Slutet är här...

Troligen årets sista inlägg. För snart ska jag krypa ner. Läsa i min julklappsbok och sen skönhetssova för att vakna upp till en nyårsafton. Jag ska vara på jobbet till kvällen och sen ska jag och Fredrik laga till oss en 3-rätters och bara ha det gott. För mig är det alldeles lagom detta nyår (och de flesta andra också).

Tänk vad 2010 innehållt egentligen. Jag orkar inte rabbla allt här, ni har ju ändå följt mig under hela året.
En stor grej gjorde jag precis, jag adressändrade. Lilla Tina ska flytta från sin hemstad. Vissa trodde nog aldrig att detta skulle ske, bland annat jag själv. Men ibland bara gör man saker som förvånar. Själv är jag lycklig!

Jag avslutar bloggåret 2010 här och nu med att tacka er alla för att ni läser och kommenterar och bryr er om mig när jag mår dåligt och att ni skrattar med mig när jag mår bra! Tycker om er alla! :)

Gott Nytt År!

Snabbis

Det blir ett snabbt inlägg, för nu borde jag sätta fart och packa ännu en kartong till den stundande flytten. Men jag måste bara berätta att jag var på stan en sväng innan, jag köpte mig ett plagg till halva priset som jag tror att jag kommer att bosätta mig i under våren! :) Realisation är bra när det finns fina saker till vettiga priser i passande storlekar.


Packa, gå, jobba, gå, äta, packa, sova...

Julen är här - nej just det - julen är över!

Julen kom och gick. Julafton firades lugnt och fridfullt hos föräldrarna med ena systern. Syster nr 2 med familj var insöade och kunde inte komma och sällskapa oss.
Julpromenad, dopp i grytan, Kalle Anka och julfika, tomte med julklappsutdelning, julmiddag och sedan paketspel och annat spel. Ja, i princip sådär såg vår dag ut.
Fina paket som jag är nöjd med.

Men varför blir julen inte som förr, när man var liten? Jag borde sluta jaga den känslan. Växa upp och inse faktum.

Juldagen kom och även familjen i Skåne hade kunnat ta sig hemifrån och kunde sällskapa oss i övriga familjen på kalkonmiddagen. Även denna dag paketspel och frågespel. Alice var i sitt esse och delade gladeligen ut pussar och kramar till allt och alla, även på foton av sig själv. Ego eller ego? ;)

Annandag Jul är för mig en rätt så dämpad dag. Det är liksom beviset på att allt är över. Julen säger tack och hej för sig. Jag har krupit ner i soffan i mitt hem efter att ha huserat hos föräldrarna i 3 nätter. Jag tittar på de 12 flyttkartongerna som ligger i mitt vardagsrum. Jag borde resa mig upp och fylla ett par av dem. Men ångesten tar över och jag slöar vidare i soffan.
Känner mig ensam, känner mig dämpad, känner mig ledsen.

Imorgon är det lika bra att jobba de 3 timmar som jag blivit erbjuden. Låt vardagen komma.

Ångest försvinn, det kommer att bli bra!

Julens bästa

Jag har bestämt mig, "Oh Holy Night" är den julsången jag älskar mest. Det liksom kom till mig nu, när den kom fram på spotify och jag insåg att jag släppte allt annat jag hade igång vad gäller både handling och tanke. Jag satte mig för att enbart lyssna. Jag älskar melodin, höjningarna och jag får rysningar på kroppen.

Jag minns min pappa berätta för mig för flera jular sedan, när han satt nere i vardagsrummet kvällen före julafton, tittandes på granen och julstjärnorna i fönstret som lyste upp det annars mörka rummet. Då minns jag att han berättade att hans favorit bland julsånger är Stilla Natt (Silent Night) och att han i alla år hade "bråkat" med sin far, min farfar, som istället tyckte bäst om O Helga Natt (O Holy Night). Där och då har jag händanefter varje år försökt komma fram till vilken min favorit är bland alla julsånger. Men nu tror jag att jag ställer mig i farfars grupp och tar O Helga Natt som favorit.

Farfar ja, 7 år var jag när han gick bort från oss. Jag har saknat honom sedan dess. Jag tänker fortfarande på honom ganska ofta. Farfar var favoriten. Jag lyssnar på O Holy Night igen, minns, saknar och hedrar min farfar.

Hans pannkakor med de frasiga kanterna...
Hans orangeröda Opel...
Hans stora händer mot mina små när vi spelade Svälta räv...
Han som tydligen gav mig vanan att äta med gaffel i höger hand och kniven i vänster...
Han som var den enda som kallade mig för Stina...

Älskad för evigt, farfar!

Oh holy night, the stars are brightly shining...

Här ska ni få läsa!

Jobba - gjort
Må illa - gjort
Köpa hyacint - gjort
Städa - gjort
Klippa bort vissna kvistar på en grön växt - glömt igen
Sätta upp några tomtar (de blir visst färre för varje år) - gjort
Posta julkort - gjort
Ringa blivande hyresgästen - gjort
Slå in julklappar - gjort
Ätit makaroner och köttbullar i gräddig sås - gjort
Kura i soffan med varm filt utan datorn igång - påbörjas strax

Fredag - imorgon

Munnen den ska skratta o va glad

Idag är jag ledig - tjohoo!
Jag är lite seg i starten, men jag antar att det är okej på sina lediga dagar. Pyjamasparty med mig själv och spotify i soffan.
Jag vet inte riktigt vad det är med mig just för tillfället. Jag är inte helt mig själv. Jag får snart krupp på mig själv. Jag känner mig som om att jag liksom inte är tillräcklig för någonting. Sådär överflödig som människa. Allt jag gör blir fel känns det som. Allt jag säger är fel. Och jag är enbart...kass. Det känns som att folk ser mig som enbart negativ och jag hatar det. Men jag är helt enkelt lite ur balans just nu. Förlåt.

Jag saknar mina skrattanfall. Det är så underbart härligt att sitta och skratta konstant i tio minuter utan att egentligen veta varför, man bara skrattar vidare, helt utan vettig förklaring. I love it! Måtte de komma till mig snart igen.

Upp med hakan nu, flicka lilla...

Tråkigaste rubriken ever

Helgen är återigen över. Tiden går fort. För fort.

Fredagen ägnade jag åt Idol-finalen som övriga Sverige. Lördagen ägnade jag på jobb tills jag stämplade ut. Sen kom min älskade syster på besök. Mat, prat, tv och sömn.
Söndagen, ja idag alltså, har jag faktiskt fått lite julklappar fixade. Det mesta börjar falla på plats nu gällande det. Skönt då tomten snart knackar på dörren.

Jag älskar dig, systra mi!

Färskt

Okej, låt mig börja med att faktiskt berätta att jag är stolt. Jag har idag ensam, på egna ben, genomfört en bilaffär från början till slut. På 2 timmar hann jag sätta in en annons, ta emot ett antal telefonsamtal, visa bilen, skriva kontrakt, ta emot pengar och se min bil åka iväg, med en ny ägare som förare. Jag hann även inom dessa 2 timmar posta ägarbytet och ta bort annonsen.
Det känns skönt att det är ur världen, den bilen skall nu inte kosta mig mer pengar, negativa tankar eller energi.

Som om inte detta vore nog så fick jag ju även klart med en kille igår som vill hyra min lägenhet. Det går verkligen bra nu. Allt flyter. Eller går som på räls. Eller ska vi säga att allt rullar på? Kalla det vad man vill - jag är i alla fall fruktansvärt nöjd med denna veckans början!

Nu är flytten ett definitivt faktum. Det gör mig glad och förväntansfull och pirrig. Men givetvis finns också de sentimentala känslorna. Jag kommer längre bort från mina vänner och min familj och jag ljuger inte när jag skriver att jag kommer sakna er varenda en. Alla ni som betyder något för mig och ni vet vilka ni är! Det är jobbigt när man inser vad man lämnar. Men jag hoppas att ni finns kvar och att ni vill hålla kontakten på ena eller andra sättet. För det vill jag! Och vi kan ju alltid mötas på halva vägen - Göteborg är ju en trevlig stad... :)

Så ja, det är väl vad jag har att förtälja, det är de färskaste nyheterna från mitt liv.

Over and out.

Happy

Jag hade tänkt blogga om något när jag plötligt blev helt stum, jag blev helt pirrig i hela kroppen. Det hände då jag och F på msn pratade om vår kommande helg i Göteborg.

Jag: - Åka julpaddan, gå på Liseberg och äta och dricka gott är mina viljor i Gbg, först och främst. Vad vill du göra?

F: - Dig glad!

Vad säger man, har jag hittat en bra man eller har jag hittat en bra man? NEJ, jag har hittat den bästa mannen!

You make me happy...!

Upplysning

Om ni inte har märkt det själva så kan jag berätta att kylan har kommit i år igen.
Jag fryser, mycket.
Jag vill hoppa in i ugnen eller nåt.

Nästipp, istapp - same same!?

Jag säger ju att jag inte gillar kat(t)er...

Tidigare idag lämnade jag in min bil på verkstaden. De skulle laga det som besiktningskillen klagade på. Jag bad dem att slå mig en signal när de visste vad kalaset skulle kosta.
Nyss ringde han, killen på verkstaden, och sa med dämpad röst att han tyvärr inte hade några goda nyheter att komma med.
Jag skulle, om jag ville, kunna hämta min bil 8500 kronor fattigare, men dock med en ny katalysator.
Slå mig en signal sa jag, inte slå ner hela mitt otroligt goda humör och mala sönder en redan ekonomiskt oroad själ.

Helvete!

Jag kommer inom tio minuter vara påväg på en promenad tillbaka till verkstaden. Jag kommer att köra hem min bil med en trasig katalysator, men dock med 8500 kronor kvar på mitt bankkonto.

Money money money, must be funny, in a rich mens world...

Tid är pengar

Det är märkligt det här med humör. Ena stunden är man på humör, andra stunden är man inte på humör.

Jag har varit på galant humör hela dagen och hela kvällen, fram till nu, det sa bara poff och vipps så sitter jag med gråten högt upp i halsen.
Varför? Kanske för att den kommande förändringen i mitt liv hoppade på mig och gav mig en liten touch av panik. Och ekonomin, den ständiga och förbannade ekonomin. Suck. Men F sa att allt kommer att lösa sig. Jag får hoppas att han har rätt. Men seriöst - bindningstider - jag gillar dem inte! Jag måste bli bättre på att inte binda upp mig på så lång tid. Fast å andra sidan vet man ju inte om att man vill säga upp ett abonnemang tidigare, det vet man ju inte förrän plötsligt, och då är det kört. Jaja. Gilla läget Tina, bara gilla det.

I alla fall så har vi fixat oss en liten julklapp, jag och F. Helgen före jul checkar vi in på hotellet i Göteborg och sen har vi en underbart mysig helg i storstaden.
Det kommer troligen bli den största juklappen till varandra, något annat litet lär väl hamna i tomtens säck - men jag menar - varför inte? Tid är pengar. Jag älskar tid. Jag älskar tid tillsammans. Jag älskar tid tillsammans i en avslappnad miljö. Jag kommer att älska tid tillsammans med F i en avslappnad miljö.
Jag kan endast även önska mig snö den helgen, jag anser inte det vara en för krävande önskning, sååå...Gud? Tomten? Vem skall jag fråga...?

Torka tårarna flicka lilla, allt är ju underbart...!

Önskelistan är påbörjad

Nu måste jag ta tag i morgonbestyr såsom att skölja ur filtallriken, kamma mig, borsta tänderna, tvätta händerna, klä på mig uniformen, säja adjö till mitt hem, knyta skorna och låsa dörren.

Ja, jag ska arbeta idag.

Jag skulle egentligen också vilja göra saker som andra ska göra idag. Köpa en ny telefon, handla på Gekås, slappa i soffan, pilla naveln, äta tårta, titta på ensamma mammor och så vidare och så vidare.
Men det är ingen idé att försöka - jag ska arbeta - punkt slut. Det är där vi har charmen med butiksjobb, söndagsarbete. Oj vad charmigt det äääääär.

Undrar om jag inte ska ta och börja läsa bibeln förresten, jag skulle vilja läsa den där punkten om att Gud skapade söndagen till vilodag. Lärde jag mig inte det vid konfirmationen? Eller var det något jag drömde en natt?
Jag måste nog läsa den.

Snälla tomten, i år önskar jag mig en bibel.

Onsdag sjuttonde november

Slog upp ögonen strax före klockan 10 i förmiddags, underbara sovmorgon.
Gjorde ärenden på staden, bockade av en del på to-do-listan.
Åkte till grannstaden och fick ett bra resultat, ställde sen in siktet mot ett ännu bättre resultat.
Mötte upp vännen, drack fruktsmakande varmt vatten och pratade mest om F.
Körde in min bil i port 4, blev kallad den troligen gladaste besiktningsgästen, åkte ändå hem med en orange klisterlapp på protokollet.
Sen var det kvällen, soffan är min vän.

Lev idag.

Jag gillar fräscht, inte sunkigt

Packa upp en väska är ungefär lika tråkigt som att tvätta. Men om man inte packar upp kan man inte tvätta det som ligger nerpackat. Och om man inte tvättar det som ligger nerpackat kanske allt som ligger nerpackat kommer att lukta sådär sunkigt när man väl packar upp det som nu är nerpackat. Och om man sen använder det som nu är nerpackat och luktar sunkigt utan att ha tvättat det för att man missade tvättiden bara för att man var så sen med att packa upp så kommer man ju lukta sunkigt, och vem tycker om när en människa luktar sunkigt?

Idag på tåget kom det två minderåriga tjejer och satte sig i sätena framför mig. Det luktade inte parfym. Inte deo. Det luktade udda. Det luktade sunkigt. Det luktade mer när de rörde sig. Då spred sig lukten av udda sunk i vagnen. Fräsch eller inte. Jag tycker inte.

Jag går och packar upp det nerpackade.

Stenen som föll och bacillerna som tar plats

Jag är lättad. Jag har fått ett svar. Stenen föll pladask, bort från min kropp. Tack för det, den var tung att bära.
Så, jag känner att jag som sagt är påväg åt rätt håll nu. Jag är lite piggare. Och även dagar som jag är trött så är jag ändå gladare, lättare, närmare till skratt.

Idag har jag lyckats vara så produktiv. Det enda jag saknar i min vardag nu är träningen. Den har blivit åsidosatt, blir visst lätt så när man hellre känner för att vända sig om i soffan och sova bort den där timmen som man egentligen borde motionerat. Dålig karaktär, lathet, eller helt enkelt bara i behov av en periods vila? Spelar ingen roll. Nu är det i alla fall snart dags att sätta igång igen. Nu finns lusten återigen. Men är det en analkande förkylning jag känner i näsan och i halsen? Japp, jag tror minsann så. Det kom ju lägligt.

Fast å andra sidan - när kommer en förkylning någonsin lägligt?

Atjo!

Nu så

Jag tror jag är på rätt spår igen. Jag känner mig pigg, äntligen!

Wihooo!

Ja ja ja jaaaaa

Då var det klart. Svart på vitt har jag fått veta att kursen startar och jag är en av deltagarna!
I januari börjar jag påbyggnadsutbildningen, och till sommaren kan jag titulera mig florist.
Det här ska jag lägga ner mycket energi i. Nu ska här läras, skapas och övas.


Vackert. Jag är en av (få?) som nog mer uppskattar denna rosa ros framför klassiska röda.

Imorgon kommer F att få blommor levererade med blomsterbud. Han fyller ju år, mannen. Nästa födelsedag hoppas jag att jag arbetar i en blomsterbutik och själv kan binda ihop en kärleksbukett. Men denna gången får vi hålla tillgodo med någon annans verk.

Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol...

Skulle jag orka komma på en rubrik...?

Vad är det med den här hösten? Den gör mig alldeles matt. Jag är så matt i kroppen varje dag. Oavsett om jag sovit 3 timmar eller om jag sovit 12 timmar. Att känna sig sprudlande pigg vet jag inte när jag gjorde senast.
Visst, händelser sätter sina spår. Alla dessa jobbiga dagar på sistone. All besvikelse. All undran. Men ändå!?

Det är nu, just nu som jag hade behövt en helkroppsmassage. Hjälp mig att få liv i mina muskler. Hjälp mig att få bort det spända och onda i hela min överkropp. Det värker, varje dag.

Aj.

Efter en gaaaalet lång sovmorgon ska jag nu i alla fall ta tag i min dag. Jag är ledig och det måste ju utnyttjas till det bästa.

Förresten. Jag fick ett brev idag. Det kan vara ett brev som får fart på min framtid. Den som lever får se.

Punkt slut.

Premiär

Ikväll gör han premiär i min blogg, bildmässigt. Han vet inget om det själv. Han vet nog inte ens om att jag skriver här. I alla fall vet inte jag att han vet. Och det man inte vet, det har man inte ont av - eller?

Här är han i alla fall, han som tituleras F här i bloggen. Han som får mig att le. Han som får mig att finna hopp i de mest hopplösa situationer.


Hej hå, hej hå, nu ska vi ut o gå...

Jag går ut långsamt för att succesivt öka

Måndagen är smått trög. Jag gör inte så mycket. Att börja långsamt för att sedan succesivt öka tempot, det är min taktik för veckan. Jag fick ett litet ryck för ett par timmar sen dock, då betade jag av sak efter sak som jag visste var tvugna att göras. Så nu har jag inte det hängande över mig. Det är lättare att slappna av helt nu.

Visst, det finns disk att diska. Det finns lite tvätt att tvätta. Det finns ett par tröjor att lägga in i garderoben. Det finns en full soppåse att gå ut med. Men det är inget jag lider av just nu. Jag ska fortsätta att slappna av. Att andas djupt. Att njuta av ytterligare en ledig dag. Att ladda batterierna.

James Blunt sjunger för mig idag. Med sin gitarr, med sin mjuka, lågmälda röst, med sitt sköna gung i sina melodier.

You're beautiful...

Helgen som var

Helgen kom och helgen gick - fort!

Fredagen var en bergochdalbana på arbetet. När F dyker upp på eftermiddagen märker jag en enorm skillnad på mitt humör före vs efter hans ankomst. Han har en magisk kraft att påverkar mig positivt.
Vi valde den slappa stilen på kvällen, köpepizza, Idol och vin.

Lördagen startade med att vi åkte för att ta hand om systerdotter medans de andra shoppade loss på det, näst intill galet stora, varuhuset i skogen. Promenad med lilltjejen i vagnen då hon inte sa ett pip. När F sedan skulle prova skor och hans beslutångest var total där han tog små vandringar fram och tillbaka, tittningar i spegeln och slängde frågande blickar mot mig, då blev tjejen rastlös och när hon släpptes fri, ja då fick moster motion minsann. Många skor att springa runt och titta på, lyfta på och vilja ha.
På hemvägen ville hon minsann INTE sitta i vagn. Är man frisläppt så är det bäst att se till att hålla sig fri... På sina små ben hängde hon med oss. F blev mer och mer populär. När han släppte vagnen och lät den rulla själv hittade de på att man skulle ställa sig stilla och häva ut båda armarna åt sidorna och se förvånad ut. Det där gjorde vi mycket. När han började vissla skulle hon också vissla. Så där gick de sida vid sida och visslade. Och de där vattenpölarna, de kom till sist och de är ju roliga att hoppa i!
Summan av kardemumman - det var en mysig stund på dagen.
Kvällen kom och vi var tillbaka hos familjen för 3-rätters, singstar och massa skratt.
Singstar kom dock av sig så vi får åka ner till syster och ta det där lite mer rejält en helg. Det måste ske ganska snart! :)

Söndagen kom, den var seg. Det blev en promenad. Sen blev det en film. Det blev mat. Det blev prat. Allt skedde i soffan.
Sen kom stunden, tåget var på väg. Skulle hämta upp F. Båda var överrens, nu är det inte roligt längre, det blir jobbigare och jobbigare att lämna varandra.

Du fattas mig...

Utmaningen

Livet är inte alltid enkel. Ibland stöter man på utmaningar. Jag fick en igår, jag handskas med den idag.
Utmaningen är att berätta följande för er:

4 tv-program jag ser:
Bonde söker fru
Idol
2½ men då och då
Nyhetsmorgon

4 saker jag gjort idag:
Sagt hur jag känner
Myst med bebis
Kramat mor
Tagit bort nagelack med aceton

4 saker jag längtar efter:
Busiga systerdotter och övriga familjemedlemmar
Fredrico
Julen
En regnfri dag

4 saker på önskelistan:
En resa
Ett roligare jobb
Mindre avstånd till F
En ny bil

4 saker jag avskyr:
Tobaksgula fingrar
Maktmissbruk
Onda människor
Broskbitar i en kycklingsallad

4 personer jag utmanar:
Hmmm, jag har inte så många bloggar jag läser som jag vet läser min tillbaka, så jag väljer de 2 personer jag vet, nämligen:

Katta
Carro

Puh, mission completed.

Gud ska nog inte läsa det här

Upp och ner, ner och upp. Dagen har verkligen gått upp och ner, ner och upp.
Från ok, till fan. Från fan till ännu mer fan. Från ännu mer fan till lite mindre fan. Från det till fan fan fan. Sen vände det igen och det gick från fan fan fan till rätt skapligt. Sen blev det dipp igen, fan var tillbaka.

Ja sådär har det hållt på. En del ljusglimtar kom under kvällen ändå, men när jag skulle köra hem satte sig FAN tillrätta i passagerarsätet - fläkten i bilen totaldöd, kaputt, ofungerbar.

Fan då...

Bara så ni vet

Imorgon är jag ledig.

Jippi!

Myskura

Regnet smattrar vidare mot fönsterna. Ljuset vill inte riktigt komma fram. Man känner mest för att vara inomhus och kura med bok, film, varm choklad, te, gott sällskap, filt och massa tända ljus. Myskura, helt enkelt.

Men det blir ingenting med soffhäng här ska jag säga. Här ska säljas mat i massor istället. Kanske kommer jag att sälja massor av varor som ska användas till myskurande.

Myskura på idag, ensamma eller i sällskap av varandra. Myskura kan man göra hur som helst, endast fantasin sätter stopp. Jag ska myskura i en röd skjorta, i en ganska upplyst och småtråkig butikslokal, men med fina människor.

Söndagsmys är fina grejjor.

Jag säger då det

Det har inte hänt många gånger, helt otroligt ändå på 9 år som det nu gått sedan jag fick diabetes.
Nej det är inte många gånger jag glömt av att ge min kropp insulin i samband med måltider. Idag hände det dock. Vid lunchtid piper min pump till och visar att den är orolig då jag inte har knappat på den på 12 timmar. Detta får mig att inse att jag enbart tänkte hur mycket insulin jag skulle kräva till min frukost denna morgon. Jag gav mig inte insulin i praktiken. Då har jag i alla fall lärt mig att utvecklingen inom diabetes inte ännu har kommit så långt att det räcker med att enbart via tankekraft dosera insulin. Synd. Vore oerhört praktiskt annars.

Nu får jag leva i ganska många timmar med en trög kropp. Men livet går ju vidare för det.

Är huvudet dumt får kroppen lida...

...nu är det dags för fredagsmyyyyys...

Idag är det fredagsmys! Klockan 15:00 börjar det på allvar. Då träffar jag Johanna på arbetet och det är mys i mängder, en kram ska hon få. Minst en alltså. Jag smygstartar fredagsmyset här hemma i mina raggsockor, uppiggande musik och tillagning av köttfärssås a la Tina.

Ps. Jag tror jag bestämt mig. Jag tror jag hittat rätt. Jag tror verkligen att jag är inne på rätt spår med mitt liv. Ds.


Fredag är kramdag nummer ett.

God afton

Vilken mysig kväll det blev. Bubblor, massagestrålar mot kroppen, varma källor och scrub i omåttliga mängder. Jag är fylld av positiv energi. Min hud är len och doftar fräscht. Tröttheten tar över mer och mer. Jag kommer att somna in gott med huvudet mot nyköpt dun. Min mun kommer att le där jag ligger. Min mage kommer att vara besökt av fjärilar.

Ah, vilken underbar afton.

Jag ältar, drömmer och rapar kaffe

Kaffekopp 1 på morgonen - check.
Kaffekopp 2 på morgonen - check.
Kaffekopp, storlek liten, på förmiddagen - check.
Kaffekopp 1 på eftermiddagen - check.
Kaffekopp 2 på eftermiddagen - check.

Herregud, såhär får det inte fortsätta. Då kommer jag ju bli en äkta kaffetant.
Nu är det stopp. Ja, för idag alltså.

Idag har jag blivit syndabock. Vi kan nästan sätta det som andranamn på mig. Tina Syndabock Nelson. Det är jag. Så om något går fel, så kalla på mig bara så tar jag på mig det. (Snälla läs dessa småbittra raderna med en glimt i ögat, för det är så det är skrivet (men ibland bara måste man älta...))

Gårdagens telefonsamtal gjorde susen. Tänk så lätt det kan vara. Ett litet ynka telefonsamtal och en nojja försvinner på studs. Jag är ingen fantast av sms och msn i alla lägen. Så är det med den saken.

Ikväll ska jag få lyxa till det. Tack vare Alicia ska jag få relaxa på spa. Njutning i allra högsta grad. Jag ska bubbla och värma mig i den varma källan och kanske tänka en skvätt på de där blommorna igen, den där utbildningen som jag faktiskt kan få gå. Det finns tydligen platser kvar, såvitt jag kunde förstå. Det kommer närmare och närmare en verklighet att jag kommer att bli florist. Jag ska drömma och filosofera lite om det.

Vem är det som klampar på min bro? Det är bara jag, stora syndabocken Tina... (mer ält ;-) )

Blomsterflickan Tina - hur låter det?

Tänk att jag kanske tänkt om nu - igen. Jag är expert på att tänka om, på att vela och att inte riktigt ta beslut och landa i dem till fullo. Men kanske är denna tanken inte så tokig ändå. Kanske är den till och med ganska vettig.
Jag har nu mailat en skola för att se om det är möjligt för mig att till våren läsa påbyggnadsutbildningen till florist utan att göra om grundkursen, som jag gick för fem år sedan. Om detta är möjligt kan det bli så att jag satsar på det. Och sen är det att satsa på det till fullo. Göra klart utbildningen, titulera sig som florist och skapa blomsterbuketter till höger och vänster.
Tänk en lagom stor butik med massa mysiga ting och färska snittblommor att skapa med. Att få arbeta med sina händer, att se ett resultat av sitt jobb, att se glada miner. Jag ler mer och mer när jag tänker på det och magen säger: kör på Tina, kör på!

Detta känns mer korrekt än att påbörja en utbildning av annat slag, som jag i ärlighetens namn inte är helt säker på vart jag vill att den ska leda mig. Det känns enbart flummigt. Att satsa på en floristkarriär känns som sagt vettigt, moget och riktigt roligt!

Om ni anser att jag är velig och om ni blir lite smått trötta på min obeslutsamhet i valet av framtida yrke är ni helt rätt ute - jag håller med er. Känner mig som en femåring som står vid godishyllan och bara får välja en sorts godis men har femtioåtta sorter att välja på. Hur lätt är det liksom? Va, va, va, vaaaaa!??!


Får det lov att vara en blomma?

Att vilja är att leva

Nu jäklar, nu har jag fått lite energi och lite vilja. Den där viljan som liksom varit försvunnen ett litet tag.
Jag vill:

Lära mig spela gitarr
Sitta på en hästrygg
Träna regelbundet
Ta fina kort i naturen
Komma igång med hälsosam kost
Bli brunare
Bli snyggare
Bli säkrare i mina beslut

Bland annat.

Mot nya mål.

Jag drar till stallet

Så har man varit i stallet. Inte för att jag gjorde mycket annat än att ranta efter och titta på, men det var kul. Hästar är mäktiga djur. Starka, höga och faktiskt riktigt fina.

Det såg så skönt ut att sitta på hästryggen och rida bort tankar. Bara bli ett med hästen och gå in i det man gör just där och då. Om jag inte vore så förbannat rädd för att släppa loss och tillåta mig att gå in djupt i ett samförbund och lita till fullo på ett djur skulle jag gärna testat på det. Vem vet om jag kanske bli mogen en dag för ett teståk.

Rida rida ranka, hästen heter Blanka (eller är det Planka?).

Grubbleri grubblera är ingenting att ha

Plötsligt sitter jag med känslan att jag varken vet ut eller in.
Jag vill inte att den ska finnas. Jag försöker skaka av mig den, men den är som en igel. Den har etsat sig fast, verkligen fast.
Om jag får chans 1, tar jag den då? Om jag får chans 2, tar jag den då? Om jag chansar på nr 3, vad händer då? Eller ska jag hitta på nr 4, 5, 6, 7...och se vad som händer då?

Gaaaah. Det här skulle inte ske.

Men - jag ska försöka fokusera på positiva saker under tiden jag grubblar, eller försöker låter bli att grubbla. Jag är ju trött på att grubbla. För till vilken nytta grubblar man egentligen?

Med grubbel skapar man troligen bara fler problem än man egentligen har.

Lite konstigt inlägg kanske

MAT står härnäst på tisdagens schema.
Äta bör man, annars dör man.
Äter gör man, ändå dör man.

Tokigt.

Vi kan inte titta på film ihop

Denna gången sa jag hejdå med ett gott pirr i magen och ingen ledsamhet har infunnit sig. Jag vet ju att vi snart ses igen, då är allt lite lättare. Tänk vad man påverkas ändå. Eller man och man, jag ska tala för mig själv; tänk vad jag påverkas ändå. Vi har lärt oss lite mer om varandra denna helgen och några slutsatser är dragna, till exempel det som nämns i rubriken ovan. Men det är väl bara att inse fakta och prata istället. Eller läsa varsin bok. Eller äta chips och titta varandra djupt i ögonen. Många alternativ finns, men fler tips mottages gärna! ;)

Ord som sammanfattar vår helg är: vitlöksbröd, luggrufs, filmoense, pedanthet, opedanthet, kaffe, shoppingkaos, köirritation, ex-träff, nitlotter, soffhäng, innebandydribbling, hand-i-hand-promenad, lunchbjudning, tokskrattfnatt, magpirr, vaniljsås, bromspedal och sist (men inte minst) navelludd.

Jag älskar mitt liv!

Den som lever får se

Ansökningstiden är ute. Snart bör det rassla till och de bör snart välja vilka i högen som får chans till de nya jobben. Man kan ju inte låta bli att undra hur de väljer. Om man anses som duglig eller oduglig.

Le mot världen och världen skall le mot dig.

Mina vänner, vad vore jag utan er?

Vecka fyrtio. Om elva veckor är det jul. Underbara, mysiga jul. Men innan dess ska vi tampa oss igenom ännu en höst. Hösten har jag en hatkärlek till. Jag älskar den när den är fin, vindstilla, klar och solig. Jag ogillar den skarpt när den envisas med att enbart ge oss regn, blåst och gråmulet dag efter dag.
Man får pigga upp lite gråmulna höstdagar på de sätt man kan. Jag har denna veckan valt vänner som uppåttjack!

Att få se Alicia och hennes nya hem var riktigt roligt, en liten present skulle hon givetvis få eftersom hon äntligen blivit i samma ålder som en annan... :)
Sen var det dags att äntligen åka ut till Katta och hennes fina små barn. Promenad, lunch och bus och mys med de alla gjorde mig gott! :)
Sen var det en lång arbetsdag som kom emellan allt umgås, men där fick jag ju träffa några goa vänner där med! Fina arbetskamrater finnes! :)
En fika med en nygammal vän på förmiddagen idag och efter lite mer städ ska jag ägna en stund åt butikshäng och prateri med ännu en vän. Och imorgon, jo imorgon, då är det fredag och då är det fredagsmys med Johanna på arbetet. Alltid fredagsmys! :)

Hmm, när man tänker efter - jag har många fina människor runt omkring mig! Jag vill hissa er alla! Fina vänner ska man vara rädd om och hålla hårt i!

I get by with a little help from my friends...

Intresseklubben - se hit!

Hur gammal är jag? Är jag sextio år äldre än vad jag trodde att jag var? Det känns så när jag varenda kväll är dödstrött och längtar efter sängen redan vid 19-20-tiden.
Varför göra motstånd om det är vad kroppen vill? Någon måtta får det givetvis vara, men nu är klockan 20:30 och innan den slår 21:00 ligger jag troligen i sängen. Jag har ändå en bok där på sängbordet som jag är helt inne i.

Så mina planer för den närmsta framtiden är: läsa, sova, vakna, titta ut för att se hur vädret är, tassa till köket och sätta igång kaffe, hoppa in i duschen, äta en god frukost med löskokt ägg, ut i skogen på svampjakt, tvätta, träna. Sen får jag se vad som mer händer.

Har ni antecknat i era intresseböcker nu?

Hejdå...

...jag åker till jobbet nu!

Yes!

Jag svamlar på

Måndag igen, ännu en helg har passerat. Ingen i min omgivning kan ha undgått att jag längtat efter helgen som just tagit slut. Efter tre veckors längtan fick jag träffa honom igen, grabben med leendet som får mig att smälta och som får mig att le jag också. Vi fick några dagars kvalitetstid. Vi har ägnat tiden åt bubbel och geléhjärtan, shopping, lunch på stan, promenader, film och somna i soffan, flams, söndagsmiddag hos föräldrarna hans tillsammans med bror och familj. Jag måste säga att jag trivs utmärkt i dess sällskap, familjen är som min - man munhuggs med glimten i ögat. Alla mot alla. :)

Jag känner att det blir svårare och svårare att åka från honom när helgen lider mot slutet. Jag vill hålla kvar, inte släppa taget, inte låta honom släppa ner armarna och frigöra mig från hans famn. Det gör ont. Det gör förbannat ont. Nu vet jag vad folk menar när de säger att kärlek gör ont. På riktigt. Men jag tröstar mig med att intala mig att när det gör så ont när jag måste lämna honom så är det bra, då är det riktigt bra och troligen rätt. Jag vet ju att vi ses igen. Jag har nämligen en matlåda som är hans, den vill ha nog ha tillbaka. ;)

För att tala om något annat så har jag idag varit ganska frånvarande min omgivning mest hela dagen. Har troligen kunnat uppfattas som flummig/tjurig/likgiltig/tråkig. Men jag kan tyvärr inte hjälpa det idag, mitt blodsocker har lekt med mig. Om det förut var högt och krånglade åt det hållet har jag nu snarare problem med att det ligger för lågt. På jobbet dök det ner superlågt, jag vet inte värdet när det var som lägst eftersom jag då satt i kassan och fick tugga Dextrosol (NEJ jag tycker inte det är nåt vidare gott längre) efter Dextrosol. Efter fyra stycken tyckte jag att jag började bli okej och jag skulle ju faktiskt ner och fika en stund senare så jag avvaktade med att äta fler. Väl nere på rast 20-30 minuter senare mäter jag upp ett värde på 1,9 i blodsocker, vilket måste betyda att jag säkert var nere på ett socker på 1,0 eller troligen ännu lägre innan min kropp ens reagerade på lågt blodcoker. Inte lätt för icke-diabetiker att förstå hur man egentligen mår i kroppen av högt/lågt blodsocker, men jag blir rädd och tycker det är otäckt. Jag tänker ganska mycket på vad som kan komma att hända på nätterna, om jag nu inte reagerer på låga blodsocker innan det ligger på ca. 1,0 KAN jag ju hamna i koma pga lågt blodoscker. Uscha! Hoppas jag slipper detta. Men som den filosoferande individ jag är måste jag ju lägga lite energi på att tänka om, om, OM.


Sällskapssjuk, trött, sötsugen, ressugen, arbetstrött, lite höstdepp och samtidigt förbannat lycklig. Där har ni mig, just idag.

Härifrån ser jag en svart väska, eller bag om man ska vara korrekt. Den är full med helgens packning. Den ska packas upp. Finns ingen annan än jag själv här. Tror jag åker på att göra det. Segt och trögt att komma upp ur soffan när man väl satt ner sin rumpa där, meeeeeen...

...ett, två, upp och stå!

Jaha, nähä...

Imorse vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag vaknade och var omfamnad. Det var riktigt mysigt.

Sekunden senare insåg jag faktum. Jag hade bara hallucinerat. Förutom mig själv, två kuddar och ett täcke så var sängen tom. Han var fortfarande tjugo mil bort.

Putti Putti.

Hur mysigt är det att mysa med en disktrasa?

Träningen tog musten ur mig. Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Peta på mig och jag faller omkull. Be mig resa mig upp och jag räcker min hand mot dig för att be om hjälp. Säg något roligt till mig och se hur min mun inte orkar skratta.

Summan av kardemumman: Min kropp pallar inte att inte ha ätit ordentligt innan den ska träna.

Kom ihåg till mig själv: Min kropp blir lidande av lågt blodsocker när jag inte äter ordentligt och dessutom tränar på det. Vilket resulterar i att ligger som en disktrasa i soffan en ledig fredagseftermiddag. Förvisso med tända ljus på bordet, en kopp te i handen och raggsockor på fötterna.
Är det vad som kallas fredagsmys?

Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyys... (yeah, right...)

Med solen i ögonen

Jag är så glad. Jag kom på en sak nu på morgonen där jag befann mig i köket och pysslade ihop min frukost. Just som jag står och brer mjukost på min smörgås känner jag en glädje i magen, ett litet pirr som säger till mig att jag ju faktiskt mår så himla bra just nu. Att det var längesen jag hade en riktig svacka. Mina svackor som var så vanliga för mig förr kommer nu alltmer sällan. När dipparna kommer är de inte lika djupa och inte alls lika långvariga. Oavsett vad anledningen till detta är fortsätter jag att tacksamt le och njuta av faktumet.

Nu ska jag stega mig mot arbetet. Det blir många timmar idag, det gör sig fint i min plånbok det. (En plånbok som jag för övrigt vill ha ny).
Med solen i ögonen ska jag ut och njuta av höstluften.

Hej o hå, ut o gå!

Söndag med guldkant

Ikväll blir det mys. Söndagsmys med hemmagjord pizza, tända ljus och soffhäng framför tv:n. Jag slipper att äta hela pizzan själv, slipper uppleva de tända ljusen själv, slipper vara den enda i detta hemmet som tittar på min tv. Jag får Alicia på besök. Det här blir fint det!

Om du har ett äpple, vill du dela det med mig...?

Jag har en vän...

Det var längesen jag var här nu. Jag ska komma in en annan dag för att berätta vad som händer, eller inte händer, i mitt liv. Men ikväll vill jag inte rikta orden mot mig. Jag vill rikta orden mot en av mina absolut finaste vänner. Vi har funnits vid varandras sida genom många år nu. Hon ställer alltid upp. Hon finns alltid där när trycket blir för stort. När man behöver en lyssnande själ. När man behöver en kopp te och ett avslappnande sällskap. Hon är så godhjärtad, vill alltid väl och hon är aldrig elak. Hon säger vad hon tycker och tänker. Hon står upp för sig själv. Hon vill, hon vågar, hon kan. Hon är vacker, hon har utstrålning och charm. Hon är så fantastisk så jag hittar inte tillräckliga ord för att beskriva denna tjej helt rättvist. Hon måste upplevas, och jag är så otroligt tacksam för all tid jag fått uppleva med henne, och jag hoppas, tror och vet att vi kommer uppleva ännu mer ihop.


Jag älskar dig Alicia...du är min vän nu och för alltid...

Uppropet

Idag är det upprop på högskolan i Borås. Håll tummarna för mig att det är tillräckligt många som inte dyker upp.


Jag vill vara med...

Love

Your hand fits perfect in mine.


Can't stop this love.

Kamp och önskning

Jag och mina ögonlock har en kamp. Locken vill stänga sig, jag tvingar dem att hålla sig öppna medans jag printar ner ett blogginlägg. Till sist kommer nog ögonlocken vinna kampen, för när sista punkten är satt här ska jag sätta ner laptopen på golvet nedanför sängen, där jag nu befinner mig, och krypa ner ordentligt under filten, kura ihop mig i fosterställning och somna in en stund.
Huvudet gör ont, det är vasst när jag sväljer, jag är smått groggy och kroppen ömsom fryser och ömsom värmer.
Jag tror inte jag är riktigt kry.

Om jag hade fått önska en sak nu så skulle det vara att min F kom hit till min säng när han slutat jobbet, pussade mig på pannan, strök mig över håret och sedan kröp ner i sängen och höll om mig länge, länge.

Jag skulle också önska mig en kopp varm choklad. Gärna med vispgrädde på toppen.

Tänk om ens önskningar någon gång gick i uppfyllelse...

Pust och lärdom

Idag har det uträttats en hel del. Jag pustar nu ut i soffan och försöker mota bort halsonten jag känner med en kopp te. Den varma filten är min vän ikväll också. Det är såhär jag hejjar på fångarna på fortet ikväll. Kämpa, kämpa.
Det är faktiskt ett ganska roligt nostalgiprogram,och man lär sig en viktig sak...

...ingenting är omöjligt...!

Bättre sent än aldrig

Nej, inget definitivt besked ännu. Reserv och reserv. 3:e och 4:e. Inget är verkligen som väntans tider. Jag kan hela dagarna älta "tänk om..." "ifall..." "men, om...".
Häromdagen blev det lite för mycket för mig. All ovisshet och oro grep sig fast i min kropp och gjorde hela mig ostabil. Jag hade tur att jag befann mig i F:s närhet och att han orkade lyssna på mina tankar och mitt depp. Han plockade upp mig och jag somnade utan oro i kroppen. En förmåga jag högt värdesätter hos en partner, förmågan att orka lyssna, finnas till och lyckas vända känslan.

Jag har nu haft en ledig helg och den har jag spenderat i Falköping. För första gången vaknade vi upp tillsammans utan att någon av oss skulle upp till jobb. Gemensam frukost, en promenad in till centrum där jag fick hälsat på en av hans vänner, vi slängde ihop ett travsystem och senare på kvällen var det dags att sitta som på nålar och invänta de stora pengarna. Om jag ska meddela resultatet så blev det ingen högvinst, inte ens en lågvinst. Vi fick skåla för annat istället.
En måltid på restaurang, en Beck-film i soffan och sen var det dags att inta sängen och vakna upp till en söndag. Även det en jobbfri dag - underbart! Vi åkte med hans föräldrar för att titta på brorsonen som engagerar sig i hästhoppning. Det var tävling på gång, och eftersom jag aldrig träffat grabben men var nyfiken och hört talas om att han var nyfiken på mig så tog vi tillfället i akt att åka med. Så jag fick hälsat på hela familjen F och delar av hans släkt. Jag trivdes som fisken i vattnet och vi hade en jättebra dag med skoj, skratt, tjo och tjim.

Jag går som sagt runt med många tankar i mitt stackars huvud. Vad ska jag sysselsätta mig med är den största återkommande frågan i mitt liv. Nog för att många dagar är bra på mitt nuvaranade arbete så har jag längtan bort därifrån. Jag känner mer och mer att jag vill komma vidare, prova något nytt. Nya utmaningar. Om jag inte får en plats för utbildning i höst så funderar jag på vad jag ska göra istället. Stanna kvar på mitt nuvarande utan att söka annat, eller söka annat. Men i så fall vad? Samma arbetsuppgifter fast i nya lokaler eller något helt annat? Så mycket valmöjligheter man egentligen har. Det är bara man själv som kan greppa tag i dem och göra något åt det, göra något med sitt liv. Ska man verkligen låta allt rulla på utan att reflektera över om hur man känner och mår av det? Ska man bara blunda och gilla läget? Nej jag vill inte det mer. Jag vill våga prova mina vingar. Falla ut och se vart jag landar.
Låter kaxigt nu, jag vet. Frågan är om jag kommer att göra det, men jag vet i alla fall att jag skulle vilja. Det är en bit påväg. Jag tror att jag lärt mig tillräckligt om mig själv för att veta att på något sätt kommer jag alltid upp om jag faller. Med hjälp av familj och vänner klarar man sig. Så, ska vi våga nu? Våga för att vinna?

If you will try flying I would pick you up if you fall. Would you pick me up?

Inget är som väntans tider

Snart blir jag tokig. Jag vill få ett svar. Ett ja eller ett nej. Det är det enda jag begär. Låt mig inte behöva vänta mer. Håll mig inte på halster längre. Jag vaknade upp i en nervös kropp imorse. Ville somna om, men nervositeten var för stark.
Svart på vitt vill jag ha ett svar. Ska jag börja plugga denna månaden? Ska jag fortsätta på mitt jobb?

Inget är som väntans tider...

Baby baby

Andra helgen av tre avklarad. Det kom en liten, liten "sak" som fick mig att skina upp idag. Telefonen på kontoret ringer, när jag svarar så sägs det i andra änden: "vill du komma ut och titta?" OM jag ville. Ut springer jag och får ta mig en och två tittar på en underbart söt liten tjej vid namn Lova. Söta barn kan de göra, de där två föräldrarna! Snart ska jag åka och hälsa på. Gosa mer med henne, och med storebror. Underbara lille kille! Fina, rara familj!

Jag önskar att jag också en dag kommer få en mysig familj. Med en underbar man vid min sida och söta, charmiga barn.


Jag smälter, jag blir varm och jag blir tårögd...

Jam(en)visst...

Idag har regnet utan uppehåll strilat ner uppifrån himlen ner till marken. Det är mysigt på sätt och vis, när man får kura ihop sig inomhus. Jag lämnade min egen soffa till förmån för Alicias röda soffa. Soffhäng, kattmys, kafferep och livsprat. Jag har haft en behaglig ledig fredag.

Vem kunde tro att jag frivilligt skulle ta upp en katt och gosa med den? Vem kunde tro att jag skulle kunna bli lite småförälskad i en liten kattvarelse? Inte jag i alla fall, och inte Alicia. Men ser ni att så är fallet. Denna lilla Elsa är en otroligt fin och mysig katt som jag gärna myser med.


Man slutar aldrig att förvånas...

Det är inte mycket jag vill ha sagt...

Jag är riktigt usel på att hålla min blogg uppdaterad just för tillfället. Jag ska försöka skärpa mig, men jag lovar inget. Jag lever och njuter av livet för tillfället. Jag mår så gott, så gott.

Ikväll är det till exempel dags för popquiz och lite restaurangmat med lite jobbfollk, lär bli trevligt!

Jag känner att mina ord endast är torra och småtråkiga. Orkar ni läsa? Vill ni läsa? Vill jag skriva? Orkar jag skriva?
Ord ord ord. Det finns så många man kan skriva, men vilka är rätt att använda just nu? Jag vet inte. Jag är förvirrad. Det här med blogglivet har som sagt börjat falla mellan fingrarna på mig. Har jag tappat stinget? Har mitt liv blivit för tråkigt? Eller mer händelserikt? Bättre?

Ja, det har ju det, blivit bättre. Jag skulle kunna skriva hur många fina ord som helst om den underabara F som jag träffat, som jag faktiskt har ett förhållande med (jag är galet, galet glad!!!) men jag ligger lågt, håller det lite mellan oss, det som jag känner för honom.

Sen är det ju det här med skola som jag kan älta dag ut och dag in, men vad finns det för anledning, innan jag ens fått ett besked svart på vitt? Så det är inte heller mycket att skriva om.

Jobbet. Kan jag skriva om, men hur intressant? Idag plockade jag chips, sade "hej" och "var det bra så?" till ett X antal kunder. Intressant? Nej, precis jag visste väl det.

Men jaja, jag avslutar väl här nu då. Jag anser själv att det inte finns mycket att skriva om just nu.

På återhörande!

Drömmeri

Wohoooo!

Efter en hel veckas tanke på träning har jag äntligen varit på veckans, för mig, enda pass. Eller det blev ju två, core och spinning. Nu mår jag fint!
Nu är det städning som gäller, sen en skön dusch och efter lite lunch i magen så är det dags för det jag så länge nu väntat på. Mötet. Han kommer. F kommer hit igen! Det ska bli helt galet mysigt att få umgås med honom igen. Det har spåtts i stjärnorna att det ska bli en fin kväll...jag tvivlar inte på det, vad vi än gör så lär det bli en mycket bra kväll!
Men nog om det, hur kul är det för er att läsa om egentligen...?!

Jag drömde inatt att min vän och kollega. Fast nej, vi säger enbart vän, för vi jobbar ju typ inte ihop längre.. En mycket fin tjej som jag tycker mycket om drömde jag om inatt i alla fall. Jag drömde att hon födde barn inatt. Om det är sant eller ej vet jag ännu inte, spännande att få veta. Jag hoppas att allt går bra när det väl är dags (om det nu inte redan skett). All lycka till den mysiga familjen! :)

Nämde jag städning lite högre upp? Hmm, jag har ett svagt minne av det. Kanske är det lika bra att sätta igång. Så man kan göra roligare saker sen. Yes - all in - nu sätter jag igång!

Vad vore jag utan dina andetag...

Längtan

Veckan rullar på fort, inte mig emot. Jag har en dag jag längtar till denna veckan. Dagen är fredag och det är då han kommer, mannen som får mig att må så fint! På fredag får vi alltså ses igen, ge varandra den där kramen som vi endast kunnat skriva och säga att vi vill ge varandra. Det ska bli mysigt minsann. Jag längtar stort.

Kan det ha varit så att det endast behövdes sägas att jag kapitulerar tills mannen som det känns tokrätt med dyker upp? Jodå, det verkar minsann så! :)

Nu sitter jag istället med benen i kors och håller ett hjärta i min hand och njuter av allt det fina jag får uppleva. Att han kom, han som jag vill veta allt om, han som får mina magfjärilar att vakna till liv.


Smash into you...

Sött

Vilken dag! Denna dagen har varit en sjukt jobbig diabetesmässigt.
Vaknade med superhögt blodsocker och jag mådde illa och jag fick inte ner sockret. Jag testade ketoner i blodet och nivån som ska vara 0 låg på 2,2 och när det stiger upp till 3 ska man genast kontakta sjukhus. Jag låg på gränsen. Det var inte roligt att vara ensam när illamåendet blev för starkt så jag inte kunde ignorera det. Kräkningar och en ofantlig trötthet. Insulin in i kroppen på två olika vis och ett ständigt testande av blodsocker. Rädslan spred sig, trots att envisheten att klara sig själv tog över.
Jag skickade iväg ett sms till F och när jag lagt undan telefonen kom tårarna och mitt i gråtattacken ringer telefonen jämte mig. F ringer för att kolla läget med mig. Söt!
Sen var det bara att kämpa vidare och jag har inte gjort mycket annat idag än att testa blodsocker och sovit.

Nu är det dags att sova igen. Imorgon börjar vardagen igen, första arbetsdagen efter semestern. Nej jag har ingen jobbångest, det ska bli roligt faktiskt. Bara jag får vara frisk och slippa oroa mig för min diabetes och min hälsa. Det tär både fysiskt och psykiskt.

Godnatt, sov sött!

Håll en tumme

Antagningsbeskeden har ju kommit till oss alla som sökt in till högskola till hösten förresten. Så som jag hoppats och velat få en plats får stilla mig ännu ett tag. Nej, jag blev alltså inte antagen på första urvalet, jag ligger väl rätt så hyfsat till på reservplatslistan på utbildningen i Borås, och om jag kommer in är jag till nittioniokommanio procent säker på att jag tar min plats.

Jag hoppas att det hålls många tummar för det här nu... ;)

SUMMERing

Semestern lider mot sitt slut. Imorgon börjar min arbetsvecka igen, fast jag börjar den turligt nog med en ledig dag, ibland har man det för bra..
Det ska väl på ett vis bli roligt att komma igång igen, men samtidigt hade jag inte tackat nej till ett par veckors ledighet till. Dock inget att göra något åt så jag väljer ju såklart att se på verkligheten med en positiv syn.

Jag har hur som helst haft en mycket bra semester. Har kunnat vara på stranden de dagar jag varit hemma i stan, och sen har det fina vädret varit med mig och syster på vår resa. Vi besökte sommarstugan uppe i Östergötland och hade några riktigt bra dagar där. Det är vackert där, man blir lugn och harmonisk och fridfull. Vi hann med mycket shopping också, och vi avslutade semesterresan med en hotellnatt inne i Linköping. Jag klagar inte på något på vår resa. Sen var det hem för att mellanlanda, prova sin egen säng en natt för att sedan bege sig till Skåne på 40-års kalas och trevligheter. Nu har jag landat i mitt eget hem och sitter här och tänker försöka berätta på ett bra sätt vad som har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. Jag känner att det blir en tråkig text för er att läsa, men jag känner även att jag inte har någon ork att försöka spexa till den. Det får bli ord efter ord, förklarande ord, om möjligt tråkiga ord.

Jag kan inte hålla igen med en sak som för mig känns riktigt riktigt bra och något som ger mig sådan positiv energi och en sådan go känsla i magen och något som sätter ett leende på mina läppar varje dag. Jag har träffat en pojk. Jodå. Han känns som han och jag hoppas så innerligt att vi båda kommer att behålla och ta hand om de fina känslor som hittills uppstått mellan oss. Han kommer att kallas F här, ganska naturligt. F är han som får mina magfjärilar att flyga runt nästan alla dygnets timmar, så är det.

Att läsa en bok eller att titta på tv är kvällens svåra dilemma. Är troligen lika bra att välja tv direkt, det kommer väl ändå troligen sluta så.

En trött typ säger tack och hej för idag...

Våga för att vinna!

Nu ses vi igen, bloggen min. Piggare idag? Javisst! Sov 45 minuter längre idag, det tar sig.
Jag har laddat med en stadig frukost och en stor mugg fylld med en blandning av kaffe och mjölk. Jag är redo nu.
För inte kan man väl bara sitta hemma och vänta ut semesterdagarna och låta dem rinna iväg utan att fylla dem med roliga, trevliga och glada saker? Nix, nu ska jag ge mig ut på äventyr. Först ska jag ut på en liten tågresa uppåt landet. Om åtta timmar är jag framme på plats. Spännande, pirrigt och glatt. Smått galet också? Ja, men som en vän slasch kollega sa; man lever bara en gång, kör på! De orden sätter jag i bakhuvudet när jag kliver på tåget.

När jag sedan kommit hem igen dagen efter idag, så är det dags för en bilresa neråt i landet istället. Där vankas det konsert med Lasse. Syster med kompis låter mig hänga på. Vilken lycka för en lillasyster att få hänga med storasyster... :D Hon har dessutom gått med på att umgås med mig nästan en hel vecka...vi ska nämligen köra vidare uppåt i landet sen, sommarstuga ska besökas. Bada. Shoppa. Kulturisera oss? Grilla gott. Dricka drinkar. Sörpla vin. Leva. Njuta. Skratta. Prata om livet. Ha semester - ihop - lillasyster och storasyster. Det ska bli fint! :)

Men först. Fixa färdrigt allt som fixas skall innan det där tåget rullar in på perrongen, det där tåget som jag ska hoppa på. Vart det leder mig ortmässigt vet jag såklart, men vart det kommer att leda i livet så att säga, det återstår att se. Men man måste våga. Våga för att vinna. År 2010's måtto är ju och förblir; våga! och inte är jag den som ska frångå detta måtto.


Tuff tuff tåget går...

*gäsp*

Nu börjar jag bli lite trött på mig själv. Varför kan inte min kropp unna sig en enda skön sovmorgon? Det är ändå semester nu! Nejdå, klockan 07:00 senast ska vi vakna - tydligen. Det har hänt alla semesterdagar hittills i alla fall. Det börjar bli tröttsamt.

Jag är trött i armarna av en kombination av just trötthet, träningsvärk och begynnande förkylning - så här sätter jag punkt.

På återseende.

Ord

På sommarfesten med jobbet hamnade jag jämte chefen vid ett tillfälle. Han började prata om min eventuella flytt och påbörjande av ett lite annat liv än det jag lever just nu. Då jag inte nämnt något om detta för honom insåg jag att det var närsmta chefen som pratat med honom om det hela och orden han sa till mig om det hela gjorde mig faktiskt rörd. Man är tyvärr inte bortskämd med beröm och fina ord så att få höra det han sa i lördags gjorde mig förvånad, men också mycket mycket glad. Det bevisade att jag faktiskt är ganska så uppskattad, och när man får veta det ger det extra kraft och energi för att jobba på och försöka göra ett ännu bättre jobb. Ja, jag blev så glad för dessa ord. Tänk så lite som krävs egentligen. Ord, som endast tar några minuter att säga (eller sekunder, om man inte ältar vidare).

Det var bara det. Mitt ego var tvunget att berätta för er andra också...eller egentligen inte mitt ego...bubblet i min mage kunde inte hålla nere känslan där utan skickade upp orden upp genom kroppen, vidare genom armarna, ut i fingertopparna som befann sig vid detta tangentbord...och plötsligt har ni fått veta att jag är uppskattad på mitt jobb. Kul eller? Troligen inte så många fler än jag själv som bryr mig, men nu är det i alla fall nerpräntat.

Jag svamlar bara nu. Jag borde försöka landa lite på de där berömda fötterna, ställa dem på den berömda jorden och stå stabilt och vara allvarlig, seriös och...tråkig? Det låter lite trist, jag tycker bättre om att sväva en liten bit ovanför jordytan, det är fritt och mysigt, pirrigt och alldeles alldeles underbart!



Små små ord kan betyda så mycket...

Say cheese!

Jag log när jag somnade, jag log när jag vaknade och tro det eller ej, jag fortsätter att le.

: )

Le och du skall få ett leende tillbaka...

Sunshine

Igår ägnade jag i princip hela min dag vid havet. Solande och badande på dagen för att sedan svida om och sitta lite mer finklädd med kollegorna och dricka gott och prata strunt med solen skinande ovanför. Vidare intog vi mat på en av strandens restauranger och sedan löpte kvällen på och avslutades frampå småtimmarna.

Att vakna upp denna söndagmorgon skall erkännas var lite...lite...hmm...lite segt. Kände mig lite trött, seg och dagen efter. Men det var bara att ruska om sig och ladda om, samla energi för det inbokade mötet. Ett möte som kom att bli riktigt uppiggande och som bjöd på många goda skratt och en avslappnad känsla. Ett möte som var ett riktigt bra möte.

Nu är jag på plats i soffan framför en film och med en bit choklad, hur med söndag kan det bli? :)

Sunshine...

Sista inlägget

Då har vi tagit ytterligare ett steg framåt, lämnat juni bakom oss och klivit in i juli månad. Jag har fått en bra start på min juli. Inget märkvärdigt har hänt, men så länge jag är glad och frisk så klagar då inte jag. En ynka arbetsdag kvar också innan den omtalade ledigheten.

Det här lär bli det sista inlägget som skrivs på dessa tangenter. När nästa inlägg kommer är tangenterna nya, kanske är de mindre, kanske är de större, kanske är de av samma storlek. Men nya kommer de i alla fall att vara. Varför? Jo för nu har jag och denna maskin gjort slut, vi ska lämna varandra och jag kommer vara aningen kylig mot den och hoppa till en ny maskin direkt. Jag ska bara på jakt först, har spanat in en maskin jag vill ha, ska ut och fånga den nu i eftermiddag. Jorråserrusåatt...

Annars då? Jodå, det rullar. Inte mycket att klaga på. Det rullar på. Som sagt. Och bra är väl det.
Jag ska rulla vidare nu, ut i verkligheten, mot nya äventyr. Jag känner i magen att något är på gång att hända. Jag har ingen aning om vad, men någonting. Snart händer det...jag tror det.

I am flying - higher, higher, higher!

Kattkaxig och slottägare..?

Vad säger man? Jag har inte haft så mycket tid att sätta mig ner här för att berätta om mitt liv för er. Jag har istället umgåtts med kunder i massor och arbetskollegor. Jag har även firat midsommar, som alla andra. Min midsommar blev stillsam i år. Stillsam men trevlig i gott sällskap.

Idag har jag gjort något stort. Idag har jag, utan nervositet, hållt i en katt, gosat med en katt, låtit en katt och dess klor gå på mig och jag har nästan pussat en katt. Det här är stort, mycket stort! Jag är stolt över mig själv när jag säger att jag smälte när jag umgicks med lilla Elsa, Alicias nya sambo. Jag hoppas att vi kommer att trivas i framtiden också. Kommer Elsa vara katten som botar min katträdsla en gnutta måntro?

Den riktiga strandpremiären gick också av stapeln idag. Skönt skönt. Låg och småsov medans vännerna vid sidan om mig pratade på, riktigt skönt, men plötsligt var det en liten herre som väckte mig till liv genom att vifta med en spade framför mig. Jag reste mig således och plockade fram barnasinnet och byggde sandslott med honom, kul det där med spann och spade. Undrar om jag ska köpa mig ett eget kit till semestern kanske...

Nu återstår endast skönhetssömn för denna dam. Fyra dagar kvar...jag har nedräkning. Om fyra dagar säger jag nämligen:

s e m e s t e r .

Happy disease

Jag känner att jag är inne i ett flow, jag är inne i en riktigt bra period. Länge leve den! Jag hade några fantastiskt roliga timmar på jobbet, jag bara log och mådde så fantastiskt bra. Det hela startade när jag vaknade. Träningsvärken i kroppen gjorde sig påmind och jag kände mig stolt över mina träningspass i veckan. Jag stod och kammade håret och plötsligt säger jag tyst för mig själv inne i mitt huvud "kommer jag in i Eskilstuna så hoppar jag på det". Jag log sedan mot mig själv i spegeln. Idag känner jag mig stark, idag känner jag mig på gång, livet rullar och jag ska leva det!

Kö, kö, kö och åter kö på jobbet. Vissa suckar och stönar. Vissa tycker att det är jobbigt med så mycket folk i butiken, själv är jag som mest på topp när det är kö hela dagarna när vi är fullbemannade. Roligt är också när man märker att när man ler, inifrån och ut, då får man leenden tillbaka. Jag tycker om det, så jag fortsätter att le.
En kund småpratar lite om att det blir en heltisk dag för oss i butiken, vi pratar en del om det hela och svävar även ut lite från ämnet...han avslutar vår lilla dialog på ett vis som fick mig att bli ännu lite starkare...
"Du är helt otroligt positiv, du kommer att komma långt här i livet!" och så ler han och vinkar hejdå.


I got no worries that I worry about...happy disease...

Stolta lilla jag har kanske brännt min näsa

Dagen har varit knallbra - från att jag slog upp ögonen imorse till jag nu sitter här precis innan läggdags.
Jag har: umgåtts med Alicia, vi har ställt mycket genomtänkta, intelligenta frågor angående mobiltelefoner till en kille som arbetar inom branchen. Jag vet inte vem av oss som var klokast egentligen!? Sedan fick jag köpt mig ett par träningslinnen, finfint och välbehövligt. Efter lite inköp av midsommardryck (för första gången behövde jag inte bevisa att jag är över tjugo år). Var det mittbenan som gjorde det? ; ) Sen behövde vi lunch, såklart, varsin sallad och en kaffetår på det på en uteservering med ett jämntjockt molntäcke ovanför våra små kroppar - solen visade sig i ungefär sju sekunder. Men det var sju sekundrar som vi lapade rejält på. Undra om jag inte brännt mig lite på näsan...

Sen mina vänner, ägnade jag lite tid i mitt hem, pillade med min tvätt, diskade lite disk, handlade lite midsommarmat och sen avslutade jag det hela med mitt absoluta favoritspinning-pass. Jag hade grym energi och mycket starka ben ikväll. Jag är riktigt nöjd med min insats!

Man ska sluta när man är på topp, så nu slutar jag.

Det här blir den sista punkten för idag: .

Harru' käkat glosoppa eller?!

Jag bara sitter och glor. Jag glor på min datorskärm, ibland blinkar en ruta orange. Jag glor emellanåt på killar som springer efter en fotboll på tv:n. Jag glor på glaset med lite saft som står på mitt soffbord. Jag glor på växten i den höga vita golvkrukan som borde vattnas. Jag glor på golvet här i vardagsrummet, det är nystädat. Jag glor på min mobil, den är tyst, senaste sms:et kom från svågern. Jag glor på mina naglar, dom är rosa nu, pastellrosa. Jag målade naglarna innan, för jag var rastlös. Nu får jag leva med resultatet. Att ta bort det vore slöseri med färg. Och med aceton.

Jag är rastlös ikväll helt enkelt. Jag får väl lägga mig i min renbäddade säng, läsa om mordet på Jerry Petersson och se om Malin Fors lyckas få rätsida på sitt familjeliv och sitt alkoholintag, hon är ju trots allt polis. Spänningen fortsätter.

Vad glor du på? Apan mittemot...

Ditt och datt

Ledig i dagarna två. Jag ska njuta. Jag ska göra sådant som man gör när man är ledig. Bara ta dagarna som de kommer. Är det soligt ska jag sola. Är det regnigt ska jag hitta på annat. Idag ser det onekligen soligt ut. Så, sola och träna står på dagens agenda! Jag ska lapa, lapa, lapa.
Sen drar min jobbhelg igång. Vill ni träffa mig under midsommar så kom och säg hej samtidigt som ni köper era gubbar, färska potatis eller för all del glass eller något helt annat. :)

Jag är inne i en period då jag vill göra så mycket, köpa så mycket. Det här med att göra så mycket blir så konstig dock, för tillslut vet jag inte vad jag vill göra, bara att jag vill göra något, vilket lätt då slutar med att inget blir gjort. Jag är lite konstig, jag vet. ;)
Syster och jag har i alla fall bestämt att vi ska ta oss iväg på en liten tripp vecka 28...frågan är bara vart vi ska åka. Jag funderar på Öland, Gotland, Västervik, eller ska man kanske hålla sig på väst-sidan och ta sig uppåt Bohuslän till nåt mysigt ställe, eller ska man dra sig utomlands. Någon som har nåt tips? :)

Något som jag ältar sönder snart är hurvida jag kommer att komma in på högskolan eller inte. Jag klarar snart inte av ovissheten, det är endast 2-3 veckor kvar nu till beskedet - jag vill veta! Innan jag får det där eventuella ja'et så har jag väldigt svårt att ta ett slutgiltigt beslut och förbereda mig mentalt på en eventuell flytt. Jag måste ha det svart på vitt innan jag kan ta migg beslut, innan jag kan fundera på riktigt. Nu är det ju lätt att säga "visst flyttar jag om jag kommer in", men det är ju enbart för att det fortfarande är stor risk för att jag inte kommer in som jag kan säga så, lite smått kaxigt. När svaret väl kommer så lovar jag att jag inte säger så lika bestämd och självsäkert. Ge mig beskedet nu!

Nej, nu rinner tiden på min lediga soliga dag, jag ska ut nu och ta vara på den. Jag har svamlat färdigt för nu, men tror inte att jag inte kommer tillbaka, för det gör jag, när man minst anar det...

Happy summer is here!

Berörd

Nej nej, jag har inte glömt av att jag har en blogg. Nej nej, jag har inte dissat er läsare av elakhet. Jag har helt enkelt bara omprioriterat i dagarna två. Eller egentligen bara en. Hur som haver är jag ju här nu. Jag skriver ord efter ord på en enda lång rad. En rad blir det två rader som efterföls av en tredje rad och så vidare. Ni förstår va?

Igår var det Kronprinsessbröllop i vår huvudstad. Jag har i ärlighetens namn inte satt mig in i det och följt medier före det stundande bröllopet, men jag satte mig givetvis ner på eftermiddagen igår med lite fika och med min mor jämte mig för att bevittna denna faktiskt historiska händelse på tv. Jag måste säga att jag blev rörd, jag blev varm i hjärtat och jag blev nästan förälskad i detta fantastiskt vackra par. Victoria är ju så jordnära och så äkta. Hon är charmig och hon bjuder på sig själv. Daniel växte nog i mångas ögon av de fina ord han framförde genom sitt tal. Jag blev även mycket imponerad av Daniels pappa, Olle's tal. Mycket fint, mycket bra! All heder! Jag blev berörd och jag tror inte att jag var ensam om det.


Nu laddar jag för en ny vecka, i mitt liv, Tinas liv. Vad ska hända? Jag ska jobba, träna och jobba i massor! Två veckors slit kvar, sen säger jag s e m e s t e r !!

För att orka med veckan kräver jag sömn. Jag är uppe på övertid enlig min planering. Jag ber att härmed få tacka för mina ord och säga godnatt.

Sweet dreams!

På banan igen

Dippen blev inte så värst långvarig, redan igår förmiddag var jag på benen igen - jag tackar för det! Vem eller vad jag nu än ska tacka. Kanske mig själv? Ja jag tror faktiskt det! Efter allt kämpande jag haft med mina tankar och känslor genom åren, efter allt kämpande för att komma till punkten och insikten om att det blir inte bättre än vad man gör det till, det är jag och endast jag som har makten över mitt liv och mitt mående. Så ja, jag tackar mig själv. För jag är bra, riktigt bra faktiskt. Så det så!

Nu väntar jobbet. Jag är glad att jag har ett jobb. Tack!

Hey ho, let´s go!

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Det var längesen nu, jag kommer knappt ihåg. Nej, jag kommer knappt ihåg när jag senast satt i min soffa och kände en oro i magen och kände hur det brände bakom ögonlocken av tårar som vill ut. Jag kommer knappt ihåg när jag senast riktigt kände hur nedstämd jag såg ut att vara. Jag är glad att det var längesen, för; jag hatar det här!
Jag vill skrika, jag vill banka, jag vill slå, men framför allt vill jag gråta.

Jag känner mig ensam, jag känner mig otillräcklig, jag känner mig korkad, jag känner mig tråkig, jag känner mig ful, jag känner mig så förbannat kass!

Jag sällskapas av lugn, lite smått deprimerande musik. De sjunger om väntan på kärlek. De sjunger om att nu måste vi börja om. De sjunger om att det är dags att ta sig samman. Jag vet, jag ska. Imorgon? Får jag bara gråta de där tårarna först?

Det är nästan skrattretande för i bilen på väg ner till skåne i söndags sa mina föräldrar att de tycker att jag är så lugn och harmonisk nuför tiden, jag höll med dem och vi är alla glada över att så är fallet. Och så kommer det här bakslaget. Varifrån?

Jag ältar och tänker på en hel massa saker ikväll. Jag vänder och vrider på saker och ting och försöker få fram förklaringar på vissa frågetecken som jag har. Varför kan jag inte bara inse att jag aldrig kommer få några svar - att jag bara ska släppa, glömma och gå vidare. Precis som en kille sjunger precis i detta nu "I'm starting over now, under the sun..."

Jag känner att jag har fått tillbaka den där muren, den som stoppar upp den riktiga Tina, hon som lever. Jag ska göra vad jag kan för att låta den levande Tina vinna kampen jag kämpar med ikväll. Ett djupt andetag och sömn, det ska få mig på fötter igen!

Förresten blir jag så ledsen, folk är inte kloka på en fläck! Skaffa er ett liv för helvete! Hur är man funtad, hur är man uppfostrad, hur är man när man överfaller och försöker våldta en ung tjej som är ute på en löprunda på en skogsslinga? Jag bara undrar - hur, hur, hur kan man leva med sig själv när man begår sådana handlingar?
Detta hände på förmiddagen i ett populärt promenad-stråk här i staden. Jag brukar själv gå där, det är en lagom runda och det är idylliskt och vackert. Senast igår gick jag rundan där, ensam, med musik i öronen. Då detta är det andra våldtäktsförsöket på tre veckor undrar jag vart det här är påväg att leda.
Den manliga instruktören på kvällens spinningpass talade om detta och han uppmanade oss tjejer (de 4 som vi var där) att ta det försiktigt och inte gå/jogga ensamma i sådana skosområden. Det högg till i mig såfort jag hörde om denna händelse och jag höll med honom, jag blev djupt berörd och rädd. De övriga i salen började skämta om det, något som jag inte alls kan förstå. Hur kan man skämta om det här? Sjuka människor går runt i vår stad, i vår värld och överfaller andra människor och gör både det ena och det andra med dem! Oavsett om man känner den drabbade eller ej så anser jag detta vara fruktansvärt. Jag blir i alla fall berörd. Jag blir ledsen. Jag känner sorg för alla drabbade. Jag känner deras rädsla. Och jag känner min egen rädsla - för att leva.

Jag avslutar mig kväll här, med Calle Kristiansson, han sjunger vettiga ord.

I get by with a little help from my friends... I'm gonna try with a little help from my friends...

Kapitulerar

Jag kommer nästan dagligen på mig själv med att vara lite nervig inför det kommande beskedet. Vad kommer att hända? Kommer jag att få chansen? Kommer jag att ta den? Kommer jag fega ur?

En sak till jag tänker på. Jag har tappat lite av den där avslappningen jag kände en period nyligen. Jag måste hitta tillbaka till den, för jag tyckte så ofantligt mycket om att leva i den känslan. Om jag får chansen och tar den, då kommer jag behöva befinna mig i den avslappnade känslan och i tänket om att allting kommer lösa sig till det bästa. Jag ska kämpa för att hitta dit igen, jag tror att känslan och tänket är inom räckhåll. Behöver bara tänja lite på armarna för att nå dit...


Och så till sist då, det här med kärleken. Jag är trött på att försöka jaga den. Jag mår inte bra av det. Jag lägger ner. Jag kapitulerar, till den dagen du står där framför mig, du som jag blir intresserad av, du som jag vill veta allt om, du som får mig att le och väcker mina magfjärilar till liv. Jag kapitulerar till den dagen.

När det rätte dyker upp säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill...

Älgen och jag äter äpplen

Det fanns inga zebror, inga giraffer och inte heller någon apa på djurparken. Eller jo, jag lyckades fånga en apa på bild. Syster agerade apa, riktigt bra faktiskt. Där fick vi oss alla ett jättegott skratt. Det blev många sådana. Jag hade även en liten show med en utomstående i publiken som sedan tackade för showen - showen som gick ut på att jag gnabbade tillbaka på en fågel som hånskrattade åt mig.
Jag både klappade och red på älg också. Det var en spännande dag på djurparken. ;-)

Nu är helgen över och vardagen är åter igång. Jag har en ledig dag idag, vilket är mycket skönt. Jag lyckades ta en skön sovmorgon och nu ska jag ägna några timmar åt att dona i mitt hem, för att sedan dra igång träningsveckan med ett par pass. Gårdagens halva glassbytta ska bort från min kropp. Jag får jobba på det under denna veckan. Samt hålla igen lite med andra lockande godheter. Om 3 veckor går jag på semester och då vill jag vara lite mer strandredo än vad jag är just nu. Varför lyckades jag sabba det som jag var på gång med? Jag vet ju att om jag väl tappar greppet och tillåter mig att äta chokladen och glassen och de extra portionerna mat så går vågen upp direkt. Karaktär Tina, karaktär!

Nu ska jag gå och botanisera i kyl, frys och skafferi och göra upp en bra matplan för veckan. Om det står skrivet svart på vitt vad jag ska äta för nyttigheter så kanske jag kan hålla mig till det. Det är i alla fall värt ett försök!

Äpple är gott, äpple är godis. Älgen på djurparken äter äpple, då kan jag med!

Näe - jag kommer inte på någon bra rubrik

Idag lördag: Jobb för hela slanten. Jag har haft roligt på mitt jobb idag. Tiden har gått fort och jag har mått fint. Blipperi, blippera.

Imorgon söndag: Familjen ska mötas upp på Skånes djurpark. Det ska aktiveras världens sötaste lilla tösabit, tittas på giraffer, noshörningar,elefanter och andra exotiska djur och sen ska det grillas korv. Familjedag helt enkelt. Myspys kallas det!

Nu: Sova - som en stock!

Jag undrar om Alice vet vilket djur i djurparken som ser bäst...jag ska fråga henne imorgon! Vet ni?

Efter idag kommer en morgondag - det är tur det

Det man inte gör idag, det kan man göra imorgon. Visst?
Bra, då säger vi så!
Jag är vilsen och trött. Om jag väl kommer på vad jag vill göra så hittar jag inte energi till att göra det. Tokigt.
Jag vill somna om och vakna upp till semester.

Det finns så mycket man kan fundera på. Det finns så många saker man kan vrida och vända på. Det finns så galet mycket som jag inte vet någonting om. Det finns en sak som jag nog för alltid kommer fundera på.

Fröken svår.

Forskning utförd

Det regnar ute. Småspik som uttrycket säger. Min tänkta långpromenad är inställd. Istället tar jag det väldigt lugnt och stillsamt här i mitt hem. Jag gjorde nyss lite forskning om hur många som sökt samma utbildningar som jag själv till hösten. Den som jag satt på första plats är den av mina totalt fyra sökta utbildningar som är minst sökt av andra. Det borde alltså innebära att det är den som jag har störst chans att komma in på. Det känns både roligt och skrämmande på samma gång. Inte konstigt att min kropp innehåller en lite skum och nervös känsla nuför tiden. Det är en stor ändring i mitt liv som kan komma att infalla. Men ännu är väl ingen säker på om jag skulle våga ta steget. Sista kortet är inte lagt.

I vilket fall så är det 30 platser det handlar om. Jag är en av de som är med och kämpar om en av dem. Totalt är vi 189 personer som sökt, varav vi är 56 stycken som sökt till denna utbildning som vårt förstahands val. Det känns inte helt solklart att jag kommer att få en plats, men inte heller helt omöjligt. En månad känns som väldigt lång tid just nu. Jag borde slappna av denna månaden, för när beskedet kommer och om jag får ett ja, då kommer jag vara ett nervvrak. Sanna mina ord. Jag känner mig själv såpass.


Nej, nu vill det till att andas djupt och leva varje dag riktigt avslappnat. Hänga med i vad som händer. Le och ha roligt. Det är måhända ingen som känner för en liten förändring i sitt liv och kanske testa på vad Eskilstuna har att erbjuda? Vem vet, ni kanske hittar ett toppenjobb där uppe. Och en riktigt fin lägenhet. Och vi skulle kunna umgås titt som tätt - fika, prata strunt, gå ut och roa oss på helger, titta på film och äta choklad på söndagar, vad du vill! Fundera på saken vettja, så återkommer jag om det blir aktuellt och verklighet.

Inget är som väntans tider...

Tänk att få bli alldeles röd runt munnen

Snart är det midsommar. Aftonen då man ska äta sill, dillkokt nypotatis och diverse andra tillbehör. Jordgubbar som dessert. Svensk sommar. Alla ska vi fira midsommar, på ena eller andra sättet. Jag funderar dock på att smått bojkotta midsommar i år. Jag har exakt 17 timmar på mig att fira, från att jag går av mitt arbetspass på midsommaraftonen till jag ska påbörja mitt nästa på midsommardagen.
Nu tycker ni att jag är pessimistisk kan jag ana. Jag kanske kan hålla med er. Men lite av känslan av midsommarfirande förstörs när man har i bakhuvudet att nästa arbetspass är hyfsat nära. Visst hinner både sill och röda gubbar slinka ner. Och visst hade jag väl hunnit att hoppa som en och annan groda kring en klädd stång också. Frågan är bara vart detta skulle göras?
Ja, jag är väl inte helt anti midsommar i år, men jag är bara en aningen sur. Sur för att det är jag som åker på arbetet i år igen. Nästa år får jag se till att inte ha ett arbete som innebär arbete under högtider eller för den delen vanliga helger heller.

Nu drömmer jag mig tillbaka, till en svunnen tid. Den är för längesedan förbi, men drömma kan man väl få. Bara det sätter ett leende på ens läppar så, och det gör dessa drömmar. Tänk de bekymmerslösa somrarna. De somrarna när man var den lilla flickan som bara följde med, som inte hade något val. Den lilla flickan som gillade läget. Tänk de somrarna när mamma och pappa tog med sig hela familjen och åkte upp till sommarstugan för att i ett par veckors tid låta oss barn springa fritt på den stora tomten, känna gräset under de barfota fötterna, få bada i sjön, dricka saft på verandan till mormors lilla stuga, gå till affären och handla av Bror, sitta på den stora stenen i sjön, hålla mamma i handen på vägen till på utedasset på kvällen, titta på kossorna på ängen, sitta på huk och plocka åt sig smultron som växte i slänten vid mormors stuga.


Jag älskar smultron. De vid mormors stuga var dem bästa. De var stora. Tänk att få vara den lilla flickan igen, som bekymmerslöst mumsar i sig smultron och blir alldeles röd runt munnen. Vilken lycka. Jag ska låta min barn uppleva smultron.

Sju sorters blommor under kudden, jag kan undra om det ger fina drömmar i midsommar...

Jag fick en Award, det ni!

Award, award, award. Jag har fått en. Alicia har skickat en award vidare till mig. Jag ska härmed alltså visa er vilken bild jag lade upp som den tionde bilden sedan jag startade denna blogg. När jag letade efter min tionde bild insåg jag att jag inte använder bilder så värst flitigt på min blogg. Tycker ni läsare att detta är bra eller dåligt? Önskas fler bilder till inläggen? Jag är ju här främst för min egen skull, men jag vill ju ändå att ni som läser ska trivs här inne i min lilla värld av tankar och filosoferingar.

Hur som haver, så ska jag ju givetvis berätta vilken min tionde bild är. Det var inte längesen ni fick se den och den ser ut såhär:


Informationen om bilder lyder som följer.

Detta är en ros som jag fick av en dejt. En söt handling tycker jag verkligen, då det var andra gången vi sågs. Erkännas skall att jag var framme med näsan och doftade på rosen varje dag i en veckas tid. Fin rosa färg. Rosen är nu dock utblommad och frågan är hur det blir med dejten. Ni får läsa vidare så kommer jag troligen hålla er uppdaterade inom detta ämne. Jag har ju som de flesta vet ganska svårt att hålla inne med uppgifter om kärlekens upp och nergångar. Men en fin ros var det i alla fall, jag blev mycket glad! :)

Dags för mig att skicka vidare awarden. Jag väljer ut två av de bloggar som jag följer. Dessa två är:

Katharina, med sin Yra Mammans Blogg
och
Anna, med sin blogg om Liten Tilda.

Do I cross your mind?

När jag är trött en söndag då blir det sällan bra. Jag är sällskapssjuk. Jag är lite ledsen. Jag ser allt en gnutta gråare. Jag får inget gjort. Jag tänker mycket.

Jag undrar om jag ska sluta tänka på dig. Jag tänker på saker som skrivits, som sagts, som hänt. Jag känner att jag vill ha mer. Jag anser inte att vi är klara än. Jag vill få en chans. Jag vill inte ge upp det här ännu. Det är så jag känner. Det tär på mig att inte veta hur du tänker. Jag funderar på om jag ska våga fråga. Jag tänker att jag kanske förstör något genom att fråga. Jag funderar på om du tycker att jag borde veta eller förstå hur du tänker och vad du tycker. Jag funderar, försöker läsa av och jag försöker förstå vad du känner. Det slutar endast med att jag blir förvirrad.
Troligen är inte detta ditt "fel". Troligen ligger problemet hos mig. Det är väl jag som just nu inte riktigt klarar av att slappna av och bara leva med i detta, lugnt och stilla se vart det leder.
Igår gick det bra. Imorgon går det kanske bra. Men idag går det inte bra. För idag är det söndag och idag är jag trött.

Idag vill jag låna dina armar, jag vill lägga dem runt min kropp. Idag vill jag låna dina läppar, jag vill låta dem möta min panna. Idag vill jag låna dina fingrar, jag vill låta dem sammanfläta sig med mina. Idag vill jag låna din mun, jag vill att den ska le mot mig. Idag vill jag låna dina blåa ögon, jag vill drunkna i dem.

And I wonder if I ever cross your mind, for me it happens all the time...

Time of my life

Ni som inte var på Green Day konserten i underbara Göteborg igår, ni missade faktiskt något stort, något mycket, mycket bra!
Jag är glad att jag var där! Jag är mäkta nöjd och nu lyssnar jag nästan enbart på Green Day på Spotify. Bille Joe är en charmig man för övrigt.



Yes, I had the time of my life... (one of them, i alla fall)

Grön Dag

Idag är det kvalitetsadag. Jag och Alicia. Vi drar till Göteborg. Vi lär väl spana i lite affärer och se om vi kanske kommer hem med något nyköp. Vi är ju ganska bra på det. Jag tänker mig även att vi landar i varsin stol på en uteservering och äter oss något gott och njuter av att vara lediga. Sen tar vi plats och lyssnar på Green Day live på Ullevi.
Jag känner inga tvivel för att detta kommer att bli en bra dag.

Nu är det sommar, nu är nu när man börjar röra på sig, göra saker, uppelva saker. Nu är nu när man har det fantastiskt roligt och avslappnat. Jag ska njuta och leva av varje dag den här sommaren! Fina Dagar. Gröna Dagar.

Wake me up when september ends...

For your information

Jag dissade pappa. Vi kan leka en annan dag. Istället hade jag strandpremiär idag. Jag och en arbetskollega/kompis drog till stranden. Dock fick vi ge upp efter en stund. Stranden i all ära, men när det blåser kallt då försvinner tjusningen. Vi packade ihop och tog oss upp till en vår kollega och vän och lapade sol på hennes terass istället. Trevlig dag i solen med vännerna. Nu väntar istället några timmars arbete.

Idag är starten på många ungdomars framtid. Klivet ut i vuxenvärlden tog dom idag kl 14:00 här i staden. Man får lov att gratulera!

Work it out...

Blödig krasch

Krasch. Bang. Kraasccch!

Ptja, inte riktigt så, men på ett ungefär så lät det. Det som fick mina ögonlock att öppna sig och få mig att sakta med säkert inse att en ny dag var kommer och att det var lika bra att hugga tag i den.
Tvätten i maskinen har nog legat klar i tjugo minuter ungefär. Jag måste hänga upp den snart. För sen ska jag ut i solen. Läsa och kanske sällskapas av pappan. Prata lite far och dotter-prat eller bara smågnabbas. Det beror på humör, från bådas sida. Vi är sådana. Man får känna av läget för dagen. En av oss är bättre på det än den andre dock...men man kan inte annat än att älska min pappa ändå. Inte heller min mamma. Och inte heller mina två systrar. Jag är nog kär i min familj helt enkelt. Det är ganska fint. Att känna så. Tänk vad lycklig man är ändå.
Oj, vad känslig jag blev nu. Nästan lite blödig. Men jag bjuder på det. För det är dem värda. Min familj. Älskar er alla!

Kaffets sista droppar är uppdruckna. Alla tjugo naglar är målade. Sängen är bäddad. Jag är påklädd. Vad väntar jag på? Solen hägrar!
Tack glashämtarnisse för att du väckte mig tidigt imorse! Kraaasccch...

Hello World!

Min dag, din dag, vår dag, sommardag

Det är juni. Solen skiner. Det är varmt. Det spritter i min kropp. Snabbt, snabbt ska jag göra lite ärenden i stadens centrum, sen ska jag fläka ut mig i en solstol. Lapa sol i massor. Senare ska jag spinna värre än en katt, benen ska få sig rejäl träningsvärk.
Det är min dag. Hur är din?

Here comes the sun, here comes the sun, and I say; It's allright...

Ordtjuven är i farten

Jag har haft inbrott. I min kropp. Ja, det är sant! Tjuven var så fräck att han snodde med sig orden. De ord som jag skulle kunnat säga idag, bara borta. De få ord som finns kvar inom mig, som tjuven lämnade kvar, de tycks fastna på vägen ut. De når inte hela vägen från huvud och hjärta ut till varken mun eller fingrar.
Det är en ganska tystlåten dag med andra ord. En dag som är till för vila och återuppladdning. Resten av veckan ska jag köra hårt. Jag ska träna, jag ska arbeta, jag ska gå på konsert, jag ska sjunga, jag ska strosa i Göteborg med finaste A.
En kväll i soffan med en kopp te, lite mörk choklad och en film är nog den absolut bästa uppladdningen för allt det som komma skall.



Come on, open up - it's me - Spikie...

Orka eller inte orka - det är frågan

Om jag hade orkat ikväll hade jag kunnat skriva massor här på den gröna bakgrunden. Jag skulle kunna skriva att jag haft ett par fantastiskt bra dagar på jobbet nu. Jag skulle kunna skriva om min fina, avslappnande helg med sällskap som min älskade mamma och min fantastiska vän J. Jag skulle kunna skriva om min lilla vilsenhet. Jag skulle kunna berätta för er att jag väljer att vända saker till det positiva snarare än det negativa. Om jag inte vore för trött skulle jag även kunna berätta för er att jag blir mycket glad varje gång jag hör vinnarlåten i årets Eurovision.

Men eftersom jag är för trött nu och ska gå och lägga mig, så kommer det ju inte bli sagt. Eller? Fick ni veta allt det där i alla fall nu? Jag hänger inte med i svängarna. Jag är för trött. För trött för att tänka. För trött för att förstå. Godnatt.



I even painted my toenails for you...