Utmaningen

Livet är inte alltid enkel. Ibland stöter man på utmaningar. Jag fick en igår, jag handskas med den idag.
Utmaningen är att berätta följande för er:

4 tv-program jag ser:
Bonde söker fru
Idol
2½ men då och då
Nyhetsmorgon

4 saker jag gjort idag:
Sagt hur jag känner
Myst med bebis
Kramat mor
Tagit bort nagelack med aceton

4 saker jag längtar efter:
Busiga systerdotter och övriga familjemedlemmar
Fredrico
Julen
En regnfri dag

4 saker på önskelistan:
En resa
Ett roligare jobb
Mindre avstånd till F
En ny bil

4 saker jag avskyr:
Tobaksgula fingrar
Maktmissbruk
Onda människor
Broskbitar i en kycklingsallad

4 personer jag utmanar:
Hmmm, jag har inte så många bloggar jag läser som jag vet läser min tillbaka, så jag väljer de 2 personer jag vet, nämligen:

Katta
Carro

Puh, mission completed.

Gud ska nog inte läsa det här

Upp och ner, ner och upp. Dagen har verkligen gått upp och ner, ner och upp.
Från ok, till fan. Från fan till ännu mer fan. Från ännu mer fan till lite mindre fan. Från det till fan fan fan. Sen vände det igen och det gick från fan fan fan till rätt skapligt. Sen blev det dipp igen, fan var tillbaka.

Ja sådär har det hållt på. En del ljusglimtar kom under kvällen ändå, men när jag skulle köra hem satte sig FAN tillrätta i passagerarsätet - fläkten i bilen totaldöd, kaputt, ofungerbar.

Fan då...

Bara så ni vet

Imorgon är jag ledig.

Jippi!

Myskura

Regnet smattrar vidare mot fönsterna. Ljuset vill inte riktigt komma fram. Man känner mest för att vara inomhus och kura med bok, film, varm choklad, te, gott sällskap, filt och massa tända ljus. Myskura, helt enkelt.

Men det blir ingenting med soffhäng här ska jag säga. Här ska säljas mat i massor istället. Kanske kommer jag att sälja massor av varor som ska användas till myskurande.

Myskura på idag, ensamma eller i sällskap av varandra. Myskura kan man göra hur som helst, endast fantasin sätter stopp. Jag ska myskura i en röd skjorta, i en ganska upplyst och småtråkig butikslokal, men med fina människor.

Söndagsmys är fina grejjor.

Jag säger då det

Det har inte hänt många gånger, helt otroligt ändå på 9 år som det nu gått sedan jag fick diabetes.
Nej det är inte många gånger jag glömt av att ge min kropp insulin i samband med måltider. Idag hände det dock. Vid lunchtid piper min pump till och visar att den är orolig då jag inte har knappat på den på 12 timmar. Detta får mig att inse att jag enbart tänkte hur mycket insulin jag skulle kräva till min frukost denna morgon. Jag gav mig inte insulin i praktiken. Då har jag i alla fall lärt mig att utvecklingen inom diabetes inte ännu har kommit så långt att det räcker med att enbart via tankekraft dosera insulin. Synd. Vore oerhört praktiskt annars.

Nu får jag leva i ganska många timmar med en trög kropp. Men livet går ju vidare för det.

Är huvudet dumt får kroppen lida...

...nu är det dags för fredagsmyyyyys...

Idag är det fredagsmys! Klockan 15:00 börjar det på allvar. Då träffar jag Johanna på arbetet och det är mys i mängder, en kram ska hon få. Minst en alltså. Jag smygstartar fredagsmyset här hemma i mina raggsockor, uppiggande musik och tillagning av köttfärssås a la Tina.

Ps. Jag tror jag bestämt mig. Jag tror jag hittat rätt. Jag tror verkligen att jag är inne på rätt spår med mitt liv. Ds.


Fredag är kramdag nummer ett.

God afton

Vilken mysig kväll det blev. Bubblor, massagestrålar mot kroppen, varma källor och scrub i omåttliga mängder. Jag är fylld av positiv energi. Min hud är len och doftar fräscht. Tröttheten tar över mer och mer. Jag kommer att somna in gott med huvudet mot nyköpt dun. Min mun kommer att le där jag ligger. Min mage kommer att vara besökt av fjärilar.

Ah, vilken underbar afton.

Jag ältar, drömmer och rapar kaffe

Kaffekopp 1 på morgonen - check.
Kaffekopp 2 på morgonen - check.
Kaffekopp, storlek liten, på förmiddagen - check.
Kaffekopp 1 på eftermiddagen - check.
Kaffekopp 2 på eftermiddagen - check.

Herregud, såhär får det inte fortsätta. Då kommer jag ju bli en äkta kaffetant.
Nu är det stopp. Ja, för idag alltså.

Idag har jag blivit syndabock. Vi kan nästan sätta det som andranamn på mig. Tina Syndabock Nelson. Det är jag. Så om något går fel, så kalla på mig bara så tar jag på mig det. (Snälla läs dessa småbittra raderna med en glimt i ögat, för det är så det är skrivet (men ibland bara måste man älta...))

Gårdagens telefonsamtal gjorde susen. Tänk så lätt det kan vara. Ett litet ynka telefonsamtal och en nojja försvinner på studs. Jag är ingen fantast av sms och msn i alla lägen. Så är det med den saken.

Ikväll ska jag få lyxa till det. Tack vare Alicia ska jag få relaxa på spa. Njutning i allra högsta grad. Jag ska bubbla och värma mig i den varma källan och kanske tänka en skvätt på de där blommorna igen, den där utbildningen som jag faktiskt kan få gå. Det finns tydligen platser kvar, såvitt jag kunde förstå. Det kommer närmare och närmare en verklighet att jag kommer att bli florist. Jag ska drömma och filosofera lite om det.

Vem är det som klampar på min bro? Det är bara jag, stora syndabocken Tina... (mer ält ;-) )

Blomsterflickan Tina - hur låter det?

Tänk att jag kanske tänkt om nu - igen. Jag är expert på att tänka om, på att vela och att inte riktigt ta beslut och landa i dem till fullo. Men kanske är denna tanken inte så tokig ändå. Kanske är den till och med ganska vettig.
Jag har nu mailat en skola för att se om det är möjligt för mig att till våren läsa påbyggnadsutbildningen till florist utan att göra om grundkursen, som jag gick för fem år sedan. Om detta är möjligt kan det bli så att jag satsar på det. Och sen är det att satsa på det till fullo. Göra klart utbildningen, titulera sig som florist och skapa blomsterbuketter till höger och vänster.
Tänk en lagom stor butik med massa mysiga ting och färska snittblommor att skapa med. Att få arbeta med sina händer, att se ett resultat av sitt jobb, att se glada miner. Jag ler mer och mer när jag tänker på det och magen säger: kör på Tina, kör på!

Detta känns mer korrekt än att påbörja en utbildning av annat slag, som jag i ärlighetens namn inte är helt säker på vart jag vill att den ska leda mig. Det känns enbart flummigt. Att satsa på en floristkarriär känns som sagt vettigt, moget och riktigt roligt!

Om ni anser att jag är velig och om ni blir lite smått trötta på min obeslutsamhet i valet av framtida yrke är ni helt rätt ute - jag håller med er. Känner mig som en femåring som står vid godishyllan och bara får välja en sorts godis men har femtioåtta sorter att välja på. Hur lätt är det liksom? Va, va, va, vaaaaa!??!


Får det lov att vara en blomma?

Att vilja är att leva

Nu jäklar, nu har jag fått lite energi och lite vilja. Den där viljan som liksom varit försvunnen ett litet tag.
Jag vill:

Lära mig spela gitarr
Sitta på en hästrygg
Träna regelbundet
Ta fina kort i naturen
Komma igång med hälsosam kost
Bli brunare
Bli snyggare
Bli säkrare i mina beslut

Bland annat.

Mot nya mål.

Jag drar till stallet

Så har man varit i stallet. Inte för att jag gjorde mycket annat än att ranta efter och titta på, men det var kul. Hästar är mäktiga djur. Starka, höga och faktiskt riktigt fina.

Det såg så skönt ut att sitta på hästryggen och rida bort tankar. Bara bli ett med hästen och gå in i det man gör just där och då. Om jag inte vore så förbannat rädd för att släppa loss och tillåta mig att gå in djupt i ett samförbund och lita till fullo på ett djur skulle jag gärna testat på det. Vem vet om jag kanske bli mogen en dag för ett teståk.

Rida rida ranka, hästen heter Blanka (eller är det Planka?).

Grubbleri grubblera är ingenting att ha

Plötsligt sitter jag med känslan att jag varken vet ut eller in.
Jag vill inte att den ska finnas. Jag försöker skaka av mig den, men den är som en igel. Den har etsat sig fast, verkligen fast.
Om jag får chans 1, tar jag den då? Om jag får chans 2, tar jag den då? Om jag chansar på nr 3, vad händer då? Eller ska jag hitta på nr 4, 5, 6, 7...och se vad som händer då?

Gaaaah. Det här skulle inte ske.

Men - jag ska försöka fokusera på positiva saker under tiden jag grubblar, eller försöker låter bli att grubbla. Jag är ju trött på att grubbla. För till vilken nytta grubblar man egentligen?

Med grubbel skapar man troligen bara fler problem än man egentligen har.

Lite konstigt inlägg kanske

MAT står härnäst på tisdagens schema.
Äta bör man, annars dör man.
Äter gör man, ändå dör man.

Tokigt.

Vi kan inte titta på film ihop

Denna gången sa jag hejdå med ett gott pirr i magen och ingen ledsamhet har infunnit sig. Jag vet ju att vi snart ses igen, då är allt lite lättare. Tänk vad man påverkas ändå. Eller man och man, jag ska tala för mig själv; tänk vad jag påverkas ändå. Vi har lärt oss lite mer om varandra denna helgen och några slutsatser är dragna, till exempel det som nämns i rubriken ovan. Men det är väl bara att inse fakta och prata istället. Eller läsa varsin bok. Eller äta chips och titta varandra djupt i ögonen. Många alternativ finns, men fler tips mottages gärna! ;)

Ord som sammanfattar vår helg är: vitlöksbröd, luggrufs, filmoense, pedanthet, opedanthet, kaffe, shoppingkaos, köirritation, ex-träff, nitlotter, soffhäng, innebandydribbling, hand-i-hand-promenad, lunchbjudning, tokskrattfnatt, magpirr, vaniljsås, bromspedal och sist (men inte minst) navelludd.

Jag älskar mitt liv!

Den som lever får se

Ansökningstiden är ute. Snart bör det rassla till och de bör snart välja vilka i högen som får chans till de nya jobben. Man kan ju inte låta bli att undra hur de väljer. Om man anses som duglig eller oduglig.

Le mot världen och världen skall le mot dig.

Mina vänner, vad vore jag utan er?

Vecka fyrtio. Om elva veckor är det jul. Underbara, mysiga jul. Men innan dess ska vi tampa oss igenom ännu en höst. Hösten har jag en hatkärlek till. Jag älskar den när den är fin, vindstilla, klar och solig. Jag ogillar den skarpt när den envisas med att enbart ge oss regn, blåst och gråmulet dag efter dag.
Man får pigga upp lite gråmulna höstdagar på de sätt man kan. Jag har denna veckan valt vänner som uppåttjack!

Att få se Alicia och hennes nya hem var riktigt roligt, en liten present skulle hon givetvis få eftersom hon äntligen blivit i samma ålder som en annan... :)
Sen var det dags att äntligen åka ut till Katta och hennes fina små barn. Promenad, lunch och bus och mys med de alla gjorde mig gott! :)
Sen var det en lång arbetsdag som kom emellan allt umgås, men där fick jag ju träffa några goa vänner där med! Fina arbetskamrater finnes! :)
En fika med en nygammal vän på förmiddagen idag och efter lite mer städ ska jag ägna en stund åt butikshäng och prateri med ännu en vän. Och imorgon, jo imorgon, då är det fredag och då är det fredagsmys med Johanna på arbetet. Alltid fredagsmys! :)

Hmm, när man tänker efter - jag har många fina människor runt omkring mig! Jag vill hissa er alla! Fina vänner ska man vara rädd om och hålla hårt i!

I get by with a little help from my friends...

Intresseklubben - se hit!

Hur gammal är jag? Är jag sextio år äldre än vad jag trodde att jag var? Det känns så när jag varenda kväll är dödstrött och längtar efter sängen redan vid 19-20-tiden.
Varför göra motstånd om det är vad kroppen vill? Någon måtta får det givetvis vara, men nu är klockan 20:30 och innan den slår 21:00 ligger jag troligen i sängen. Jag har ändå en bok där på sängbordet som jag är helt inne i.

Så mina planer för den närmsta framtiden är: läsa, sova, vakna, titta ut för att se hur vädret är, tassa till köket och sätta igång kaffe, hoppa in i duschen, äta en god frukost med löskokt ägg, ut i skogen på svampjakt, tvätta, träna. Sen får jag se vad som mer händer.

Har ni antecknat i era intresseböcker nu?