Ålderstecken

Jag dricker kaffe. Jag har ätit en alltför lyxig frukost för min nya livsstil. Det viner runt knutarna och det smattrar av regn mot fönsterna. Det är tur att jag ska jobba idag, annars hade jag nog inte kommit ut på hela dagen om det här vädret håller i sig. Att prata om väder och gnälla lite på det måste betyda att man börjar komma upp i ålder? Håhåjaja.

Jag tänker lite på den kommande helgen också, den kommer ju snart att vara här. Jag vill bulla upp med massa mys. Vi ska nog socialisera oss med ett annat par, vi ska nog åka och shoppa lite grann, vi ska nog ägna tid åt varandra och kanske smutta på den första glöggen. Trots att vädret är som det är så ska det göras december-saker. Det måste ändå vara den mysigaste månaden på hela året.

December, december, välkommen till oss!

Äntligen kom den...

...glädjen och julkänslan.

Yes, jag är tillbaka i rätt spår igen. Den glada Tina är tillbaka. Jag har ältat klart min oro. Jag har fått höra det jag behöver från mor och far. Jag undrar om jag någonsin kommer att växa ifrån känslan av att behöva mamma och pappa. De där samtalen vi kan ha, där allt bara släpper och de får veta hur man går och tänker. När de sedan visar på ett så kärleksfullt sätt att de finns, att de stöttar, att de får en att släppa det onda och hitta tillbaka till det lättsamma och det fina. Jag undrar hur jag kommer klara mig utan det en dag.

Just nu strömmar julmusiken ur laptopen (vad hände egentligen med stereo, cd-spelare och sånt, någon som använder sig av det idag?) och jag går och pysslar, plockar in advent och smyger in lite jul här och var. Planerar vad som ska inhandlas för att få till det ytterligare. Mossa är ett måste för mig på julen. Och hyacinter såklart. Jag väntar just nu på att mina ska börja sprida den underbara doften i lägenheten. Sniff sniff.

Efter regn kommer solsken. MEN, när kommer snön?

Advent kommer, är vi redo?

Var, var, var är mina två julstjärnor på fot undrar jag. Jag blir tokig. Varför ligger dem inte i jullådan? Har jag slängt dem? Fredrik äger en och den lyckas jag inte ens få ihop. Skrattretande. Men jag vill ju helst ändå ha två lika i fönsterna. Mystiskt. Kanske måste jag vara envis och gå ner i källaren och kolla i kartongen ännu en gång. Jag kan ju inte ha slängt dem? Eller? Det var ju glapp i en sladd minns jag, men ändå... Jaja, inget att göra åt. Fredrik får helt enkelt bygga ihop sin när han kommer hem.

Jag tar väl en påse med saffransbullar och promenerar bort med till svärföräldrarna istället. Det är att göra tre bra saker i en smäll;
1. Jag får en promenad.
2. Svärföräldrarna får bullar att fika på.
3. Vi har färre bullar att äta här hemma.


Eh, ja jag tar väl ett päron jag och dämpar hunger...

Boost

Följ hjärtat, följ känslan, följ din egen lust.
Det är mycket tankar kring detta nu. Det kan verka flummigt och det är det nog också. Men inom en snart framtid ska jag nog ha kunnat bena ut allt och fått lite klarhet i mig själv. I mitt hjärta, i min känsla och i min lust.

Jag är klar med ett beslut i alla fall - i helgen kör jag söderut och boostar mig. Jag vill umgås med er alla jag saknar egentligen (men det kommer nog inte hinnas med alla, om inte vi samlas på ett och samma ställe samtidgt!? :) ), jag vill besöka havet, jag vill bara gå omkring i hemtrakterna och mysa och boosta.

Boost boost boost...

Att tänka och att känna

Det är mycket tankar just nu. Det är mycket känslor just nu.
Känslan av att vilja, tanken på att inte veta om det är rätt.
Tanken borde nog läggas åt sidan och låta känslan vinna.
Det tråkiga med för mycket tankar kring allt är att det ofta dödar den där goa känslan och den starka viljan.

Låt känslan segra...

Eller?

Nu har då folket allt tittat fram ur sina vrår. De är sugna på blommor igen, både till sig själva och till andra. Det ska vara högt, det ska vara lågt, det ska vara vitt eller lite rött. Det ska vara ditten och det ska vara datten. Eller vad tycker du..?
De där eller-vad-tycker-du-kunderna som dyker in i butiken sådär fyrtio minuter efter egentlig stängningstid och då nästintill allt från utsidan står inplockat i butiken och hindrar framkomsten en gnutta, de är värst nästan. Just eftersom de inte verkar bry sig ett skvatt om att den där expiditen också har en plan efter jobbet. Hon hjälper gärna till, men någon måtta får det vara när hon inte fått i sig ens en droppe vatten sedan hon lämnade hemmet på morgonen. Att släpa fram fem olika prylar till disken och stå och vela fram och tillbaka, vrida och vända på allt uppochner och fråga cirka fem gånger "...eller vad tycker du?" och sen ändå inte bli nöjd med svaret utan vrider och vänder ännu mer och när hon tillslut har bestämt sig så ska det redan celofaninslagna paketet slås in i presentpapper också.
Expiditen nickar och gör kunden till lags men skakar lätt på huvudet (i tanken) och känner för trettioåttande gången den dagen hur magen drar ihop sig av hunger.
Kunden blir nöjd med paketinslagningen och det småpratas lite och sen ska hon ha en blomma också, i kruka såklart. Men - vilken kruka? Vad tycker hon, vad tycker de som ska få den, vad tycker jag? Herregud. Jag förbereder celofan och kunden rusar runt och testar kruka efter kruka och till slut har hon hittat en bra. Kvar på disken står de andra som hon burit dit, men inte vill ställa tillbaka självmant. Nej, men expiditen tar dem sen tänker hon nog. Samtidigt drar expiditens mage ihop sig igen. Hungern gör sig påmind igen - för trettionionde gången.
Snart är köpet klart, men då kommer frågan om kort till blomman - gratiskort - har vi verkligen inga såna? NEJ, det har vi inte, för vi är en butik och butiker säljer, vi skänker inte! (vill expiditen säga, men talar vänligt om vilka alternativ som finns och dess priser).

Men för att inte dra ut på det här ännu mer så gick kunden till sist ut, jag expierade tre andra kunder som kommit in under tiden hon velade. Jag kunde till sist låsa dörrarna och knalla hemåt och nu äntligen får jag äta min lunch. Klockan var femton och femtiotre när tallriken ställdes på bordet. Välsingne denna mat.

Jag är hungrig än, men snart är det kalas. Och ingen blomma har jag ens med mig att ge bort. Skandal!!

...eller vad tycker du?...

Egostund

Jag har ju alltid mig själv, det är väl bra..! Eller är det verkligen det? Ikväll kanske det inte är bra att jag bara har mig själv egentligen, om jag ska se det krasst. Jag tänker och ältar för mycket. Jag ifrågasätter mig själv, om jag verkligen är OK. Just idag känns det inte som jag är helt OK. Som person och som anställd.

Att sitta och titta på Idol i lugn och ro verkar inte fungera. Jag är gråtig och vill bara ha den där famnen att krypa upp i. Men famnen är borta just ikväll, han åkte till Tyskland för ett tag sedan.

Klart att jag klarar mig, det gör man ju alltid. Innan jag somnar ska jag ha vänt känslan på egen hand. En liten dipp och sen nya tag, det är så jag jobbar.

Vad vore jag utan dina andetag?

Bara för att

Eh, jag har väl inte gjort något av det jag skrev om tidigare att jag skulle göra. Har gjort lite annat istället och nu är jag sådär jobbigt trött. Sådär så man inte har ork att ta tag i något, men man vill ändå inte sova för då bara försvinner dagen till ingenting. Jag har ofta svårt att tillåta mig sova mitt på dagen även om det skulle göra gott, men nu har jag trots allt tagit plats i soffan och tänkte läsa en stund.

Men en sak stör min ro: hunger. Jag förstår inte varför, men jag är hungrig mest hela tiden nu, dag som natt. En kort stund efter att jag ätit så är hungern där igen och det känns som magen gapar helt tom och inte fått mat i sig på många timmar. Så är dock inte fallet för mig, aldrig. Så jag får väl resa mig igen och hämta något ätbart. Att tjocka på mig är ju liksom inte riktigt med i mitt tänk, men att vara hungrig blir jag så störd av.
Såå, äggsmörgås? Jamen okej då...

När sambo kommer hem har han ett litet paket att öppna. Sådär bara för att.
Bara-för-att-paket är de bästa peketen tycker jag.

Bara för att du är du...

Idag

Näe vet ni vad, nu har jag suttit och dragit mig alldeles för länge såhär på min lediga dag. Jag ska väl ta tag i min dag och gå ut en sväng. Sen känner jag för ett stort röj i garderober, skåp och lådor här hemma. Nu blir det till att vara hård och skänka/slänga/sälja saker vi inte behöver eller använder!

Hej så länge.

Nu står skorna fint

Eftermiddagen gick, kvällen gick och nu är det snart dags för sängen. Men för att summera dagen efter den där kaffepausen i soffan framför datorn så måste jag bara få säga med ett stort leende - jag mår så himla fint!

Allt har varit så väldigt bra idag, jag tror jag är på väg upp igen efter lite svackande. Efter kaffet i alla fall...då dammsög och torkade jag vårt skoställ(!), jag bar ner en del saker i källaren, jag skrubbade i köket, jag dammsög trots att vi ska städa ordentligt imorgon, jag rensade på hatthyllan, jag lagade mat, jag åt ihop med glad men trött sambo, jag renskrev min önskelista, jag diskuterade fram saker som sambo kan önska sig, jag tittade på när sambo provbakade, jag spelade lite wordfued, jag tog ett glas rödvin, jag gav sambo lite tips med baket, jag bar ner ännu en grej till källaren, jag provsmakade baket, jag hittade ännu en grej jag skulle plockat undan, jag fick skarattanfall när sambo fulade sig, jag tittade på inspelat arga snickaren, jag sa godnatt till sambo.

Ja, och nu sitter jag här igen och mellanlandar innan jag ska hoppa ner jag med, så jag är pigg och alert imorgon igen. Det var otroligt trevligt med en pigg dag. Mer sådana!

Goder natt!

Moss moss!

Då sitter jag här igen, med en kopp kaffe vid min sida. Jag har en långhelg framför mig. Ledig fram till måndag kl 12:00. Och på måndag ska det börja pyntas med jul i butiken! Ja ja ja!

Idag har vi producerat gravdekorationer i massor och det kliar på hela mig av granriset. Men det är bara att bita ihop och köra, det är ju så mysigt med granris. Och mossa ska vi väl inte tala om...mums mums mums. Det ska bli en fröjd att massproducera mysiga saker med det och ställa ut i butiken. Mossa mossa mossa.
Åh jag vill ha jul nu!

MEN, först ska vi ju ha kalas för sambon som fyller år på lördag. Så det ska städas och fejjas inför det, och jag har fått för mig att jag vill röja överallt. Ta tillfället i akt nu när jag ändå är långledig liksom. Vi får väl se hur det kommer bli med den saken, men en normal städning ska det ju såklart bli i alla fall. Jag ska väl till att börja lite smått redan nu och plocka undan.
Jag måste få undra bara; varför lägger män alltid papper (viktiga som oviktiga) överallt och inte verkar störa sig på dem det minsta lilla?
Om jag lägger papper i högar så störs jag i alla fall av dem och plockar undan dem till sist, men män verkar liksom inte se dem. Jag är förundrad. Mycket förundrad.
Det kryper lite i kroppen på mig när jag ser det, men om jag råkar rätta till högen bara och göra den lite mer "ordentlig" än den är så blir det irriterat från mannens sida, för då hittar han inte...(???)
Imorse blev jag lite full i skratt när jag såg ett A4-papper ligga på soffbordet igen. Just det A4-pappret som jag igår kväll passade på att lägga på högen av hans andra papper på byrån i hallen när han inte var hemma. Men nej se det störde visst honom och nu ligger det alltså på soffbordet igen. Det är väl bäst att den räkningen får ligga där då, vore ju retligt om han inte hittade den sen. Men är det smidigt att ha räkningar och sådant på tre ställen i en lägenhet? Jag är kanske udda. Eller bara kvinna, med lite kontrollbehov. Nåja. Jag får stå ut med ett papper på soffbordet, för husefridens skull. Han är ju bra söt ändå. Det väger liksom upp. ;)

Nu ska jag diska. Det är min grej i vårt hem - diskmani lider jag av. Fräscht förvisso, men sambon tycker jag är udda. Men man ska väl vara lite udda? Jag har hört att det är bra. Så, jag fortsätter diska.

Glad dag allahopa!

Tufft

Jag har det svårt nu. En hel garderob och en hel byrå med kläder har jag, men ändå ingenting att ta på mig om dagarna. Tuffa tider.
Tacka vet jag arbetsuniform. Det är grejer det. Bara att hoppa i samma outfit varje morgon. Åh, ljuvligt.
Men vi har ju ingen sådan. Så problemet återstår. Den eller den eller den eller den? Allt känns obekvämt och fel. Eller för slappt eller för tråkigt.

I-landsbekymmer? Eh JA, men ändå...