Kan det ha varit så att det endast behövdes sägas att jag kapitulerar tills mannen som det känns tokrätt med dyker upp? Jodå, det verkar minsann så! :)
Nu sitter jag istället med benen i kors och håller ett hjärta i min hand och njuter av allt det fina jag får uppleva. Att han kom, han som jag vill veta allt om, han som får mina magfjärilar att vakna till liv.

Smash into you...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar