Sjuk

Ikväll är jag sällskapssjuk. Idag är en riktig söndag-söndag då jag vill krypa upp i soffan och vara omfamnad av en varm, mjuk och go mansfamn. Jag är myssjuk. Jag är kramsjuk.
Jag vill ha en kram...
Seriöst, det pirrar lite skönt i magen när jag ser bilden framför mig. Jag får helt enkelt hålla till godo med den. Jag ler ändå av den. Och när jag ler så är det bra.



En vacker dag ska jag mysa igen, i en mansfamn, så det så.

Komma på rubrik? Nej, kan inte idag...

Vin, vin och vin! Goda viner, vita viner, fina viner. Utvalda av experten. Det blev en lyckad kväll! Efter kvällen hemma, rundan på krogen och kebabhaket fortsatte vi att tjöta och skratta så magen näst intill fick kramp. Halv sex hade vi båda krupit ner under varsitt täcke och minuten senare stensov jag.
Uppe för att fira söndag fem timmar senare. Långfrukost och en promenad på det, sen var jag återigen trött. Jag kan känna att man börjar komma upp i åren, kalas tar på krafterna... ;)
Det är tur man har en soffa i sådana lägen. Och överbliven choklad. Och melodifestivalrepris på SVT-Play. Anna är mycket mycket bra, hennes röst är så behaglig att lyssna på!

Nej, det här blir mest tråkigt uppradande av en riktigt trevlig helg. Känns som jag förstör den i orden. Så jag sätter punkt här.

.

Yäy...

...kanske är det lite av en lyckodag trots allt. Jag vann på trisslotten. Tjugofem kronor. Det kan komma att betyda att jag vinne ännu mer när jag byter in lotten mot en ny en annan gång. Då ska jag ha nummer fem.

Nummer fem it is.

Den är mjuk, den är fluffig och den är älskad!

Mmmmmmm. Jag bara gillar det! Mjuk, fluffig, söt. Det är så jag gillar den - semlan!
Under ett centrumbesök med mor min fick jag ett enormt sug efter att fika på en semla under eftermiddagen, det bestämde jag mig snabbt för att jag skulle bli unnad. Plötsligt ser vi båda att ett gäng minderåriga står kring ett bord som är uppställt mitt i centrum och ett av stadens bageriers bil stående jämte. Perfekt tänker vi och styr stegen dit för att köpa semlor av dem. Men knappt hinner vi fram innan vi står med varsin påse i handen innehållande varsin semla. Lillgrabben talar glatt om för oss att stadens innerstadsförening bjuder alla på varsin semla denna lördagen. Så klockrent, så perfekt. Jag sken upp som en sol och ville ge lillgrabben en kram näst intill, men jag höll mig...

Såhär när jag städat bort alla mina inneboende dammråttor, diskat upp disken som fanns och pillat med lite andra nödvändigheter sitter jag nu med en kopp kaffe och semlan, den efterlängtade, och ärligt talat - jisses så god den var! Riktigt färsk och fin.
Nu återstår att se om det verkligen är min lyckodag idag, har en trisslott att skrapa som införskaffades idag också. Nummer åtta valde jag. Jag ångrade mig sen och ville egentligen haft nummer fem, men jag ville inte krångla. Dags att växa upp och stå för sina val här i livet.

Även dags att börja fräscha till sig för en helkväll med Alicia! Mys mys! :)

På återhörande...

Full fart mot helgen.

Kaffemuggen står bredvid datorn, redo att smuttas på. Om femtioåttaminuter ska jag vara instämplad på jobbet igen, för dagens andra pass. Det är på gott och ont det här med håltimmar. Jag är nog egntligen mer emot det än för det, men vad gör man? Jo, man nickar och säger javisst, javisst, står det så på schemat så är det så vi gör...

Jag ser fram emot ikväll. En fredagkväll med vetskapen och känslan av att jag inte ska upp till jobbet på lördagmorgon. Det är njutning.
Men det är bara början av helgens goda. Efter en lördagförmiddag med förhoppningsvis en skön sovmorgon, och ett besök hos mor min och lite lull-lull i lägenheten ska jag få besök! Jag ser fram emot det. Alicia kommer hit och vi ska ha en superbra kväll! Det ska förtäras fisksoppa, vitlöksbröd och exotiska frukter i chokladfondue. Och sist men absolut inte sämt; de vita vinerna som experten på områden införskaffat till oss! Vi startar upp kvällen med bubbel!! Är det nu festblåsan ska på igen måntro!? :)
Den här kvällen har vi väntat på!

Jag fortsätter le och ser stort fram emot helgen som står och knackar på dörren...

Like ten million fireflies...

Leende

Pigg och alert gnuggade jag mig i ögonen och hoppade sedan i bekväma kläder och trädde mössan över huvudet och gav mig ut på en promenad tidigt imorse. En timme senare kom jag tillbaka hem för frukost. Dagen startade alltså helt fantastiskt.
Lite plugg blev avklarat och jag kom på mig själv att sitta och koda och le samtidigt. Inga hårtovor som behövde slitas av idag med andra ord. Då är jag nöjd.

Sen var det dags för denna flickan att arbeta lite. Mycket folk var väntat då det är löning för många idag, men inte var det någon rejäl tillströmning inte. Timmarna betades av i behagligt tempo med trevligt småprat med många av kunderna, precis så som jag tycker om mitt jobb!

Nu är det bara kvällen kvar här hemma. Jag andas ut lite och laddar om batterierna för imorgon, ännu en ny dag. Fredagar ska vara bra dagar. Jag ska göra min fedag sådär toppenbra! Crea Diem, som syster lärt mig. Fina ord, bra ord, som betyder Skapa Dagen.

Oh, förresten så fick jag ett fint leende precis när jag skulle lämna butiken för dagen. Ett leende som man inte kan må annat än gott av, och som man inte kan annat än att besvara sådär spontant!

Med positiva ögon

Hemkommen från en långpromenad. Solen strålade mot mitt ansikte och jag njöt varje sekund. Promenerade längs ån, i skogen för att till sist ta en vända för att titta till stranden och havet. Det fanns kvar och det är vackert oavsett vilken årstid det är. Privilegium att bo på gångavstånd dit...

Det är inte annat än att man faktiskt får lite hopp om livet och ser det med potitiva ögon sådana här dagar. Det här behövde vi nu. Mer sol åt folket!

Livet är vackert...

Femte Juni

På Ullevi den femte juni, då smäller det. Då är jag och A bänkade på, enligt försäljaren, varsin bra plats på läktaren redo för att ta emot Green Day som ska spela och underhålla oss!

Yäy!

Tanken om imorgon

Dagen har kommit till sitt upplopp - kvällen äro kommen. En skön sådan med tredje laddningen värmeljus för idag och lite mörk choklad som gotte. Då helgen ägnades åt jobb så ser jag det lite som lördag ikväll när jag har ledig dag imorgon.

I min tanke ser tisdagen ut något i stil med att jag först lyckas ta en skön sovmorgon utan enerverande väckarklockor, intar en frukost, donar lite i hemmet och låter frukosten sjunka, promenerar till gymmet och tränar en stund, fräschar till mig och sätter mig för att studera resten av dagen, kanske en promenad på eftermiddagen för att sedan avnjuta en god kvällsmat.

Tanken är god känner jag.

Åtta minuters arbetsdag

Kom till arbetet fem minuter i sju. När jag stämplat in och tar ett kliv ut i butiken står en kollega och chefen och tittar uppåt taket. Skyltarna som sitter på väggen som antagligen är av plåt (?) är böjda och kollegan säger ord som "jag har tre barn, jag vill se dem växa upp!!"
Vi går vidare och ser att det ser än värre ut på ett annat ställe.

Jag går efter en stund upp till kontoret där jag skulle hålla till i några timmar...sa till kollegorna lite på skoj "ni kan väl ringa upp om vi ska utrymma lokalen...!"

Efter ungefärliga åtta minuter på kontoret öppnas dörren och in tittar chefen. Han ber mig att omedelbart packa ihop och låsa in alla pengar igen, för nu skulle butiken utrymmas på personal.

I omklädningsrummet rådde det småkaos, kändes som att komma in i en myrstack. På med jackor, mössor, vantar och sedan var det ut på lastbryggan som gällde för alla. Brandkårens förman kom och inspekterade läget. Efter tjugo minuter blev alla hemskickade, det skulle skottas snö från taket och säkra taket innan det skulle bli okej att gå in i byggnaden igen.
Nu är det bara att invänta besked om vad som sker.
Tur i oturen i alla fall att detta upptäcktes innan vi hann öppna butiken så kunder var inblandade.

Sitter nu med dagens andra kopp kaffe och sjutton tända värmeljus för att hålla värmen i denna kyliga lägenhet. Och dagen till ära unnar jag mig skafferiets sista Ballerina Choko-kex.

Någon som jag förklara XHTML för mig, så jag slipper läsa mig till det på engelska? För jag lovar, motivationen till plugg är helt bortblåst idag. Jag hoppas den kommer tillbaka, för jag borde sannerligen läsa de där sidorna i den 700-sidiga boken.

Dagens insikt: jag har nog fortfarande inte blivit någon plugghäst...

Så det så...

Idag blev jag lite generad på jobbet. Troligen var ansiktet mitt lika rött som arbetsskjortan jag bar.

Så det så...

Gästspel

Det är fredag och jag ska gästspela på jobbet. Det ska bli roligt, jag är på banan igen efter mina down-dagar. Nu är det full fart mot arbetshelgen.

När jag kommer hem ikväll har jag dock en skön kväll att se fram emot. Jag ska tända upp med ljus, laga mig en god pastarätt och faktiskt unna mig ett glas vin till detta. Slappna av lite.

Man ska leva gott.

En tår

Det rinner en tår nerför min kind.
Efter en dag då jag ändå lyckats hålla mig flytande hela dagen på egen hand så kommer dom, tårarna. Vi pratar lite på msn, jag och Magnus, därav tårar.

Punkt

Nattliga bråk

Inatt var det lite brottning i min säng. Lite tjafs och knuffande och puffande. Det börjar bli strängt nu. Jag vill ha lugn och ro där jag ligger i min säng på kvällarna och ska slumra in till timmar av skönhetssömn.
Men då börjas det, lår 1 gnäller på lår 2 att det ligger för nära, för tätt. Jag antar att lår 1 är som jag, som tycker om närhet absolut, men när jag ska somna så måste jag få lite utrymme och fritt spelrum. Lår 2 ligger och nöter sig mot lår 1 och liksom provocerar.
Mitt i allt ligger jag och blir störd och kvällsron som jag så gärna vill ha uteblir kväll efter kväll på grund av deras osämja.

Jag har kommit på en tillfällig lösning på problemet; att avskärma dom från varandra med täcket. Det är dock ingen lösning jag finner komma hålla i längden, så ikväll ska jag ta med dom båda bråkstakarna på träning. Om dom förminskas så är nog sannorlikheten att lår 1 inte kommer ha så ont av lår 2 i framtiden.

Det är värt ett försök, visst!?

Nya tankar

En promenad i snön nere vid ån med solstrålar som faktiskt nådde mitt ansikte mellan träden, en kopp kaffe, en wienersemla och pepptalk med mig själv på det och jag känner att glädjen inom mig så sakterliga börjar komma tillbaka.
Jag njuter av varje sekund känslan finns inom mig.

Min tanke är att försöka leva varje dag i sänder. Att varje morgon slå upp ögonen och säga till mig själv att det är jag, bara jag, som har kommandot över dagen. Jag väljer hur jag ska ta eventuella motgångar. Jag tänker mig också minska ner på grubbel och negativa tankar om nutiden såväl som framtiden.

Crea Diem.

Jag var åtminstone artig

Jag borde kanske skratta åt det. Bara rycka på axlarna och inte ens bry mig. Att göra vad man borde är inte alltid så lätt, det har man ju lärt sig.

Frågan är ju bara hur man plötsligt inte ens är värd ett samtal. Så det kan gå...

Jag var i alla fall artig och tackade för sällskapet.

Jag lever i en rosa värld

Sen det senaste inlägget kan ni tro att jag tänk och grubblat. Men efter en stund gav jag faktiskt upp. Systern min sa till mig "var nöjd" och sannerligen ska jag lalla runt i mitt hem ikväll och vara nöjd.

Jag tog upp mina böcker och min dator och försökte istället koncentrera mig på min skoluppgift. Det gick lite framåt, men sen började jag Spotify'a och jag kom på vilken låt som jag ska ha på mitt bröllop. Den säger allt det där som jag vill ha i ett förhållande med min blivande man. Jag tröttnar aldrig någonsin på den, så den är härmed bokat på min vigsel.

(Och så svävar hon ut i den rosa fluffiga världen igen...kravspecifikationer, HTML-koder und so weiter...vad är det?)

The smile on your face lets me know that you need me, there's a trough in your eyes saying you'll never leave me...

Klostertankar

Damn damn damn vad han är fin att titta på. Vad är det killen har som gör att jag faller? Jag åkte dit för att träffa honom som vän. Och vad kommer jag hem med?
Känslor i total förvirring. Jag känner mig både uppskattad och dissad på samma gång. Jag försöker att förtränga bort känslorna som verkar vilja komma fram, försöker tänka på hur det var förra gången. Dissen. Ledsamheten. Försöker se honom som en vän. Men jag vet, jag är värdelös på det. Jag kan inte vara kompis med en kille.
Jag är knäpp - det är återigen konstaterat.

Nunnekloster - vilket ska man välja?!?!

Lite ditt, lite datt

Galet galet. Men jag undrar; vad har hänt med mig. När kunde jag gå och lägga mig för att ta en tupplur och sedan sova bort fyra timmar i ett nafs senast, jag undrar NÄR? Idag hände det i alla fall. Jag är yrvaken och lite smått förvirrad. Alla mina tänka pluggtimmar har bara försvunnit in i dvala. Mellan 13 och 17 har jag legat och trynat. Jag hade kunnat sova vidare, men det känns aningen dumt. Det kommer ju trots allt en natt också.

Dessutom ska jag vara hos J snart, för en kväll fylld av tacos, Let's dance-titt, prat och fredagsmys. Underbart skönt.

Jag har haft många avslappnande stunder denna veckan. Den mest avslappnande hade jag i onsdags. A tog med mig till spa-avdelningen på sitt jobb, och vilken spa-avdelning sen! Helt fantastiskt säger jag, helt makalöst så behaglig man kände sig efteråt. Känslan av lugn satt i dagen efter också. Varma källor är bra för en, inget tvivel om den saken.

Kallt är det i lägenheten idag. Varje liten springa tar blåsten sin chans att skicka in kyla till mig genom. Under min goa filt är enda stället att vara idag. (kanske därför jag sov så gott?!) Fingrarna fryser till isglassar så fort jag låter dom vara ute i friheten och skriva på tangenterna. Torgvantar ska fixas!

Jag går snart ut och kollar om det är varmare där.

Inget är som väntans tider

Jag är frustrerad. Så fort jag varit och tränat så skjuter blodsockret i höjden nuför tiden. Helt ofantligt jobbigt ska jag erkänna.
När jag gjort iordning min kycklingsallad och tänkte äta så visade mätaren 27,9 efter ett blodsockertest. Sådär käckt att äta då. Så tallriken står fortfarande framför mig i väntan på att sockernivån ska sjunka, snart en timme sen nu.

Den ser god ut. Bulgur, sallad med gurka, färka champinjoner och röd paprika, uppskurna bitar av kycklingfilé och en hemmagjord dressing.

Den som väntar på något gott...

...och Tina bara ler...

Pepptalk imorse igen, jag steg sedan upp och kände mig rätt så tillfreds hela dagen igenom. Jobbet kallade, jag åkte dit och gjorde det jag skulle.
På kvällskvisten kommer han in, killen som är så galet fin. Killen som får mig att smälta varenda gång jag ser honom. Han är förbjuden, han är upptagen och han är pappa. Så nej, jag försöker inget, men himmel så fin han är. En riktig Tina-kille skulle jag kunna säga. Eller önska.
Att en sådan kille ler mot en gör en ju extra knäsvag.

Leende på läpparna denna natten också...

Tro

Jag slog upp mina ögon. Morgonen var kommen. En ny dag, helt blank och orörd. Vem bestämmer hur den ska bli?
Precis - bara jag.

Därför tog jag mig ett allvarligt snack med mig själv innan jag lämnade sängen. Ord som; skärp dig nu, släpp det deppiga, lev, le!, låt allt komma när det kommer, du vet ju att allt kommer ordna sig, kom igen nu!

Allt blir nog bättre om jag bara ler och tror på det.

Att göra ett val

Jag halkar emellanåt ner, ner i en liten sörja av dysterhet och frånvaro från livet. Jag har varit där nere i ett par dagar nu, men jag vantrivs så otroligt och jag vill bara komma upp igen!

Jag gör så gott jag kan, men det är som att någon där nere håller fast min fot och inte vill låta mig leva livet fullt ut än. Kanske ska jag gilla läget som det är, eller så får jag ta i av all kraft jag har och inte har och verkligen sparka mig loss från sörje-trollet.

Två val har man alltid...

Så kom dagen...

...och så möttes vi. Han stod vid bankomaten. Jag gick fram, sa; Hej!
Jag pratade och pratade, som vanligt. Han stod och lyssnade. Han är så samlad. Jag är ett nervvrak.
Vi stod på Icas parkering och bytte nycklar, för det har vi glömt tidigare. Först höll jag på att ge honom min egen hemnyckel till min lägenhet, sen höll jag på att ge honom nyckeln hem till mamma och pappa. Till sist fick jag fram nyckeln som är till hans lägenhet. Yr eller vad.
Han sa att det var roligt att ses, när vi skiljdes vid. Det hade han rätt i. Men jag känner mig som en skithög.

Gråten trycker på så galet mycket nu!

Kommer sova glad.

Denna dagen artade sig mer och mer för varje timme som gick. Nu när kvällen är kommer känner jag mig faktiskt ganska stark. Jag kommer somna med ett leende på mina läppar, och det tycker jag om.
Imorgon har jag en dejt, frukostdejt, så nu ska jag inta min skönhetssömn. Måste komma ihåg att köpa mjölk innan dejten imorgon bara. Ska lägga en post-it lapp jämte huvudkudden.

Inatt kommer jag att sova glad.

Ynkliga jag

Det är svårt att undvika känslan av vilja. Känslan av att vilja ha en trygg famn att krypa in i nu. När illamående hoppar på mig och känslan av att sticka huvudet i en spann och kräkas är den som känns mest relevant för tillfället, ja då är jag ynklig. Då vill jag ha en hand som smeker mig över håret och säger "det kommer att bli bra, det kommer att bli så bra". En puss i min panna hade varit pricken över i:et och min lycka hade varit total. Just i den stunden när känslan av att vilja sticka huvudet i en spann och kräkas är den starkaste.

Diabetes kan ge upphov till mycket vilja av omtanke och kärlek.

Oj

Oj oj oj, jag tror jag vet en som fick känna på känslan panik just precis. Kan hända att min första inlämningsuppgift eller uppgifter om man ska vara noga ska vara inne denna veckan istället för om två veckor, som jag räknat med. Bara att sätta igång och skriva så fingrarna glöder och tänka så hjärnan blöder. Ptja på ett ungefär så i alla fall...

Ibland är det inte bra att vara så förvirrad som jag ofta är.

Jag tror jag har kommit in i det här med distanspluggande alltför mycket alltför snabbt. Jag har verkligen noll lust att ta mig till jobbet idag.

Märks det om jag är borta?

Januari, Februari...

Januari, detta årets första månad, är nu överstökad om man får säga så. (Och det får man!) Februari är påbörjad, och jag måste säga att januari 2010 var en smått omvälvande månad i mitt liv. En månad då jag valde att ställa mig på ruta ett igen. "Börja om från början, börja om på nytt..." Jag och Magnus är över som kärlekspartners till varandra. Han kommer för alltid ha sin plats i mitt hjärta, ett litet krypin. Det kommer bara vara placerat på ett annat ställe än det innan varit. Men ärligt talat, mitt hjärta är ganska varmt och han ska få det skönt och ombonat i sitt lilla krypin där. Efter våra år är det fullkomligt omöjligt för mig att inte då och då skänka honom en tanke och faktiskt stor framtidslycka! Han är en fin kille och jag önskar honom en fin tjej!
Vi är vänner och ingen ilska finns oss emellan och jag hoppas att det kommer förbli så.

Men nu är februari igång och jag finner ingen anledning för mig att gräva ner mig och hålla mig inomhus för att minnas, tänka, grubbla och sörja. Jag kommer bearbeta detta hela tiden, men jag vill göra det ute bland folk denna gången. Min ensamma tid till det kommer ändå finnas på nätter och annan övrig tid. Nu ska jag ut och hålla humöret uppe och leva.

Helgen som var umgicks jag med syster. Massa prat, grillad mat, tacomys, skrålande till Singstar, ett trevligt pubbesök, shopping, promenader, drinkar, skratt och välmåeende.

Jag måste få skryta med att jag nådde en placering på Singstar som kallas "Topplisteartist". Vilket jubel det blev hemma i hennes vardagsrum! Låten jag briljerade med var Sarah Dawn Finer's: "I remember love". Kanske hade jag en galen inlevelse i låten, den kändes ju onekligen rätt så klockrent träffande. Jag kommer alltid tänka på Magnus när jag hör den.

"I rember love, so beautiful."