Blomsterflickan Tina - hur låter det?

Tänk att jag kanske tänkt om nu - igen. Jag är expert på att tänka om, på att vela och att inte riktigt ta beslut och landa i dem till fullo. Men kanske är denna tanken inte så tokig ändå. Kanske är den till och med ganska vettig.
Jag har nu mailat en skola för att se om det är möjligt för mig att till våren läsa påbyggnadsutbildningen till florist utan att göra om grundkursen, som jag gick för fem år sedan. Om detta är möjligt kan det bli så att jag satsar på det. Och sen är det att satsa på det till fullo. Göra klart utbildningen, titulera sig som florist och skapa blomsterbuketter till höger och vänster.
Tänk en lagom stor butik med massa mysiga ting och färska snittblommor att skapa med. Att få arbeta med sina händer, att se ett resultat av sitt jobb, att se glada miner. Jag ler mer och mer när jag tänker på det och magen säger: kör på Tina, kör på!

Detta känns mer korrekt än att påbörja en utbildning av annat slag, som jag i ärlighetens namn inte är helt säker på vart jag vill att den ska leda mig. Det känns enbart flummigt. Att satsa på en floristkarriär känns som sagt vettigt, moget och riktigt roligt!

Om ni anser att jag är velig och om ni blir lite smått trötta på min obeslutsamhet i valet av framtida yrke är ni helt rätt ute - jag håller med er. Känner mig som en femåring som står vid godishyllan och bara får välja en sorts godis men har femtioåtta sorter att välja på. Hur lätt är det liksom? Va, va, va, vaaaaa!??!


Får det lov att vara en blomma?