Back on track

Efter ett par dagar av lite dämpat humör och en klump i magen så känner jag mig påväg in i rätt spår igen. Glädjen börjar infinna sig så smått igen. Jag gillar läget och inser att det inte blir bättre än vad man själv gör det till.

Idag tog jag mina första löparsteg utomhus för i år. Det blev en mjustart. Det gav i alla fall lite energi. Nu kör vi - nya tio timmar på jobbet!

Om jag får se dig idag skulle jag troligen börja le - stort - kommer du?

Glädje

Fråga mig inte varför, men ibland får jag en enorm längtan efter en person. En liten person. Kanske för att det är så lättsamt. Hon skänker enbart glädje. Jag blir varm i kroppen av att se henne. Hon är ett litet mirakel - faktiskt. Allas våran sötnos. Jag har lust att kidnappa henne en dag och bara gosa massor. Kramas, leka titt-ut, höra hennes underbara skratt, pussas blöta pussar, göra high-five. Jag längtar efter systerdotter. Så är det.

Dämpad

Jag undrar vad som är rätt att göra. Fortsätta eller sluta.
Jag väljer att inte välja någonting av det just nu. Det får finnas kvar, i bakgrunden. Det enda jag vet är att det får mig att bli dämpad. Mer och mer för varje dag. Stressen finns i hela kroppen, gråten sitter som en klump i halsen. Så frågan är om det är värt det just nu, att hålla fast. Jag vet inte.

Nu väntar några dagar med mycket jobb. Klirr i kassan - ja tack! Jag tror jag är rätt pengahång just nu. Jag vill ha dom! Jag vill spara dom! Det finns så mycket att använda pengar till. Det finns så mycket jag vill ha. Men utan tillräckligt med pengar är det svårt. Det är praktiskt taget kört.

Jag vill bli glad igen...jag tyckte om känslan!

Sängen är kroppens batteriladdare

Jag tror på sömn. Jag tror på god sömn och goda matvanor. Det är det som gör mig till en harmonisk människa. Redo att hugga tag i problem och bekymmer som kommer upp. Utan sömn och utan bra mat så är jag ingenting. Då är jag mer ostabil än en överkokt spaghetti.

Måndag morgon och jag laddar upp inför veckan. En smoothie på färska jordgubbar och färsk ananas hjälper mig att se positivt på denna veckans början. Denna veckan ska jag sikta på att vara fokuserad på allt jag gör. Om det så rör sig om plugg, jobb, träning, samtal med vänner eller avslappning. Fokus.

Vi laddar väl även upp med att sätta ett par ord i minnet, som ett plåster ska det sitta där hela veckan, och helst varje dag, livet ut.

Crea Diem, mina vänner, Crea Diem.

Söndag

Det är söndag kväll. Veckan är slut och snart är det dags för en ny. Det går i ett. Hela tiden. Aldrig tar tiden stopp. Ständigt är vi påväg någonstans, mot någonting. Nya minutrar, nya timmar, månader, år. Ibland hinner man inte riktigt med. Flera dagar kan ha passerat utan att man hunnit reflektera över faktumet. Då behöver man ta sig en stund och andas ut. Djupa andetag och skön musik och bara hitta lugnet inom sig.

Idag blev min dag fylld med jobb istället för allt annat som jag hade planerat. Det var till att ladda om och hoppa i service-kostymen istället för slappoutfiten. Jag klagar inte, jag talar bara om fakta.

Ikväll andas jag ut en stund med musik som gör mig harmonisk och som får mig att drömma om lyckan, om framtiden, om det ljuva livet.
Jag lyssnar bland annat på Sixpence None The Richer - Kiss me.

Imorgon har jag nya krafter för att hänga med i livet.

Från ett till tio

Mitt schema för dagen är ganska simpelt. Varje liten sak tar faktiskt inte så lång tid i sig, så när jag satt min sista punkt här så ska jag ta tag i uppgifterna i denna ordningen;

1. Gå på toaletten (och TVÄTTA händerna)
2. Förbereda kvällens middag
3. Diska
4. Dammsuga
5. Duscha
6. Plugga en skvätt
7. Få i mig någon typ av lunch
8. Jobba jobba jobba
9. Sällskapas av Alicia till mat och prat
10. Somna med en underbar känsla i kroppen

Punkt

Jag och min gäst

Jag har besök. Av en östlänning. Det är lite komplicerat, vårat möte. Språkproblem har uppstått inser jag. När jag ber min gäst ge sig av händer ingenting. Min gäst håller sig kvar. Har gjort sig hemmastadd. I min näsa. Det är helt otroligt jobbigt.

Men det är klart....

...det är alltid trevligare att vara två...