Kattkaxig och slottägare..?

Vad säger man? Jag har inte haft så mycket tid att sätta mig ner här för att berätta om mitt liv för er. Jag har istället umgåtts med kunder i massor och arbetskollegor. Jag har även firat midsommar, som alla andra. Min midsommar blev stillsam i år. Stillsam men trevlig i gott sällskap.

Idag har jag gjort något stort. Idag har jag, utan nervositet, hållt i en katt, gosat med en katt, låtit en katt och dess klor gå på mig och jag har nästan pussat en katt. Det här är stort, mycket stort! Jag är stolt över mig själv när jag säger att jag smälte när jag umgicks med lilla Elsa, Alicias nya sambo. Jag hoppas att vi kommer att trivas i framtiden också. Kommer Elsa vara katten som botar min katträdsla en gnutta måntro?

Den riktiga strandpremiären gick också av stapeln idag. Skönt skönt. Låg och småsov medans vännerna vid sidan om mig pratade på, riktigt skönt, men plötsligt var det en liten herre som väckte mig till liv genom att vifta med en spade framför mig. Jag reste mig således och plockade fram barnasinnet och byggde sandslott med honom, kul det där med spann och spade. Undrar om jag ska köpa mig ett eget kit till semestern kanske...

Nu återstår endast skönhetssömn för denna dam. Fyra dagar kvar...jag har nedräkning. Om fyra dagar säger jag nämligen:

s e m e s t e r .

Happy disease

Jag känner att jag är inne i ett flow, jag är inne i en riktigt bra period. Länge leve den! Jag hade några fantastiskt roliga timmar på jobbet, jag bara log och mådde så fantastiskt bra. Det hela startade när jag vaknade. Träningsvärken i kroppen gjorde sig påmind och jag kände mig stolt över mina träningspass i veckan. Jag stod och kammade håret och plötsligt säger jag tyst för mig själv inne i mitt huvud "kommer jag in i Eskilstuna så hoppar jag på det". Jag log sedan mot mig själv i spegeln. Idag känner jag mig stark, idag känner jag mig på gång, livet rullar och jag ska leva det!

Kö, kö, kö och åter kö på jobbet. Vissa suckar och stönar. Vissa tycker att det är jobbigt med så mycket folk i butiken, själv är jag som mest på topp när det är kö hela dagarna när vi är fullbemannade. Roligt är också när man märker att när man ler, inifrån och ut, då får man leenden tillbaka. Jag tycker om det, så jag fortsätter att le.
En kund småpratar lite om att det blir en heltisk dag för oss i butiken, vi pratar en del om det hela och svävar även ut lite från ämnet...han avslutar vår lilla dialog på ett vis som fick mig att bli ännu lite starkare...
"Du är helt otroligt positiv, du kommer att komma långt här i livet!" och så ler han och vinkar hejdå.


I got no worries that I worry about...happy disease...

Stolta lilla jag har kanske brännt min näsa

Dagen har varit knallbra - från att jag slog upp ögonen imorse till jag nu sitter här precis innan läggdags.
Jag har: umgåtts med Alicia, vi har ställt mycket genomtänkta, intelligenta frågor angående mobiltelefoner till en kille som arbetar inom branchen. Jag vet inte vem av oss som var klokast egentligen!? Sedan fick jag köpt mig ett par träningslinnen, finfint och välbehövligt. Efter lite inköp av midsommardryck (för första gången behövde jag inte bevisa att jag är över tjugo år). Var det mittbenan som gjorde det? ; ) Sen behövde vi lunch, såklart, varsin sallad och en kaffetår på det på en uteservering med ett jämntjockt molntäcke ovanför våra små kroppar - solen visade sig i ungefär sju sekunder. Men det var sju sekundrar som vi lapade rejält på. Undra om jag inte brännt mig lite på näsan...

Sen mina vänner, ägnade jag lite tid i mitt hem, pillade med min tvätt, diskade lite disk, handlade lite midsommarmat och sen avslutade jag det hela med mitt absoluta favoritspinning-pass. Jag hade grym energi och mycket starka ben ikväll. Jag är riktigt nöjd med min insats!

Man ska sluta när man är på topp, så nu slutar jag.

Det här blir den sista punkten för idag: .

Harru' käkat glosoppa eller?!

Jag bara sitter och glor. Jag glor på min datorskärm, ibland blinkar en ruta orange. Jag glor emellanåt på killar som springer efter en fotboll på tv:n. Jag glor på glaset med lite saft som står på mitt soffbord. Jag glor på växten i den höga vita golvkrukan som borde vattnas. Jag glor på golvet här i vardagsrummet, det är nystädat. Jag glor på min mobil, den är tyst, senaste sms:et kom från svågern. Jag glor på mina naglar, dom är rosa nu, pastellrosa. Jag målade naglarna innan, för jag var rastlös. Nu får jag leva med resultatet. Att ta bort det vore slöseri med färg. Och med aceton.

Jag är rastlös ikväll helt enkelt. Jag får väl lägga mig i min renbäddade säng, läsa om mordet på Jerry Petersson och se om Malin Fors lyckas få rätsida på sitt familjeliv och sitt alkoholintag, hon är ju trots allt polis. Spänningen fortsätter.

Vad glor du på? Apan mittemot...

Ditt och datt

Ledig i dagarna två. Jag ska njuta. Jag ska göra sådant som man gör när man är ledig. Bara ta dagarna som de kommer. Är det soligt ska jag sola. Är det regnigt ska jag hitta på annat. Idag ser det onekligen soligt ut. Så, sola och träna står på dagens agenda! Jag ska lapa, lapa, lapa.
Sen drar min jobbhelg igång. Vill ni träffa mig under midsommar så kom och säg hej samtidigt som ni köper era gubbar, färska potatis eller för all del glass eller något helt annat. :)

Jag är inne i en period då jag vill göra så mycket, köpa så mycket. Det här med att göra så mycket blir så konstig dock, för tillslut vet jag inte vad jag vill göra, bara att jag vill göra något, vilket lätt då slutar med att inget blir gjort. Jag är lite konstig, jag vet. ;)
Syster och jag har i alla fall bestämt att vi ska ta oss iväg på en liten tripp vecka 28...frågan är bara vart vi ska åka. Jag funderar på Öland, Gotland, Västervik, eller ska man kanske hålla sig på väst-sidan och ta sig uppåt Bohuslän till nåt mysigt ställe, eller ska man dra sig utomlands. Någon som har nåt tips? :)

Något som jag ältar sönder snart är hurvida jag kommer att komma in på högskolan eller inte. Jag klarar snart inte av ovissheten, det är endast 2-3 veckor kvar nu till beskedet - jag vill veta! Innan jag får det där eventuella ja'et så har jag väldigt svårt att ta ett slutgiltigt beslut och förbereda mig mentalt på en eventuell flytt. Jag måste ha det svart på vitt innan jag kan ta migg beslut, innan jag kan fundera på riktigt. Nu är det ju lätt att säga "visst flyttar jag om jag kommer in", men det är ju enbart för att det fortfarande är stor risk för att jag inte kommer in som jag kan säga så, lite smått kaxigt. När svaret väl kommer så lovar jag att jag inte säger så lika bestämd och självsäkert. Ge mig beskedet nu!

Nej, nu rinner tiden på min lediga soliga dag, jag ska ut nu och ta vara på den. Jag har svamlat färdigt för nu, men tror inte att jag inte kommer tillbaka, för det gör jag, när man minst anar det...

Happy summer is here!

Berörd

Nej nej, jag har inte glömt av att jag har en blogg. Nej nej, jag har inte dissat er läsare av elakhet. Jag har helt enkelt bara omprioriterat i dagarna två. Eller egentligen bara en. Hur som haver är jag ju här nu. Jag skriver ord efter ord på en enda lång rad. En rad blir det två rader som efterföls av en tredje rad och så vidare. Ni förstår va?

Igår var det Kronprinsessbröllop i vår huvudstad. Jag har i ärlighetens namn inte satt mig in i det och följt medier före det stundande bröllopet, men jag satte mig givetvis ner på eftermiddagen igår med lite fika och med min mor jämte mig för att bevittna denna faktiskt historiska händelse på tv. Jag måste säga att jag blev rörd, jag blev varm i hjärtat och jag blev nästan förälskad i detta fantastiskt vackra par. Victoria är ju så jordnära och så äkta. Hon är charmig och hon bjuder på sig själv. Daniel växte nog i mångas ögon av de fina ord han framförde genom sitt tal. Jag blev även mycket imponerad av Daniels pappa, Olle's tal. Mycket fint, mycket bra! All heder! Jag blev berörd och jag tror inte att jag var ensam om det.


Nu laddar jag för en ny vecka, i mitt liv, Tinas liv. Vad ska hända? Jag ska jobba, träna och jobba i massor! Två veckors slit kvar, sen säger jag s e m e s t e r !!

För att orka med veckan kräver jag sömn. Jag är uppe på övertid enlig min planering. Jag ber att härmed få tacka för mina ord och säga godnatt.

Sweet dreams!

På banan igen

Dippen blev inte så värst långvarig, redan igår förmiddag var jag på benen igen - jag tackar för det! Vem eller vad jag nu än ska tacka. Kanske mig själv? Ja jag tror faktiskt det! Efter allt kämpande jag haft med mina tankar och känslor genom åren, efter allt kämpande för att komma till punkten och insikten om att det blir inte bättre än vad man gör det till, det är jag och endast jag som har makten över mitt liv och mitt mående. Så ja, jag tackar mig själv. För jag är bra, riktigt bra faktiskt. Så det så!

Nu väntar jobbet. Jag är glad att jag har ett jobb. Tack!

Hey ho, let´s go!

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Det var längesen nu, jag kommer knappt ihåg. Nej, jag kommer knappt ihåg när jag senast satt i min soffa och kände en oro i magen och kände hur det brände bakom ögonlocken av tårar som vill ut. Jag kommer knappt ihåg när jag senast riktigt kände hur nedstämd jag såg ut att vara. Jag är glad att det var längesen, för; jag hatar det här!
Jag vill skrika, jag vill banka, jag vill slå, men framför allt vill jag gråta.

Jag känner mig ensam, jag känner mig otillräcklig, jag känner mig korkad, jag känner mig tråkig, jag känner mig ful, jag känner mig så förbannat kass!

Jag sällskapas av lugn, lite smått deprimerande musik. De sjunger om väntan på kärlek. De sjunger om att nu måste vi börja om. De sjunger om att det är dags att ta sig samman. Jag vet, jag ska. Imorgon? Får jag bara gråta de där tårarna först?

Det är nästan skrattretande för i bilen på väg ner till skåne i söndags sa mina föräldrar att de tycker att jag är så lugn och harmonisk nuför tiden, jag höll med dem och vi är alla glada över att så är fallet. Och så kommer det här bakslaget. Varifrån?

Jag ältar och tänker på en hel massa saker ikväll. Jag vänder och vrider på saker och ting och försöker få fram förklaringar på vissa frågetecken som jag har. Varför kan jag inte bara inse att jag aldrig kommer få några svar - att jag bara ska släppa, glömma och gå vidare. Precis som en kille sjunger precis i detta nu "I'm starting over now, under the sun..."

Jag känner att jag har fått tillbaka den där muren, den som stoppar upp den riktiga Tina, hon som lever. Jag ska göra vad jag kan för att låta den levande Tina vinna kampen jag kämpar med ikväll. Ett djupt andetag och sömn, det ska få mig på fötter igen!

Förresten blir jag så ledsen, folk är inte kloka på en fläck! Skaffa er ett liv för helvete! Hur är man funtad, hur är man uppfostrad, hur är man när man överfaller och försöker våldta en ung tjej som är ute på en löprunda på en skogsslinga? Jag bara undrar - hur, hur, hur kan man leva med sig själv när man begår sådana handlingar?
Detta hände på förmiddagen i ett populärt promenad-stråk här i staden. Jag brukar själv gå där, det är en lagom runda och det är idylliskt och vackert. Senast igår gick jag rundan där, ensam, med musik i öronen. Då detta är det andra våldtäktsförsöket på tre veckor undrar jag vart det här är påväg att leda.
Den manliga instruktören på kvällens spinningpass talade om detta och han uppmanade oss tjejer (de 4 som vi var där) att ta det försiktigt och inte gå/jogga ensamma i sådana skosområden. Det högg till i mig såfort jag hörde om denna händelse och jag höll med honom, jag blev djupt berörd och rädd. De övriga i salen började skämta om det, något som jag inte alls kan förstå. Hur kan man skämta om det här? Sjuka människor går runt i vår stad, i vår värld och överfaller andra människor och gör både det ena och det andra med dem! Oavsett om man känner den drabbade eller ej så anser jag detta vara fruktansvärt. Jag blir i alla fall berörd. Jag blir ledsen. Jag känner sorg för alla drabbade. Jag känner deras rädsla. Och jag känner min egen rädsla - för att leva.

Jag avslutar mig kväll här, med Calle Kristiansson, han sjunger vettiga ord.

I get by with a little help from my friends... I'm gonna try with a little help from my friends...

Kapitulerar

Jag kommer nästan dagligen på mig själv med att vara lite nervig inför det kommande beskedet. Vad kommer att hända? Kommer jag att få chansen? Kommer jag att ta den? Kommer jag fega ur?

En sak till jag tänker på. Jag har tappat lite av den där avslappningen jag kände en period nyligen. Jag måste hitta tillbaka till den, för jag tyckte så ofantligt mycket om att leva i den känslan. Om jag får chansen och tar den, då kommer jag behöva befinna mig i den avslappnade känslan och i tänket om att allting kommer lösa sig till det bästa. Jag ska kämpa för att hitta dit igen, jag tror att känslan och tänket är inom räckhåll. Behöver bara tänja lite på armarna för att nå dit...


Och så till sist då, det här med kärleken. Jag är trött på att försöka jaga den. Jag mår inte bra av det. Jag lägger ner. Jag kapitulerar, till den dagen du står där framför mig, du som jag blir intresserad av, du som jag vill veta allt om, du som får mig att le och väcker mina magfjärilar till liv. Jag kapitulerar till den dagen.

När det rätte dyker upp säger hjärtat till och då får huvudet säga vad det vill...

Älgen och jag äter äpplen

Det fanns inga zebror, inga giraffer och inte heller någon apa på djurparken. Eller jo, jag lyckades fånga en apa på bild. Syster agerade apa, riktigt bra faktiskt. Där fick vi oss alla ett jättegott skratt. Det blev många sådana. Jag hade även en liten show med en utomstående i publiken som sedan tackade för showen - showen som gick ut på att jag gnabbade tillbaka på en fågel som hånskrattade åt mig.
Jag både klappade och red på älg också. Det var en spännande dag på djurparken. ;-)

Nu är helgen över och vardagen är åter igång. Jag har en ledig dag idag, vilket är mycket skönt. Jag lyckades ta en skön sovmorgon och nu ska jag ägna några timmar åt att dona i mitt hem, för att sedan dra igång träningsveckan med ett par pass. Gårdagens halva glassbytta ska bort från min kropp. Jag får jobba på det under denna veckan. Samt hålla igen lite med andra lockande godheter. Om 3 veckor går jag på semester och då vill jag vara lite mer strandredo än vad jag är just nu. Varför lyckades jag sabba det som jag var på gång med? Jag vet ju att om jag väl tappar greppet och tillåter mig att äta chokladen och glassen och de extra portionerna mat så går vågen upp direkt. Karaktär Tina, karaktär!

Nu ska jag gå och botanisera i kyl, frys och skafferi och göra upp en bra matplan för veckan. Om det står skrivet svart på vitt vad jag ska äta för nyttigheter så kanske jag kan hålla mig till det. Det är i alla fall värt ett försök!

Äpple är gott, äpple är godis. Älgen på djurparken äter äpple, då kan jag med!

Näe - jag kommer inte på någon bra rubrik

Idag lördag: Jobb för hela slanten. Jag har haft roligt på mitt jobb idag. Tiden har gått fort och jag har mått fint. Blipperi, blippera.

Imorgon söndag: Familjen ska mötas upp på Skånes djurpark. Det ska aktiveras världens sötaste lilla tösabit, tittas på giraffer, noshörningar,elefanter och andra exotiska djur och sen ska det grillas korv. Familjedag helt enkelt. Myspys kallas det!

Nu: Sova - som en stock!

Jag undrar om Alice vet vilket djur i djurparken som ser bäst...jag ska fråga henne imorgon! Vet ni?

Efter idag kommer en morgondag - det är tur det

Det man inte gör idag, det kan man göra imorgon. Visst?
Bra, då säger vi så!
Jag är vilsen och trött. Om jag väl kommer på vad jag vill göra så hittar jag inte energi till att göra det. Tokigt.
Jag vill somna om och vakna upp till semester.

Det finns så mycket man kan fundera på. Det finns så många saker man kan vrida och vända på. Det finns så galet mycket som jag inte vet någonting om. Det finns en sak som jag nog för alltid kommer fundera på.

Fröken svår.

Forskning utförd

Det regnar ute. Småspik som uttrycket säger. Min tänkta långpromenad är inställd. Istället tar jag det väldigt lugnt och stillsamt här i mitt hem. Jag gjorde nyss lite forskning om hur många som sökt samma utbildningar som jag själv till hösten. Den som jag satt på första plats är den av mina totalt fyra sökta utbildningar som är minst sökt av andra. Det borde alltså innebära att det är den som jag har störst chans att komma in på. Det känns både roligt och skrämmande på samma gång. Inte konstigt att min kropp innehåller en lite skum och nervös känsla nuför tiden. Det är en stor ändring i mitt liv som kan komma att infalla. Men ännu är väl ingen säker på om jag skulle våga ta steget. Sista kortet är inte lagt.

I vilket fall så är det 30 platser det handlar om. Jag är en av de som är med och kämpar om en av dem. Totalt är vi 189 personer som sökt, varav vi är 56 stycken som sökt till denna utbildning som vårt förstahands val. Det känns inte helt solklart att jag kommer att få en plats, men inte heller helt omöjligt. En månad känns som väldigt lång tid just nu. Jag borde slappna av denna månaden, för när beskedet kommer och om jag får ett ja, då kommer jag vara ett nervvrak. Sanna mina ord. Jag känner mig själv såpass.


Nej, nu vill det till att andas djupt och leva varje dag riktigt avslappnat. Hänga med i vad som händer. Le och ha roligt. Det är måhända ingen som känner för en liten förändring i sitt liv och kanske testa på vad Eskilstuna har att erbjuda? Vem vet, ni kanske hittar ett toppenjobb där uppe. Och en riktigt fin lägenhet. Och vi skulle kunna umgås titt som tätt - fika, prata strunt, gå ut och roa oss på helger, titta på film och äta choklad på söndagar, vad du vill! Fundera på saken vettja, så återkommer jag om det blir aktuellt och verklighet.

Inget är som väntans tider...

Tänk att få bli alldeles röd runt munnen

Snart är det midsommar. Aftonen då man ska äta sill, dillkokt nypotatis och diverse andra tillbehör. Jordgubbar som dessert. Svensk sommar. Alla ska vi fira midsommar, på ena eller andra sättet. Jag funderar dock på att smått bojkotta midsommar i år. Jag har exakt 17 timmar på mig att fira, från att jag går av mitt arbetspass på midsommaraftonen till jag ska påbörja mitt nästa på midsommardagen.
Nu tycker ni att jag är pessimistisk kan jag ana. Jag kanske kan hålla med er. Men lite av känslan av midsommarfirande förstörs när man har i bakhuvudet att nästa arbetspass är hyfsat nära. Visst hinner både sill och röda gubbar slinka ner. Och visst hade jag väl hunnit att hoppa som en och annan groda kring en klädd stång också. Frågan är bara vart detta skulle göras?
Ja, jag är väl inte helt anti midsommar i år, men jag är bara en aningen sur. Sur för att det är jag som åker på arbetet i år igen. Nästa år får jag se till att inte ha ett arbete som innebär arbete under högtider eller för den delen vanliga helger heller.

Nu drömmer jag mig tillbaka, till en svunnen tid. Den är för längesedan förbi, men drömma kan man väl få. Bara det sätter ett leende på ens läppar så, och det gör dessa drömmar. Tänk de bekymmerslösa somrarna. De somrarna när man var den lilla flickan som bara följde med, som inte hade något val. Den lilla flickan som gillade läget. Tänk de somrarna när mamma och pappa tog med sig hela familjen och åkte upp till sommarstugan för att i ett par veckors tid låta oss barn springa fritt på den stora tomten, känna gräset under de barfota fötterna, få bada i sjön, dricka saft på verandan till mormors lilla stuga, gå till affären och handla av Bror, sitta på den stora stenen i sjön, hålla mamma i handen på vägen till på utedasset på kvällen, titta på kossorna på ängen, sitta på huk och plocka åt sig smultron som växte i slänten vid mormors stuga.


Jag älskar smultron. De vid mormors stuga var dem bästa. De var stora. Tänk att få vara den lilla flickan igen, som bekymmerslöst mumsar i sig smultron och blir alldeles röd runt munnen. Vilken lycka. Jag ska låta min barn uppleva smultron.

Sju sorters blommor under kudden, jag kan undra om det ger fina drömmar i midsommar...

Jag fick en Award, det ni!

Award, award, award. Jag har fått en. Alicia har skickat en award vidare till mig. Jag ska härmed alltså visa er vilken bild jag lade upp som den tionde bilden sedan jag startade denna blogg. När jag letade efter min tionde bild insåg jag att jag inte använder bilder så värst flitigt på min blogg. Tycker ni läsare att detta är bra eller dåligt? Önskas fler bilder till inläggen? Jag är ju här främst för min egen skull, men jag vill ju ändå att ni som läser ska trivs här inne i min lilla värld av tankar och filosoferingar.

Hur som haver, så ska jag ju givetvis berätta vilken min tionde bild är. Det var inte längesen ni fick se den och den ser ut såhär:


Informationen om bilder lyder som följer.

Detta är en ros som jag fick av en dejt. En söt handling tycker jag verkligen, då det var andra gången vi sågs. Erkännas skall att jag var framme med näsan och doftade på rosen varje dag i en veckas tid. Fin rosa färg. Rosen är nu dock utblommad och frågan är hur det blir med dejten. Ni får läsa vidare så kommer jag troligen hålla er uppdaterade inom detta ämne. Jag har ju som de flesta vet ganska svårt att hålla inne med uppgifter om kärlekens upp och nergångar. Men en fin ros var det i alla fall, jag blev mycket glad! :)

Dags för mig att skicka vidare awarden. Jag väljer ut två av de bloggar som jag följer. Dessa två är:

Katharina, med sin Yra Mammans Blogg
och
Anna, med sin blogg om Liten Tilda.

Do I cross your mind?

När jag är trött en söndag då blir det sällan bra. Jag är sällskapssjuk. Jag är lite ledsen. Jag ser allt en gnutta gråare. Jag får inget gjort. Jag tänker mycket.

Jag undrar om jag ska sluta tänka på dig. Jag tänker på saker som skrivits, som sagts, som hänt. Jag känner att jag vill ha mer. Jag anser inte att vi är klara än. Jag vill få en chans. Jag vill inte ge upp det här ännu. Det är så jag känner. Det tär på mig att inte veta hur du tänker. Jag funderar på om jag ska våga fråga. Jag tänker att jag kanske förstör något genom att fråga. Jag funderar på om du tycker att jag borde veta eller förstå hur du tänker och vad du tycker. Jag funderar, försöker läsa av och jag försöker förstå vad du känner. Det slutar endast med att jag blir förvirrad.
Troligen är inte detta ditt "fel". Troligen ligger problemet hos mig. Det är väl jag som just nu inte riktigt klarar av att slappna av och bara leva med i detta, lugnt och stilla se vart det leder.
Igår gick det bra. Imorgon går det kanske bra. Men idag går det inte bra. För idag är det söndag och idag är jag trött.

Idag vill jag låna dina armar, jag vill lägga dem runt min kropp. Idag vill jag låna dina läppar, jag vill låta dem möta min panna. Idag vill jag låna dina fingrar, jag vill låta dem sammanfläta sig med mina. Idag vill jag låna din mun, jag vill att den ska le mot mig. Idag vill jag låna dina blåa ögon, jag vill drunkna i dem.

And I wonder if I ever cross your mind, for me it happens all the time...

Time of my life

Ni som inte var på Green Day konserten i underbara Göteborg igår, ni missade faktiskt något stort, något mycket, mycket bra!
Jag är glad att jag var där! Jag är mäkta nöjd och nu lyssnar jag nästan enbart på Green Day på Spotify. Bille Joe är en charmig man för övrigt.



Yes, I had the time of my life... (one of them, i alla fall)

Grön Dag

Idag är det kvalitetsadag. Jag och Alicia. Vi drar till Göteborg. Vi lär väl spana i lite affärer och se om vi kanske kommer hem med något nyköp. Vi är ju ganska bra på det. Jag tänker mig även att vi landar i varsin stol på en uteservering och äter oss något gott och njuter av att vara lediga. Sen tar vi plats och lyssnar på Green Day live på Ullevi.
Jag känner inga tvivel för att detta kommer att bli en bra dag.

Nu är det sommar, nu är nu när man börjar röra på sig, göra saker, uppelva saker. Nu är nu när man har det fantastiskt roligt och avslappnat. Jag ska njuta och leva av varje dag den här sommaren! Fina Dagar. Gröna Dagar.

Wake me up when september ends...

For your information

Jag dissade pappa. Vi kan leka en annan dag. Istället hade jag strandpremiär idag. Jag och en arbetskollega/kompis drog till stranden. Dock fick vi ge upp efter en stund. Stranden i all ära, men när det blåser kallt då försvinner tjusningen. Vi packade ihop och tog oss upp till en vår kollega och vän och lapade sol på hennes terass istället. Trevlig dag i solen med vännerna. Nu väntar istället några timmars arbete.

Idag är starten på många ungdomars framtid. Klivet ut i vuxenvärlden tog dom idag kl 14:00 här i staden. Man får lov att gratulera!

Work it out...

Blödig krasch

Krasch. Bang. Kraasccch!

Ptja, inte riktigt så, men på ett ungefär så lät det. Det som fick mina ögonlock att öppna sig och få mig att sakta med säkert inse att en ny dag var kommer och att det var lika bra att hugga tag i den.
Tvätten i maskinen har nog legat klar i tjugo minuter ungefär. Jag måste hänga upp den snart. För sen ska jag ut i solen. Läsa och kanske sällskapas av pappan. Prata lite far och dotter-prat eller bara smågnabbas. Det beror på humör, från bådas sida. Vi är sådana. Man får känna av läget för dagen. En av oss är bättre på det än den andre dock...men man kan inte annat än att älska min pappa ändå. Inte heller min mamma. Och inte heller mina två systrar. Jag är nog kär i min familj helt enkelt. Det är ganska fint. Att känna så. Tänk vad lycklig man är ändå.
Oj, vad känslig jag blev nu. Nästan lite blödig. Men jag bjuder på det. För det är dem värda. Min familj. Älskar er alla!

Kaffets sista droppar är uppdruckna. Alla tjugo naglar är målade. Sängen är bäddad. Jag är påklädd. Vad väntar jag på? Solen hägrar!
Tack glashämtarnisse för att du väckte mig tidigt imorse! Kraaasccch...

Hello World!

Min dag, din dag, vår dag, sommardag

Det är juni. Solen skiner. Det är varmt. Det spritter i min kropp. Snabbt, snabbt ska jag göra lite ärenden i stadens centrum, sen ska jag fläka ut mig i en solstol. Lapa sol i massor. Senare ska jag spinna värre än en katt, benen ska få sig rejäl träningsvärk.
Det är min dag. Hur är din?

Here comes the sun, here comes the sun, and I say; It's allright...

Ordtjuven är i farten

Jag har haft inbrott. I min kropp. Ja, det är sant! Tjuven var så fräck att han snodde med sig orden. De ord som jag skulle kunnat säga idag, bara borta. De få ord som finns kvar inom mig, som tjuven lämnade kvar, de tycks fastna på vägen ut. De når inte hela vägen från huvud och hjärta ut till varken mun eller fingrar.
Det är en ganska tystlåten dag med andra ord. En dag som är till för vila och återuppladdning. Resten av veckan ska jag köra hårt. Jag ska träna, jag ska arbeta, jag ska gå på konsert, jag ska sjunga, jag ska strosa i Göteborg med finaste A.
En kväll i soffan med en kopp te, lite mörk choklad och en film är nog den absolut bästa uppladdningen för allt det som komma skall.



Come on, open up - it's me - Spikie...