När jag är trött en söndag då blir det sällan bra. Jag är sällskapssjuk. Jag är lite ledsen. Jag ser allt en gnutta gråare. Jag får inget gjort. Jag tänker mycket.
Jag undrar om jag ska sluta tänka på dig. Jag tänker på saker som skrivits, som sagts, som hänt. Jag känner att jag vill ha mer. Jag anser inte att vi är klara än. Jag vill få en chans. Jag vill inte ge upp det här ännu. Det är så jag känner. Det tär på mig att inte veta hur du tänker. Jag funderar på om jag ska våga fråga. Jag tänker att jag kanske förstör något genom att fråga. Jag funderar på om du tycker att jag borde veta eller förstå hur du tänker och vad du tycker. Jag funderar, försöker läsa av och jag försöker förstå vad du känner. Det slutar endast med att jag blir förvirrad.
Troligen är inte detta ditt "fel". Troligen ligger problemet hos mig. Det är väl jag som just nu inte riktigt klarar av att slappna av och bara leva med i detta, lugnt och stilla se vart det leder.
Igår gick det bra. Imorgon går det kanske bra. Men idag går det inte bra. För idag är det söndag och idag är jag trött.
Idag vill jag låna dina armar, jag vill lägga dem runt min kropp. Idag vill jag låna dina läppar, jag vill låta dem möta min panna. Idag vill jag låna dina fingrar, jag vill låta dem sammanfläta sig med mina. Idag vill jag låna din mun, jag vill att den ska le mot mig. Idag vill jag låna dina blåa ögon, jag vill drunkna i dem.
And I wonder if I ever cross your mind, for me it happens all the time...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar