Varning: Depp

Idag har varit en oerhört grå dag. Jag har svalt bort gråt och ångest i nio timmar.
Jag vill bara gråta. Jag vill bara förstå. Jag vill bara må bra. Jag vill slippa vara arg. Slippa vara förvirrad. Slippa känna mig sådär hopplös som jag känner mig.

Jag är så kluven. Jag vill ha tillbaka trygghet. Men samtidigt undrar jag om jag är feg om jag tar den "enkla" utvägen och flyttar hem igen?

Usch - det gör så ONT idag! Jag har tvingat i mig mat ikväll, jag missade ett samtal från hans mamma, men jag orkar inte ringa upp igen. Orkar inte prata idag. Jag är bara depp. Bara ledsen. Och det är på grund av hennes son. Så hon får vänta till en annan dag. Jag måste nog få vara såpass ego i alla fall. Om inte annat så är jag det.

Ego-Tina...hur kan du tro att någon ska stå ut med dig?

Var tog den vägen?

Hur lite jag än vill skriva det svart på vitt så är det sanningen och ni får den här: jag är numera inte en av två i ett förhållande, jag är numera ensam. Fri. Singel. Kalla det vad man vill. Jag är bittert sagt bortvald.
Där har ni det. Min december har varit ett rent helvete faktiskt.
Jag vill helst inte sjunka sådär långt ner i gyttjan så jag försöker ändå hålla mig flytande ovan ytan. Jag biter ihop, jag går till mitt jobb, jag gör mitt bästa, jag småpratar med kunderna. Jag går hem, jag ringer familj och vänner och jag lagade till och med mat ikväll.
Jag är förbannat ledsen och vilsen, men jag ska kämpa.

Frågan som snurrar runt är vart jag ska ta vägen nu? Hit flyttade jag för hans skull, för våran skull. Nu vill han inte mer och jag står här utan någonstans att ta vägen. Med ett jobb i en stad vilken jag inte har någon anknytning till. Inte mer än till killen som jag blev så förälskad i den där sommardagen i Falkenberg, han som jag ville leva med. Men det var ju över nu ja, var det inte så han sa?

:(

Nu börjar folk fråga mer och mer om jag bestämt mig för hur jag ska göra och ibland vill jag bara skrika till svar: Nej nej NEJ, jag har inte bestämt mig - hur lätt tror ni att det här är!?!?
Men jag biter ihop såklart och säger; Nej jag har ju inte det...

Kärlek vid första ögonkastet och sen bara försvinner kärleken...var tog den vägen?

Nytt fräscht

Julen är över. Får jag säga tack och lov för det?
Jag har varit med min familj såklart och de är guld värda! Jag har gosat med söta systerdotter som är en sån go unge. Jag har dock varit lite opedagogisk och hon har nu tagit fasta på att hon ska ut och flyga med mig och få ha sina Hello Kitty trosor på sig och bygga sandslott på en strand i ett varmt land. Hoppas att hon glömmer det, jag vet inte om jag är kapabel till att åka utomlands ensam med ett barn just nu. Men skönt vore det givetvis. Jag hade ju tankar på att skämma bort mig i samband med min högtidsdag om bara några månader...men tja...det verkar brinna inne... :(

Nu är det vardag några dagar och jag ska knalla bort till jobbet nu. Göra nyårsfint. Vitt vitt vitt, och lite ljusrosa har jag hört ryktas om. Nu laddar vi om för nytt fräscht år! Heja 2012!

God fortsättning till alla ni fina som hänger med här!

Juletid

Jag planterar, jag packar in blommor, jag slår in paket, jag planterar mera, jag äter, jag planterar ännu mer, jag gör buketter, jag tvättar bort jord från händerna, jag äter, jag sover. Puh. Blomsterbranchen har sina fina dagar nu, jag är lycklig som får vara där och jag skiner upp när kollegan ger komplimanger och tycker att jag är en bättre kollega än den hon hade förra året. Jag suger åt mig av allt positivt som en svamp nu. Jag är glad att jag lyckas, jag är förvånad själv faktiskt.

Två hektiska, långa dagar kvar, sen ska jag sätta mig på ett tåg och gotta mig med min familj under julen. Julen ska inte få bli helt förstörd, det är den enda högtiden på året jag verkligen känner starkt för och jag vill kunna få slappna av och njuta av den även i år. Trots allt.

Julen är härlig...

Musik

Nu önskar jag mer än någonsin att jag bara kunde ta upp min gitarr, börja spela och sätta musik till text.
Jag inser mer och mer att det är en dröm som jag struntat i att ta tag i. Tänk om jag ägnat min ungdom åt att lära mig spela och sjunga, då skulle jag komponerat låtar nu. Men istället får jag hålla tillgodo med andras musik, vilket inte är fy skam.

Musik är bra för själen.

Fyra skedar fil och tre stulna pepparkakor

Fyra skedar fil och en stulen pepparkaka, det är vad jag fått i mig såhär långt idag. Kaffet står och bara retas...vad fan har jag ens bryggt det för? Jag klarar inte ens av att dricka det. Och de där två andra pepparkakorna bara ligger där och glor på mig. Pepparkakor till frukost Tina, allvarligt...
Men egentligen är det inte just saken att pepparkakor ligger på frukostbordet som är det anmärkningsvärda. Det ni ska lägga märke till är att jag var tvungen att tvinga i mig en och att de andra två ligger orörda såhär en timme efter att de lagts fram. Att jag inte äter är ett starkt tecken på att jag inte mår bra!

Vet ni vad? Jag tänker inte ens skämmas för att skriva att just nu tycker jag mest synd om mig själv i hela världen. Hela mitt liv har nämligen rasat. Mina tårar tycks inte ta slut. Jag mår illa och jag fattar ingenting! Jag är tillbaka på noll. Jag hade lämnat allt, jag hade satsat allt. All in, eller vad säger man? Och vem är förloraren? Jo, jag!

Jag har fastnat i en fråga och frågan är: varför lyckas aldrig jag? Varför? Ska det vara såhär alltid? Jag har just nu inget hopp om framtiden. Jag är bara så sjukt galet förbannat jävla ledsen! Allt har rasat.

Allt är förlorat, allt är förstört, allt är raserat!

Ehhh

Jag är ganska tyst för tillfället. Det blir så ibland som ni vet.
Och seriöst, jag får inte fram så mycket ikväll heller. Jag är nog för hungrig nu, så typiskt när man snart ska lägga sig. Jag tar väl och äter något, lägger mig sen och imorgon går jag till jobbet igen och hoppas ha samma energi som idag så butiken kan bli riktigt mysig inför helgen och den stundande julveckan!

Julkänsla, välkommen...

Röra eller inte röra

Ny mobil är på gång in i mitt liv. Men hörrni, vad ska man ha? Ska man satsta stort när man ändå byter eller ska man hålla sig på en basic nivå? Ska man köpa en som är snygg eller ska man forska i bäst-i-test-mobiler-träsket?
Det är en djungel. Samtidigt som jag tycker om knappar på mobiler så vill man ju hänga med någorlunda i alla fall, alla andra touchar ju nu.

Ring ring, bara du slog en signal...

En dröm

Melissa Horn och Winnerbäck är gudar på att sätta ord på känslor och situationer. Jag lyssnar och undrar samtidigt varför jag utsätter mig för det. Det river upp mer, det strör salt i såren och jag vet inte om det hjälper ett enda dugg.

Jag vet i alla fall att jag skulle vilja vara som dem. Det är lite av en dröm jag har.

Som jag hade dig förut...

Lycka till

Jag tar på mig kängorna och går ut och går, i snön. Jag försöker att andas och tänka realistiskt. Jag försöker att leva här och nu och inte måla f-n på väggen.

Lycka till flicka lilla, lycka till...

Nej

Nej, det blir inget inlägg idag heller.

Det blir verkligen inte det.

Nej nej...

Ålderstecken

Jag dricker kaffe. Jag har ätit en alltför lyxig frukost för min nya livsstil. Det viner runt knutarna och det smattrar av regn mot fönsterna. Det är tur att jag ska jobba idag, annars hade jag nog inte kommit ut på hela dagen om det här vädret håller i sig. Att prata om väder och gnälla lite på det måste betyda att man börjar komma upp i ålder? Håhåjaja.

Jag tänker lite på den kommande helgen också, den kommer ju snart att vara här. Jag vill bulla upp med massa mys. Vi ska nog socialisera oss med ett annat par, vi ska nog åka och shoppa lite grann, vi ska nog ägna tid åt varandra och kanske smutta på den första glöggen. Trots att vädret är som det är så ska det göras december-saker. Det måste ändå vara den mysigaste månaden på hela året.

December, december, välkommen till oss!

Äntligen kom den...

...glädjen och julkänslan.

Yes, jag är tillbaka i rätt spår igen. Den glada Tina är tillbaka. Jag har ältat klart min oro. Jag har fått höra det jag behöver från mor och far. Jag undrar om jag någonsin kommer att växa ifrån känslan av att behöva mamma och pappa. De där samtalen vi kan ha, där allt bara släpper och de får veta hur man går och tänker. När de sedan visar på ett så kärleksfullt sätt att de finns, att de stöttar, att de får en att släppa det onda och hitta tillbaka till det lättsamma och det fina. Jag undrar hur jag kommer klara mig utan det en dag.

Just nu strömmar julmusiken ur laptopen (vad hände egentligen med stereo, cd-spelare och sånt, någon som använder sig av det idag?) och jag går och pysslar, plockar in advent och smyger in lite jul här och var. Planerar vad som ska inhandlas för att få till det ytterligare. Mossa är ett måste för mig på julen. Och hyacinter såklart. Jag väntar just nu på att mina ska börja sprida den underbara doften i lägenheten. Sniff sniff.

Efter regn kommer solsken. MEN, när kommer snön?

Advent kommer, är vi redo?

Var, var, var är mina två julstjärnor på fot undrar jag. Jag blir tokig. Varför ligger dem inte i jullådan? Har jag slängt dem? Fredrik äger en och den lyckas jag inte ens få ihop. Skrattretande. Men jag vill ju helst ändå ha två lika i fönsterna. Mystiskt. Kanske måste jag vara envis och gå ner i källaren och kolla i kartongen ännu en gång. Jag kan ju inte ha slängt dem? Eller? Det var ju glapp i en sladd minns jag, men ändå... Jaja, inget att göra åt. Fredrik får helt enkelt bygga ihop sin när han kommer hem.

Jag tar väl en påse med saffransbullar och promenerar bort med till svärföräldrarna istället. Det är att göra tre bra saker i en smäll;
1. Jag får en promenad.
2. Svärföräldrarna får bullar att fika på.
3. Vi har färre bullar att äta här hemma.


Eh, ja jag tar väl ett päron jag och dämpar hunger...

Boost

Följ hjärtat, följ känslan, följ din egen lust.
Det är mycket tankar kring detta nu. Det kan verka flummigt och det är det nog också. Men inom en snart framtid ska jag nog ha kunnat bena ut allt och fått lite klarhet i mig själv. I mitt hjärta, i min känsla och i min lust.

Jag är klar med ett beslut i alla fall - i helgen kör jag söderut och boostar mig. Jag vill umgås med er alla jag saknar egentligen (men det kommer nog inte hinnas med alla, om inte vi samlas på ett och samma ställe samtidgt!? :) ), jag vill besöka havet, jag vill bara gå omkring i hemtrakterna och mysa och boosta.

Boost boost boost...

Att tänka och att känna

Det är mycket tankar just nu. Det är mycket känslor just nu.
Känslan av att vilja, tanken på att inte veta om det är rätt.
Tanken borde nog läggas åt sidan och låta känslan vinna.
Det tråkiga med för mycket tankar kring allt är att det ofta dödar den där goa känslan och den starka viljan.

Låt känslan segra...

Eller?

Nu har då folket allt tittat fram ur sina vrår. De är sugna på blommor igen, både till sig själva och till andra. Det ska vara högt, det ska vara lågt, det ska vara vitt eller lite rött. Det ska vara ditten och det ska vara datten. Eller vad tycker du..?
De där eller-vad-tycker-du-kunderna som dyker in i butiken sådär fyrtio minuter efter egentlig stängningstid och då nästintill allt från utsidan står inplockat i butiken och hindrar framkomsten en gnutta, de är värst nästan. Just eftersom de inte verkar bry sig ett skvatt om att den där expiditen också har en plan efter jobbet. Hon hjälper gärna till, men någon måtta får det vara när hon inte fått i sig ens en droppe vatten sedan hon lämnade hemmet på morgonen. Att släpa fram fem olika prylar till disken och stå och vela fram och tillbaka, vrida och vända på allt uppochner och fråga cirka fem gånger "...eller vad tycker du?" och sen ändå inte bli nöjd med svaret utan vrider och vänder ännu mer och när hon tillslut har bestämt sig så ska det redan celofaninslagna paketet slås in i presentpapper också.
Expiditen nickar och gör kunden till lags men skakar lätt på huvudet (i tanken) och känner för trettioåttande gången den dagen hur magen drar ihop sig av hunger.
Kunden blir nöjd med paketinslagningen och det småpratas lite och sen ska hon ha en blomma också, i kruka såklart. Men - vilken kruka? Vad tycker hon, vad tycker de som ska få den, vad tycker jag? Herregud. Jag förbereder celofan och kunden rusar runt och testar kruka efter kruka och till slut har hon hittat en bra. Kvar på disken står de andra som hon burit dit, men inte vill ställa tillbaka självmant. Nej, men expiditen tar dem sen tänker hon nog. Samtidigt drar expiditens mage ihop sig igen. Hungern gör sig påmind igen - för trettionionde gången.
Snart är köpet klart, men då kommer frågan om kort till blomman - gratiskort - har vi verkligen inga såna? NEJ, det har vi inte, för vi är en butik och butiker säljer, vi skänker inte! (vill expiditen säga, men talar vänligt om vilka alternativ som finns och dess priser).

Men för att inte dra ut på det här ännu mer så gick kunden till sist ut, jag expierade tre andra kunder som kommit in under tiden hon velade. Jag kunde till sist låsa dörrarna och knalla hemåt och nu äntligen får jag äta min lunch. Klockan var femton och femtiotre när tallriken ställdes på bordet. Välsingne denna mat.

Jag är hungrig än, men snart är det kalas. Och ingen blomma har jag ens med mig att ge bort. Skandal!!

...eller vad tycker du?...

Egostund

Jag har ju alltid mig själv, det är väl bra..! Eller är det verkligen det? Ikväll kanske det inte är bra att jag bara har mig själv egentligen, om jag ska se det krasst. Jag tänker och ältar för mycket. Jag ifrågasätter mig själv, om jag verkligen är OK. Just idag känns det inte som jag är helt OK. Som person och som anställd.

Att sitta och titta på Idol i lugn och ro verkar inte fungera. Jag är gråtig och vill bara ha den där famnen att krypa upp i. Men famnen är borta just ikväll, han åkte till Tyskland för ett tag sedan.

Klart att jag klarar mig, det gör man ju alltid. Innan jag somnar ska jag ha vänt känslan på egen hand. En liten dipp och sen nya tag, det är så jag jobbar.

Vad vore jag utan dina andetag?

Bara för att

Eh, jag har väl inte gjort något av det jag skrev om tidigare att jag skulle göra. Har gjort lite annat istället och nu är jag sådär jobbigt trött. Sådär så man inte har ork att ta tag i något, men man vill ändå inte sova för då bara försvinner dagen till ingenting. Jag har ofta svårt att tillåta mig sova mitt på dagen även om det skulle göra gott, men nu har jag trots allt tagit plats i soffan och tänkte läsa en stund.

Men en sak stör min ro: hunger. Jag förstår inte varför, men jag är hungrig mest hela tiden nu, dag som natt. En kort stund efter att jag ätit så är hungern där igen och det känns som magen gapar helt tom och inte fått mat i sig på många timmar. Så är dock inte fallet för mig, aldrig. Så jag får väl resa mig igen och hämta något ätbart. Att tjocka på mig är ju liksom inte riktigt med i mitt tänk, men att vara hungrig blir jag så störd av.
Såå, äggsmörgås? Jamen okej då...

När sambo kommer hem har han ett litet paket att öppna. Sådär bara för att.
Bara-för-att-paket är de bästa peketen tycker jag.

Bara för att du är du...

Idag

Näe vet ni vad, nu har jag suttit och dragit mig alldeles för länge såhär på min lediga dag. Jag ska väl ta tag i min dag och gå ut en sväng. Sen känner jag för ett stort röj i garderober, skåp och lådor här hemma. Nu blir det till att vara hård och skänka/slänga/sälja saker vi inte behöver eller använder!

Hej så länge.

Nu står skorna fint

Eftermiddagen gick, kvällen gick och nu är det snart dags för sängen. Men för att summera dagen efter den där kaffepausen i soffan framför datorn så måste jag bara få säga med ett stort leende - jag mår så himla fint!

Allt har varit så väldigt bra idag, jag tror jag är på väg upp igen efter lite svackande. Efter kaffet i alla fall...då dammsög och torkade jag vårt skoställ(!), jag bar ner en del saker i källaren, jag skrubbade i köket, jag dammsög trots att vi ska städa ordentligt imorgon, jag rensade på hatthyllan, jag lagade mat, jag åt ihop med glad men trött sambo, jag renskrev min önskelista, jag diskuterade fram saker som sambo kan önska sig, jag tittade på när sambo provbakade, jag spelade lite wordfued, jag tog ett glas rödvin, jag gav sambo lite tips med baket, jag bar ner ännu en grej till källaren, jag provsmakade baket, jag hittade ännu en grej jag skulle plockat undan, jag fick skarattanfall när sambo fulade sig, jag tittade på inspelat arga snickaren, jag sa godnatt till sambo.

Ja, och nu sitter jag här igen och mellanlandar innan jag ska hoppa ner jag med, så jag är pigg och alert imorgon igen. Det var otroligt trevligt med en pigg dag. Mer sådana!

Goder natt!

Moss moss!

Då sitter jag här igen, med en kopp kaffe vid min sida. Jag har en långhelg framför mig. Ledig fram till måndag kl 12:00. Och på måndag ska det börja pyntas med jul i butiken! Ja ja ja!

Idag har vi producerat gravdekorationer i massor och det kliar på hela mig av granriset. Men det är bara att bita ihop och köra, det är ju så mysigt med granris. Och mossa ska vi väl inte tala om...mums mums mums. Det ska bli en fröjd att massproducera mysiga saker med det och ställa ut i butiken. Mossa mossa mossa.
Åh jag vill ha jul nu!

MEN, först ska vi ju ha kalas för sambon som fyller år på lördag. Så det ska städas och fejjas inför det, och jag har fått för mig att jag vill röja överallt. Ta tillfället i akt nu när jag ändå är långledig liksom. Vi får väl se hur det kommer bli med den saken, men en normal städning ska det ju såklart bli i alla fall. Jag ska väl till att börja lite smått redan nu och plocka undan.
Jag måste få undra bara; varför lägger män alltid papper (viktiga som oviktiga) överallt och inte verkar störa sig på dem det minsta lilla?
Om jag lägger papper i högar så störs jag i alla fall av dem och plockar undan dem till sist, men män verkar liksom inte se dem. Jag är förundrad. Mycket förundrad.
Det kryper lite i kroppen på mig när jag ser det, men om jag råkar rätta till högen bara och göra den lite mer "ordentlig" än den är så blir det irriterat från mannens sida, för då hittar han inte...(???)
Imorse blev jag lite full i skratt när jag såg ett A4-papper ligga på soffbordet igen. Just det A4-pappret som jag igår kväll passade på att lägga på högen av hans andra papper på byrån i hallen när han inte var hemma. Men nej se det störde visst honom och nu ligger det alltså på soffbordet igen. Det är väl bäst att den räkningen får ligga där då, vore ju retligt om han inte hittade den sen. Men är det smidigt att ha räkningar och sådant på tre ställen i en lägenhet? Jag är kanske udda. Eller bara kvinna, med lite kontrollbehov. Nåja. Jag får stå ut med ett papper på soffbordet, för husefridens skull. Han är ju bra söt ändå. Det väger liksom upp. ;)

Nu ska jag diska. Det är min grej i vårt hem - diskmani lider jag av. Fräscht förvisso, men sambon tycker jag är udda. Men man ska väl vara lite udda? Jag har hört att det är bra. Så, jag fortsätter diska.

Glad dag allahopa!

Tufft

Jag har det svårt nu. En hel garderob och en hel byrå med kläder har jag, men ändå ingenting att ta på mig om dagarna. Tuffa tider.
Tacka vet jag arbetsuniform. Det är grejer det. Bara att hoppa i samma outfit varje morgon. Åh, ljuvligt.
Men vi har ju ingen sådan. Så problemet återstår. Den eller den eller den eller den? Allt känns obekvämt och fel. Eller för slappt eller för tråkigt.

I-landsbekymmer? Eh JA, men ändå...

Hysteriskt bra

Tänk er en mysig stad vid en sjö. Tänk er att gå 100 meter ut i vattnet på en brygga för att komma fram till ett litet hus där mitt ute i sjön. Vi kom dit i lördags, min kollega och jag. Vi gick in, vi blev visade upp till ett rum där vi fick slå oss ner och vila och njuta av utsikten - sjön - genom stora fönster. En stund senare sägs det att det är min tur att gå in i rummet. Jag steg in och där inne får jag veta att jag ska få en ansiktsbehandling. Så oerhört passande, så välkomnande! Låg i stolen 50 minuter och bara njöt och passade på att fråga om vad jag ska använda för produkter för min hy, då jag anser mig ha besvär och vantrivs med just min ansiktshy. Fick en del tips och jag köpte med mig ett kit hem.

Efter att vi båda (och chefen) fått sina behandlingar var det dags att trotsa badkrukan i sig och testa på kallbad. En bastu först och sen direkt ner i den 9-gradiga sjön. Ett dopp, en chock och cirka tre skrik senare var jag uppe igen och inne i bastun för att värmas upp igen. Men vad skönt det var, verkligen uppfriskande! Sen fick man hoppa i festdressen och när vi senare sitter och håller ett litet möte i butiken dyker kollegans sambo upp bara sådär! Och bakom sig har han min sambo, bara sådär! Chock nummer två var kommen. De skulle alltså med oss andra ut och äta och fira kollegans 30-årsdag. Vi gick till en väldigt mysig restaurang och åt 3-rätters och drack gott vin, skrattade, pratade och hade trevligt.
Jag hade med andra ord en väldigt väldigt bra lördag, överraskningar är fina grejer!

(Idag har jag köpt ännu mer till mitt ansikte som skulle vara bra för min hy. Så nu är jag fattig. Men förhoppningsvis har även jag snart hy som en 29-åring bör ha. Annars känner jag mig lurad, blåst och ännu fattigare.)

Punkt.

Let's le

Jag är lättare idag. Det brast till sist igår. Allt kom ut. Allt som satt och tryckte, fast jag inte ens nu vet vad det var. Men ut kom det och det var behövligt.

Fredagmorgon och jag är redo för en arbetsdag. Det ryktas om mycket att göra och det är fint det, det minimerar liksom risken för att jag börjar tänka igen.

Le mot andra och andra ska le mot dig...

Tungt

Det knyter sig, jag fastnar i att inte få något gjort. Jag störs av känslan av gråt i magen. Jag vänder mig snabbt när jag gått fram för att se mig i spegeln. Jag går ut, men får ingen ro. Jag går in igen, men får ingen ro.
Jag försöker tänka vad jag vill, men allt jag kommer på känns så tungt, så jobbigt och så stort. Egentligen är det små, små ting jag vill göra. Men det knyter sig. Det tar stopp. Jag har fastnat och allt jag vill är att komma loss.

Hur hjälper man sig själv att komma upp när man är nere? Det är ju ingen annan som kan rädda mig.

När livet känns sådär tungt för en stund...

Ibland är man bara inte på topp

Värkande kropp. Trötta ögon. Frusen kropp. Många koppar kaffe. Ta sönder backspegeln på bilen. Varm kropp. Blir arg på sig själv. Huvudvärk. Däckbyte på verkstad. Frusen kropp. Provisoriskt lagad backspegel. Promenad till Ica. Trötta ögon. Sjunka in i en bok. Diska lite. Varm kropp. Köpa panodil. Hämta sambon på jobbet. Frusen kropp. Bli irriterad. Värma soppa. Vänta på en kram. Värmeljus. Tv. Trötta ögon. Frusen kropp. Varm kropp.

Tisdagen den tjugofemte oktober...

La familia

Mot hemstaden. Mot familjen. Mot kalas.
Mor, far, systrar, svågrar, systerdotter, sambo...alla under samma tak...vilken fin helg det kommer att bli.
Jag hoppas att jag kan få se några av mina vänner också. Om inte annat bara springa på på stan, kunna stanna och småprata lite. Det är inte ofta det händer mig här på stan nämligen, vore kul att känna på känslan igen. :)

Dags nu att packa bilen och börja färden. Vi tar ett par stopp på vägen, chillar lite och kanske fyndar lite på vägen. De där shoppingpåsarna förresten - varför får man aldrig nog av dem? Plånbokens innehåll tar stryk. Men man ska unna sig så länge man kan säger vissa - bra filosofi känner jag.

Livet är en fest, håll med om dä folk o fä...

Glad dag

Jag vill bara få ur mig lite glädje idag. Glädjen över mitt jobb bland annat. Tänk att jag fick det. Tänk! Av alla sökande, av alla med eller utan erfarenhet. Av alla som känner till staden, jamen av alla liksom. Tänk att jag fick det. Jag!
När jag tänker på det och när jag tänker på hur glada mina dagar är på mitt jobb så blir jag så enormt lycklig att jag var den som fick jobbet. Så många komplimanger vi får från kunder dagligen över butiken och dess innehåll. Alla glada miner när kunder går ut genom dörren med blomsterpaket i handen. Idag har jag fejjat runt och försökt få det att se lite nytt, fräscht och fint ut för kollegan som kommer tillbaka imorgon efter en veckas semester i soliga södern.
Men den rosa delen i butiken vill jag ha ut snart. Nu vill jag få in hösten i hela butiken, och snart vintern och julen. Åhhh, jag störtlängtar till all mossa, alla ljus, alla mysiga ulliga garn och tovade tomteluvor att sätta i planteringar.

Eh, jag kanske inte behövde gå in så i detalj i mitt jobb förstås. Huvudsaken var att få fram att jag är glad och jag trivs där!

Men lika glad som jag är i mitt jobb lika glad är jag för ledighet och när man ska ner till hemstaden då leker livet lite extra må ni tro! Jag tror jag vill ta en promenad till havet vid det här besöket. Jodå.

Ska jag verkligen fortästta blogga tänker jag precis nu eftersom jag skriver så himla osammanhängande, hoppigt, utsvävande och så väldigt "ytligt" nuför tiden. Jag blir trött på mina egna ord samtidigt som jag skriver dem. Jag kan sällan hålla mig till att skriva om en sak per inlägg och vips så är inlägget en enda röra. Är det då det är dags att ge upp?

E n s a k i t a g e t . . .

Får jag lov...

...att gnälla lite?

Tack! Då vill jag säga att den förkylningen som satt igång fortsätter att utvecklas. Snörvel, kyla in i skelettet och trött kropp och så vidare, ni vet ju hur det är...
Jag vill även berätta att jag håller på att bli tokig, jag fick någonting i ögat igår kväll och det har stört lite till och från under natten också. Inte var det borta när jag vaknade heller...jag har nu hela morgonen gjort många tappra försök att på olika vis hitta och få ut det som sitter i ögat. Utan lycka ska tilläggas. Det skaver hela tiden och jag blinkar ju givetvis extra mycket just nu och det är ju så det gör som ondast. Ögat rinner och är ganska rött. Ser ju superkäckt ut - verkligen...
Får jag fortsätta så har jag ont i magen. Tjejont. Brukar sällan ha ont, men idag så...varför inte liksom?
Det regnar också. Hur många tänker handla blommor i regn tror ni? Jag tror: inte många. Det lär nog bli en rätt ensam dag idag med andra ord.

Men vet ni? Jag tänker bara hänga med i veckan, låta dagarna flyta på och på torsdagkväll när jag kommer hem ska jag njuta så in i bomben. För på fredag är både jag och sambo lediga och vi tänker styra neråt landet relativt tidigt på fredagen. Det blir en helg med familjen - och jag längtar - efter alla!

Blink blink...

Från ingenstans

..så bara kom den...en trött-dipp-flipp. Den slog bara till trots en väldigt bra dag med ingenting att klaga på.
Men då låg jag där i soffan och kände mig fet, sådär ful och blähäblahaig och jag ville resa mig ur soffan, gå ut i köket och leta upp varenda liten chokladsmula och trycka i mig.

Men nej. Istället sitter jag nu med medel i håret som ska färga över min utväxt. Det blir ett första steg i att försöka rätta upp känslan. Choklad (mörk!) kommer jag nog också äta ikväll, men då senare som njutning istället, när jag räddat upp dipp-flipp-situationen på annat sätt. Tröstätning är härmed ett avverkat kapitel i mitt liv.

Snipp snapp slut.

Trevlig fredag!

Vi kör, vi startar upp fredagen med kaffe som alla andra dagar och sen drar vi till jobbet. Vi jobbar och vi håller god min i alla situationer. För det är så vi gör, i servicebranchen. Vi låter dagen gå och vi gör så mycket nytta som vi har möjlighet till. Till kvällen låser vi dörrarna, går hem till lägenhet och sambo och gör iordning någon fredagsmiddag. Vi tittar på Idolerna på tv och hissar och dissar. Sen gäspar vi och ger till sist upp och bäddar ner oss i sängen i de lila lakanen. Läser en sida eller två i boken och somnar sedan in och sover hela natten till lördagen, då vi börjar om med samma procedur.

Förlåt, jag kanske ska tala för mig själv. Byt ut alla vi till jag i texten ovan. För jag har hört rykten om att många slutar tidigt idag, vid lunchtid rättare sagt. Det är lyxigt. Och ni som gör det är sannerligen värda det. Nu är det min tur att arbeta. Jag har ju faktiskt en praktikant till hjälp. Eller ska jag lägga till ett frågetecken där. Hjälp? Jaja, varje dag är spännande. Jag övar mina nerver på denna ungdom som växt upp i ett samhälle där man tydligen inte är uppfostrad på samma sätt som vi blev förr i tiden.

Jag tror jag börjar bli gammal...tänker då och då nämligen för mig själv; "dagens ungdom...oj oj oj..."

Det börjar på T

Hösten är här (oh, det där säger väl alla nu) och jag är trött. Sådär så att man undrar om man verkligen ser vaken ut om dagarna. Jag känner mig onekligen inte vaken.

Men nu ska jag jobba. Så är det.

Hej och välkommen, vill du ha lite hjälp av en sömngångare?

Rött - helt enkelt

Ni vet det där röda huset som jag nämnt här förut, det huset och stället som jag tycks uppskatta mer och mer ju äldre jag blir - det är dit jag ska för att fira helg. Ska leta svampar med mor och syster, försöka undvika att hoppa i sjön och som man är där - bara vara!

Dags att ge sig av nu faktiskt. Men på tal om rött, börjat pynta hemmet med röda detaljer som jag satt och fantiserade om häromdagen. Lite bildbevis bara. Sen får jag önska alla en riktigt skön helg vad än som står på era scheman!

Hurra för dagen idag

Ahhåhheoojäsp.
Gick upp extra tidigt idag för att jag helt enkelt vaknade före klockan och ansåg att det vore bra så jag fick fart på kroppen och låta mig känna mig bättre i fökylningen som börjar ta snurr i kroppen. Det gick väl sådär. Det har resulterat i att jag är seg och fått fantastiskt ont i magen och mår illa och fryser. Kan vara koffeinets fel förvisso. Jag får skylla mig själv. Jag får fixa håret och jag får hoppa i något stiligare än myskläder och traska till jobbet. Inte gnälla. Inte drömma om en ledig dag i soffan.

Jag hoppas att energin finns gömd i skorna. Jag skulle behöva det.

Ps. Det blåser ute också, jag som har blåst som värsta vädertypen - hurra för den 4:e oktober 2011!

Min måndag går i rött

Det var inte förräns jag snoozat ett par gånger jag insåg att alarmet troligen var ställt av en anledning idag. En anledning som stavas: m å n d a g. Det var inte annat att göra än att gnugga gruset ur ögonen och kliva in i duschen. Väl på arbetet fanns det mängder att hugga tag i - var skulle man börja? Vipps hade klockan slagit tre och dags att sluta - lyxiga-varannan-måndags-tid.

Nu sitter jag med en kopp kaffe och all reklam som jag varje måndag måste bläddra igenom. Är det pensionärsvarning eller bara vuxenpoäng när man väljer ut matreklamen först? Även Jysk brukar jag kolla. Elgiganten brukar jag dock undvika. Elgiganten och annan teknisk reklam är för övrigt den enda som sambon läser, så den ligger fint kvar på köksbordet och inväntar hans hemkomst.

Men denna måndagen sitter jag även och klurar på hur jag med små medel skulle kunna förändra hemmet lite. Styla till det liksom. Det behöver dock inte sväva ut för mycket pengamässigt. Jag är väldigt mycket inne på att spinna vidare på det här med röda detaljer som vi har lite av i vardagsrummet. Kanske ska man försöka köra detta genomgående i hela lägenheten? Jag ska nog i alla fall börja koncentrera mig på att jobba in detta koncept ordentligt i vardagsrummet. En del i det hela är att jag måste lära mig min kamera och få till en viss funktion. Sen kommer det nog krävas en tripp till Ikea, kanske en till Gekås och kanske kommer jag att handla hem något från jobbet.
Puh, känns som att det kan blir dyrt ändå...

Det är kul att tänka och planera. Men sen är det ju det där med att det ska bli bra, och att båda ska trivas och gilla det hela! Jag skulle vilja byta kakel i köket - verkligen verkligen verkligen nu. Det är ju blått och jag har aldrig gillat det, och ännu mindre nu när jag ska jobba in rött där. Vill ha vitt vitt vitt!

Nej jag måste in på ikea.se nu och inspireras! En ny matta kanske? En röd! Wow vad snyggt! (Fredrik kommer få fnatt på mig!)
Vilken måndag!

Rött är sött...(och tufft!)

Chock...

Kolla vad jag hittade i mina badrumsgömmor! En ansiktsmask som jag fått en gång i tiden. Kände för en sån där stund där man tar hand om sig själv det där lilla extra ni vet. Det där som man ofta tänker att man vill, men som man sällan gör. Men nu så - här sitter jag alltså med kakao och scheasmör i ansiktet och ser ungefär sådär snygg ut.
Men nu börjar det bli stramt att le och göra andra ansiktsrörelser, jag tror det är dags att ta bort det nu och jag hoppas att jag kommer att finna en hy som är som ny under denna härliga chokladiga ytan. (Fast om jag ska vara ärlig så luktar chokladsmör inte så väldigt gott. Jag tycker ju inte ens om smör, jag får ju kväljningar av smör då och då. Och nu har jag det tätt inpå näsan. Jag är inte alltid så klok som jag ser ut!)

Jag är chåklad idag!

Hipp hipp

Det är såhär att idag fyller en god vän år. En god vän, hum, det lät lite kalt, lite stelt, lite för mesigt. Saken är att hon är den bästa vännen man kan tänka sig. Jag har sagt det förr, men det tåls att sägas igen - hon är en tjej som ställer upp när man behöver, hon är en tjej som är så söt och go och som förtjänar det mesta av det bästa. Hon är en tjej som strålar. Hon är en tjej som älskar fjärilar, en speciell pälsboll och förgyller gärna sitt hem med snittblommor och ljus.
Det är såhär att den här tjejen fyller år idag - och jag hyllar henne! Grattis igen, du bästa!

Dagen har i stort bestått av att jag tvättat (usch vilken tråkig information), jag har tagit mig ut i skogen och invigt mina löparkläder, jag har inhandlat varor så jag kan laga många matlådor imorgon, jag har även provat mig på att göra knäckebröd (som jag snott recept på från en "gammal" klasskompis), jag har gjort andra saker också med det känns så styltigt att rabbla upp allt. Jag ger er istället ett par bilder på de där knäckebröden (som för övrigt var goda!) innan jag stänger ner internetvärlden för idag och lägger mig rastlös i soffan framför tv:n (eller gör något helt annat - vem vet, vem vet?)




Hipp hipp hurra...

Njuter och drömmer om små vardagliga ting

Jag laddar, för att sätta mig i köket med musik som är underbar och en svampkniv i högsta hugg och givetvis då rensa denna svamp jag igår fick.

Men jag väntar lite till, jag vill andas lite till. Jag vill drömma om min morgondag. Det är en ledig dag och jag tänker att jag ska springa imorgon. Jag tänker att jag vill sitta med en god kopp kaffe på förmiddagen och resa mig då och då och småpilla med något. Jag tänker att jag och Fredrik kan hitta på någonting imorgon eftermiddag när vi har ledig tid tillsammans. Jag tänker att jag ska prova många av mina kläder och finna något nygammalt som jag kan bära runt på i höst. Jag tänker att jag ska byta lakan så det doftar fräscht imorgon natt när man drar upp täcket så det nuddar nästippen. Jag tänker att jag ska inhandla goda råvaror till en god middag. Jag tänker att jag ska måla mina naglar. Jag tänker att jag ska le imorgon, att jag ska njuta av varje sekund, oavsett vad jag gör.

Nu tänker jag ta tag i svampen. Imorgon lär jag liksom ändå inte hinna insåg jag precis nu. Sådetså.

Drömmar är till för att uppfyllas...

Att må bra

Idag är en såndär bra dag, en dag då jag ler ända inifrån och ut. En dag då allt jag gjort liksom blivit sådär bra som man vill att det alltid ska bli.
Kvällen spenderar jag ensam och jag har tänt värmeljus, jag småtittar på årets bönder som söker kärlek, jag funderar på om jag ska ringa min mor och far, jag borde rensa all svamp som jag fått av min svägerska. En hel påse full med trattkantareller var vi och hämtade upp ikväll, ljuvligt!

Jag mår bara så underbart bra just idag, utan speciell anledning. Tummen upp på det.

Lycka lycka lycka

En vanlig arbetsdag

Idag har jag haft ett par spännande människor i butiken. Den ene var en man som börjat komma in varje dag, han pratar om rönnbär som han plockar, fryser och kokar och han visar upp egenstickade halsdukar och mössor och vill gärna sticka en åt mig för en billig peng. Jag har dock avböjt erbjudandet.

Sen kom en dam som såg sådär rätt piffig ut på något vis, men när hon öppnade munnen blev man mer och mer överraskad och nästan lite halvskraj. Hon skulle köpa spciella blommor till ett häxbord hon skulle ha i sitt hem. Sen kom det någon häxliknande ramsa. Hua. Hon gick iaf ut med lite blommor och jag blev kvar i butiken, icke förhäxad, men aningen paff.

Tur att man själv är normal... ;)

På era platser, färdiga, gå

Vad blev det av den där eftermiddagen i grannstaden? Jodå, det blev lite fika och lite shopping. Vad köpte jag? Ja ni, jag är förvånad själv, men jag är även nöjd med mitt inköp: ett helt set med löparkläder. Tights, tröja och löparjacka till ett bra pris. Nu är det bara lilla detaljen kvar; använda det ute, springandes!

Säljaren var väldigt pratsam och frågade om jag hade sprungit stadsloppet i lördags. Han visste inte vilken soffpotatis han pratade med, oj oj oj. Kanske nästa år blev mitt svar. Vi får väl se, vi får väl se. Det kan bli så att jag enbart kommer att springa i rent hobbysyfte, inte på tävlingsnivå.

"Hobbysyfte"...vem lurar jag?!?

En torsdag i mitt liv

Jag sliter mig från den soliga balkongen, den spännande boken och hoppar i mina blå converse, tar pojken i handen och strosar runt på grannstadens gator.
Vardagens fina ska man njuta av.

Sola ansiktet i september - jojatacka ja!

Glädje

Idag är en ny dag. Det innebär nya tag och nya möjligheter. Och framförallt: nya tankar!

Idag glädjs jag lite extra åt allt fint jag har i mitt liv. Min fina sambo, ödmjuk och stöttande, rolig och charmig.
Mina föräldrar som alltid finns till hands och till hjälp. De som håller ihop i vått och torrt och som ger hela familjen kärleken man behöver.
Mina systrar som också alltid finns när man behöver. De som känner en så väl och som förstår det mesta man delar med sig av.
Mina vänner som orkar lyssna och finnas. Oavsett om man är dyster i perioder eller om man är strålande glad och flippar ur, eller om man bara är sådär mittemellan.
Mina svärföräldrar som öppnade sina famnar direkt, lät mig komma in och känna mig som en i familjen direkt.

Idag vill jag hylla min mamma lite extra, det är ändå hennes födelsedag och jag bubblar av kärlek till min mamma. Jag är så lyckligt lottad som är född in i den familj som hon varit med och skapat.

Love is all around...

...

Ögonen tåras. Jag biter ihop. Magen krampar. Jag biter ihop. Jag mår illa. Jag biter ihop. Hjärtat slår snabbare än normalt. Jag biter ihop. Oron strilar genom hela kroppen. Jag biter ihop.

Men, sen händer det, det brister. Jag gråter. Jag låter tårarna rinna och rinna. Jag får ur mig vad jag tänker. Jag får en lång kram. Jag snyftar. Jag blir lite starkare än förut.

Men, sen händer det, det kommer tillbaka igen. Oron, krampen i magen, de snabba hjärtslagen och tårarna i ögonen.

Orka...

Upp och ner, ner och upp

Jag är så jäkla tjatig och har fått en riktig hang-up, men jag kan inte släppa känslan. Något känns fel, något känns inte helt bra. Det gnager och det får mig att få kramper i magen och illamående. Denna oro jag inte kan släppa...

Suck och stön. Jag blir trött på mig själv. Jag vill slappna av och låta allt ha sin gång och ta problemen när och/eller om de dyker upp.
Det är skratten som ska vara nära, inte gråten och tårarna. Jag vill bubbla av glädje igen.

När det blir såhär längtar jag så mycket efter alla som känner mig utan och innan, alla som varit med i mina "up's and down's". Alla som kan förstå hur jag känner, eller i alla fall orkar lyssna på mitt ältande.
Jag saknar mina nära vänner!

Släpp loss, lev livet, le, dansa och älska...

Puh

Nu är jag ledig, nu borde jag kunna pusta ut och njuta av de lediga dagar som ligger framför mig, men det är tydligen svårt. Det gnager i mig hur det känns som att jag gjort tabbar på jobbet varje dag denna veckan. Jag vrider och vänder på varanda detalj och går igenom dagarna om och om igen. Jag vill gömma mig och bara komma fram som någon annan människa, en ny Tina. En smart Tina, en lugn Tina, en sansad Tina, en påhittig Tina, en ny Tina helt enkelt. Kan det gå på något vis?

Vad som är skönt är att syster med sällskap kommer och sällskapar oss i helgen. Får hoppas och tro att vi kan få det riktigt trevligt. Det krävs att få något roligt efter en sån här skitvecka. Ja, det är vi verkligen förtjänta av.

Nu ska jag nog allt ta och sjunka lite djupare ner i soffan och låta alla de äckliga tankarna sippra ur mig och låta ledigheten sjunka in.

Andas in, andas ut, andas in, andas ut...

Allt jag tänker nu är inte mitt fel

Hormoner, hormoner, hormoner. Jag blir tokig. Släpp taget om min kropp nu, släpp fram det lätta, det fria, det rosa, det humoristiska. Släpp taget om det tunga, det instängda, det gråa, det ledsamma.

Kram...

Bitter eller vaddå

Idag är en dra-täcket-över-huvudet-och-gråt-en-skvätt-mot-kudden-fast-du-inte-förstår-varför-du-gör-det-dag.

Jag har avverkat mina timmar på jobbet. Gjort vad jag skulle, varken mer eller mindre.
Nu är jag hemma och sitter och trycker i ett soffhörn i mina mysigaste myskläder och ska läsare vidare i den där boken. Och dricka upp mitt te. Och försöka må bättre.

10 år med diabetes idag dessutom - hipp hipp hurra...

Sov när du blir gammal, ungdom

Man har jobbat, man är trött på eftermiddagen, man lägger sig i soffan för att vila, de börjar skrika på tv:n så man blir väckt ur sin dvala, man blir irriterad. Man tar filten och lägger sig på sängen istället, man håller efter en lång stund precis på att somna in, det börjar gnissla högt, ljudligt och enerverande utifrån, man blir väckt ur sin dvala, IGEN. Man blir irriterad, man inser att det är kört, man går upp, det blir tyst, man är trött.

Man gillar läget, man tar ett glas vin, man skålar in lördagen, trött...

Jag och Maggio

Idag hade jag en praktikant med mig i butiken. Tjejen hade varit där två dagar tidigare och när hon kom imorse höll jag precis på att låsa upp dörrarna och där står hon med blommor i händerna som ska ut på utsidan och väntar på att jag får upp dörrarna, redo att hugga i direkt minsann. Sådan var hon hela dagen sen, väldigt bra, väldigt snabb i sina göranden och ganska så noga. Det där ställde ju till problem för mig eftersom det var en av de lugnaste dagarna sedan jag själv började på jobbet. Att sysselsätta en annan person sådär hela hela tiden är jag väl inte helt van vid. Allt var liksom tipptopp i butiken och när vi bockat av allt på to-do-listan skickade jag hem henne.
Hoppas innerligt att det är mer som måste göras på onsdag, annars får jag krupp! Jag får inget gjort själv heller när någon bara står och väntar på att jag ska ge direktiv på vad som ska göras.
Jag råkade visst lova att vi skulle göra något roligare då så jag får la städa själv på tisdag då... Jä jä! :)

Ikväll är det en ensam kväll för min del. Inte för att det stör så, det kan ju vara skönt och han måste ju får roa sig utan mig ibland, men jag är ju såklart sällskapssjuk ikväll just bara för det - typico!
Men jag ska pyssla vidare med presenten till min mor, lite fint får hon ju ha det ändå.
Sen har jag väl som alternativ: titta på fotboll, titta på Dobidoo, läsa bok, måla naglar, undvika äta något sött bara för att.

Imorgon är det i alla fall jobb igen. Så är det med det.
Man kanske skulle fixa ihop en go skiva med låtar att spela på jobbet imorgon...varför inte liksom?

Jag dejtar Veronica Maggio ikväll.

Steg för steg

Idag. Ja, vad ska hända idag? Jag tror att det blir en dag i hemmets lugna vrå idag. Jag är iklädd mina skönaste hemmabyxor, min goaste huvtröja i en uppiggande rosa färg och jag anser att håret ser helt OK ut trots en natt mot kudden.

Fast, just som jag skrev det där så tittade jag ut och upptäckte att dimman är borta och det ser ut att vara en riktigt solig och fin höstdag idag. Det blir väl till att ta den där promenaden också. Man kan ju icke sitta inne hela långa dagen insåg jag just nu då.

Boken får alltså vänta. Och pysslet får vänta.
Mor min fyller 60 år om bara ett kort tag och far har gett mig uppgiften att pyssla ihop något så hon får en hint om vad hon ska få. Dock ska det inte vara helt uppenbart och jag har en idé, den ska färdigställas idag.
Kryptiskt? Jamen det är ju så det ska vara!

På med skor och andningsvänlig jacka och motionera nu Tina! Jajajaja!
Jag ska titta på mysiga hus på min väg och drömma om en vacker dag då det kan vara vårt. Jag blir lycklig av att drömma och fantisera om framtiden.

Höger vänster, höger vänster, höger vänster, höger...

Gå!

Tänk vad en promenad kan frigöra och få en att inse att livet är så himla himla bra ändå. Att man har det sådär bra så man blir alldeles glad i magen!

Jag ska ta en ny promenad imorgon, minsann!

Åh åh åh

På söndag händer det - jag får återigen träffa Alicia. Denna underbara tjej och vän!
Låt veckan gå fort och söndag gå långsamt så jag hinner få höra allt som händer i hennes liv.

Längar efter dagen då jag får träffa henne jag saknar...

Öhhh...ehhh...just ja...

...jag skulle ju börjat en lite hälsosammare bana idag, jag skulle gått ut på en promenad på morgonen.

Men.

Det regnade när jag vaknade och jag sköt upp det. Nu har det nog slutat att regna.

Men.

Jag är inte ute än. Dumt. Jag borde ta mig ut nu. Sådetså.

Hej gå-skor, nu ska ni ut och luftas!

Summerat

En långledig helg har passerat. Det här kommer att vara skönt, ledig fre, lör, sön varannan vecka. Lyx? Jajamen! :)

När jag hade repat mig från min jobbiga torsdag, då jag fått vila klart och fått ordning på kroppen så vaknade vi på fredagen och vi lämnade sedan hemmet för en heldag i Jönköping city - mysig dag med shopping och lunch.

Helgen rullade på med lördag och då drog vi mot Skövde istället och provåt mat på den årliga matfestivalen...mycket folk och även det en trevlig dag. På kvällskvisten tog vi en match i sång - Lips - herregud, vart finns ens musikaliska ådra? Varför fick jag ingen Gud? Tänk att kunna sjunga sådär härligt. Jaja, drömmer vidare om det...

Söndagen gick åt till att dra ut ALLT som fanns i skåp och lådor i sovrummet för att sedan rensa och sätta tillbaka det på nytt, fast ungefär bara 60% av det som vi drog ut. Jag tycker sånt är så skönt, mer ordning och reda...mer harmoni i kroppen.
Spontanfika med svärföräldrarna som kom förbi och sen var det kvällen, den sista på vår ledighet för den här gången.

Måndag innebär alltså jobb, ny vecka, nya möjligheter. Bara att köra på!

Blaha blaha blaha blaha blaha - igen liksom...

Läs om ni vill

Seg råtta. Segt hubba bubba. Seg Tina.
Man ska då icke sitta och dra sig efter frukost såhär...det är så lätt att bli sittande då. Man sipprar på sitt kaffe i den där muggen och man knappar på sin laptop och slösurfar och när en lång stund har gått inser man att allt man sett under sin surfing egentligen var ganska onödigt just då. Man kunde gjort något vettigare. Man hade t.ex kunnat gå ut för att känna hur vädret var istället för att kolla på klart.se. Man kunde t.ex tagit upp sin telefon och via den kollat läget med vänner och bekanta istället för att forska på facebook. Och så vidare och så vidare.
(Betalade ju faktiskt räkningarna också och det är ju vettigt, enligt betalningsmottagarna.)

Till något annat. Jag känner för att fixa till i vårat sovrum, jag anser att det inte är mysigt, Fredrik förstår inte vad jag menar. Men det ska nog bli bra så småningom, jag vet bara inte riktigt vad jag vill ha som ska få det att bli sådär mysigt som man vill ha det i ett sovrum. Ibland är det bara det lilla som gör det, men vad?

Skulle även vilja fixa till en fotovägg i lägenheten, med många bra bilder på allt möjligt. Kanske skulle ut och exprimentera med kameran...

Känns som jag har en del jag kan ta tag i idag ändå. MEN jag antar att vi kommer att åka iväg på matfestival idag istället. Det finns ju alltid en morgondag till hemmafix.

Btw - var är min blogginspiration egentligen - var är mina ord? Det känns som allt jag skriver nuför tiden bara är en hel drös av blaha blaha.

Blaha blaha blaha blaha blaha blaha blaha...

Snabbt

Igår spelade vi bowling, det är riktigt roligt, men jag blir så frustrerad för jag är så ojämn i mina resultat - jag måste öva mig - helt klart.

Vet ni vad?
Jag har en teori varför jag inte skriver här så ofta längre. Visst finns det en hel del jag kan berätta om, men samtidigt känner jag mig ännu osäker... Osäker på min förmåga på mitt nya jobb, så det känns som att om jag skriver att allt går bra så kommer allt rasa åt skogen nästa dag... Och om jag skriver att det går åt skogen så ljuger jag egentligen - för jag tror att det går bra, helt OK liksom.
Jag vill bli av med den där osäkra känslan - den gnager i magen och tränger bort det där lätta skrattet.

Jag ska faktiskt iväg till butiken i detta nu, men jag vill bara även berätta att jag saknar er vänner!

Kram...

Grått kan bli rosaskimrande

Det är gråmulet utanför våra fönster idag, men än så länge inget regn. Vi får se vad dagen bjuder på, igår var det det återkommande samtalsämnet med kunderna i butiken då de kom springandes in under pågående skyfall.
En brudbukett med tillhörande näbbbukett osv ska hämtas idag på morgonen och jag hoppas att jag inte kommer att klanta till någonting med det nu så att de faller isär eller liknande... Det går ju liksom inte att komma ifrån - jag är en fumlig människa och jag lyckas då klanta till det lite närsom.

En gråmulen dag, men ändock en glädjens dag - två personer ska erkänna sin kärlek till varandra inför familj och vänner. Jag laddar upp med en låt som jag vill ha på mitt bröllop, innan jag ska ta på mig servicekostymen och lämna ut blommor till höger och vänster idag.

The smile on your face let´s me know that you need me, there´s a trouth in your eyes saying you never leave me. The touch of your hand says you catch me whenever I fall. You say it best when you say nothing at all...

Ps.

Det är dumt att inte äta en ordentlig lunch på dagarna - man blir så himla hungrig på kvällarna.

Glöm inte det...

Mhmm

Min blogg är lite åsidosatt, jag liksom orkar inte just nu. Men jag har ju börjat arbeta och jag måste väl få säga att det gått bra hittills. En vecka har gått och fler ska det bli, jag har numera ett rullande schema - när hade jag det senast?!!? Det är ljuvligt, man kan leva och planera sitt liv på fritiden.

Idag är det sovmorgon och start vid lunchtid. Så här sitter jag i soffan och drar ut på tiden genom att lyssna på regnet som öser ner och smätter mot rutan, jag ojjar mig samtidigt över mitt armveck som värker efter morgonens provtagning, känns och ser ut som att mitt blodkärl har svullnat upp och jag mår illa av bara tanken. Jag är en klen typ...

Jag ska försöka skriva lite mer senare i veckan, men just nu finns varken tiden eller inspirationen.

På återhörande...

Ladda om

Efter en riktigt skön vecka med sambo, syster och svåger på landet är det dags att ladda om - imorgon börjar allvaret och jag stiger in i blomsterbutiken och börjar arbeta.

Pirrigt? Javisst, men än så länge är pirret helt under kontroll och mina nerver befinner sig för tillfället fortfarande innanför kroppen, vilket jag uppskattar.

Fortsättning följer...

Vuxensaft, lön och kjolar - det är grejer det

Lite trötta ögon som jag gnuggar gruset ur, jag vill vara uppe, vill inte sova bort en halv dag.
Solen skiner och jag undrar om det kan bli en dag uppe vid sjön idag med. Kanske skulle jag kunna göra iordning en mysig picknick korg och låta oss cykla iväg och fira in semestern på en filt och en flaska vuxensaft till detta. Min kropp skriker efter picknick nämligen. Det är en favoritsommarsyssla. Jag hoppas att kvällens väder kan tillåta detta.

Men först är det dags att se till att göra sig lite mindre skuldsatt.
Tänk när man får in pengar konternueligt på kontot igen - jag längtar!!! Tänk så mycket friare man blir när man vet att det kommer in pengar varje månad. Då kan man köpa den där kjolen utan att försöka övertala sig att man på något vis är värd den...för att man har diskat många lass och tvättat ett otal antal klädesplagg den där månaden...
När man vet att man får pengar varje månad skulle man kunna köpa den just för att den var så himla snygg och så skön och att man verkligen ville ha den, utan att försöka med usla försök att lura sig själv att man är värd den.

Idag hissar jag LÖN...(och arbete då såklart...)

Tankar

Hur kunde det hända? Hur kan någon göra något sådant? Jag är berörd. Det är sjukt. Galet. Jag finner inte ord.

Men Norge - tankar till er!

Stum...

23/7 är datumet

Och så firar vi då 1 år tillsammans. Tiden har gått oerhört fort, men den gör väl det när man har roligt. För roligt har vi tillsammans. Jag är oerhört lycklig med Fredrik, bättre kan jag inte önska!

23/7 2010 befann vi oss på kvällen på en filt på en gräsplätt nere vid Ätran i Falkenberg, picknick en härlig sommarkväll. Vi kom in på samtalsämnet facebook och jag frågade hur länge han/jag/vi skulle ha "singel" som relationsstatus... Då reser han sig upp på knä, tar min hand, tittar mig i ögonen och frågar: Kristina Nelson, vill du bli tillsammans med mig?

Som ni kan förstå blev mitt svar JA, och det har jag inte ångrat en sekund sedan dess.

Love is in the air...

Andas och räkna till tio

Det är inte så ofta jag känner på den där irritationen längre, den där som sitter i och maler. Men för en stund sen slog den till och jag har svårt att få bort den, trots en timme rask promenad med musik som sällskap.

Egentligen är anledningen så barnslig så jag tänker inte ens skriva ut den här, men jag msåte bara få skriva en sak...

...aarrrgggh...

Barn eller soffa?

Jag har nog inte förstått det ännu, att jag ska börja jobba. I en blomsterbutik. Binda buketter, göra arrangemang, planteringar, slå in fina paket med någon gå-bort-present. Åh, nej, jag har inte förstått det. Men folk gratulerar mig till nya jobbet, så jag antar att det är verklighet. Åh, herregud, hur ska det här gå? (Alltid finns det något att oroa sig över... ;) )

Jag sitter här inne och klurar på hur jag ska fördriva mina två kvarvarande veckor av ledighet. Förslag som att åka ner till skåne och ta hand om systerdotter finns. Gör jag inte det lär jag fördriva tiden som jag hittills gjort - i en rastlös kropp som vill mycket men inte kommer till skott för den där ensamheten sätter stopp. Veckan innan jobbet börjar blir det landet, om min röst får väga tungt. Det kan ju absolut innehålla ett par stopp på vägen och se och uppleva saker utmed vägen, eller varför inte en avstickare...vägen måste ju inte alltid gå rakt här i livet.

Men första frågan är alltså: umgås med en 2½ åring i ett par dagar och mysa och försöka hitta på något som behagar fröken i fråga eller slappa hemma i soffan? Frågan är egentligen oerhört dum, men lite är det ekonomin som väger lite i frågan också. Fast pengar är ju inte allt, jag får väl helt enkelt snåla in på annat. Att umgås med de man tycker om ska väl ändå väga tyngre? Nudlar är ju ganska OK, lite ketchup på det så är det kirrat - billigt och bra!





Kan man motstå?

Så det kan gå

Jag kom, jag tog kunder, vi småpratade, jag band buketter, jag skötte butiken när hon stack iväg på ärenden, vi fikade, vi lunchade, jag rensade begoniorna fina, vi övade på inslagningar.

Till sist säger hon: "Du, Tina, vi sätter oss och pratar en stund...sen kan du få åka hemåt..."

Pulsen gick upp, på smått skakiga ben går jag efter henne mot fikarummet.

"....jobbet är ditt om du vill ha det...!?"

Oh herre jesus kristus, jag fick det - jag fick jobbet jag sökte! Jag har fått mitt första floristjobb, endast 3 veckor efter avslutad utbildning, i den stad jag flyttat till för kärlekens skull, i staden där jag inte känner så många, i staden jag verkligen behövde en sysselsättning. Hur lyckat är inte det här?
Jag är en lycklig tös just nu!

Plötsligt händer det...

Crea Diem

Märkligt att jag inte uppdaterar oftare kan tyckas, nu när jag gnäller över rastlöshet om dagarna. Där har vi nog svaret - vad ska man skriva om när inget händer?
Jo visst, jag hade kunnat skriva om att jag varit i Falkenberg och hälsat på, men att jag inte alls kan slappna av om dagarna för jag går som på helspänn och väntar på dagen - dagen som kommit nu - idag är det dags att provjobba igen. Det här har blivit en väldigt utdragen historia vilket gör mig mäkta nervös.

Men jag drar dit idag, gör vad jag kan och sen åker jag väl hem och väntar in besked igen.
Dags att lyfta upp hakan och låta koffeinet göra sin verkan i kroppen - idag ska bli en bra dag!

Crea Diem...

Välkommen till en arbetslös dagbok

Oh, jag är helt värdelös på att vara arbetslös. Jag är så rastlös och så himla sällskapssjuk. Får vara ute och vandra i evigheter för att hålla myrorna i kroppen i styr. Kanske kommer jag bli smalare på kuppen? Det vore ju toppen!

Kanske ska jag slå till på att baka något? Cupcakes ser ju väldigt fint ut. Fast till vilken nytta egentligen? Då blir jag ju ändå tjock!

Dilemma...

Än är det inte kört

Men herregud, när ska detta ta slut?

Okej, det är såhär, jag har sökt ett jobb här i stan, butiken ligger väldigt nära mitt hem och det vore så otroligt klockrent om jag kunde få mig ett floristjobb direkt nu när jag avslutat min utbildning. (Det är detta jag bett er hålla era tummar för ett par gånger här i bloggen).
Jag har varit på anställningsintervju och varit och provjobbat. Hon ringde upp mig tidigare idag för att prata lite om hennes intryck. Summan av samtalet var att hon undrade om jag ville ställa upp med ytterligare en provdag i butiken. Jag är alltså inte utesluten, som hon talade om att vissa är. Det var en liten detalj hon hade hakat upp sig på och det är det jag nu måste dit och bevisa att jag klarar av.

Jag blir så nervös. Varför kunde jag inte bara bevisat det där lilla "men'et" sist? Nästa gång jag är i butiken är det jag som ser till att hålla nerverna innanför kroppen och inte utanför!

Nu ska jag ut på en promenad, lugna ner min lilla kropp och kanske bli kvitt förkylningen med lite frisk luft i lungorna.

Forstätt håll tummarna, snälla ni...

Hej långklänning!

Det är inte omöjligt att min garderob kommer att ändras lite inom det närmsta. Jag surfar runt på HM's hemsida och väljer bland långklänningar de har på realisation. Långklänning är mitt nya favoritplagg.

Nu måste jag ila ner på stan, gå in till den underbara lokalen där de förmedlar arbeten, sen får vi se vad som händer på den fronten. Måtte min a-kassa inte krångla med mig för jag kommer att behöva pengar på kontot nu om långklänningar ska bli mitt nya intresse...

- Hej jag heter Tina, jag är arbetslös
- Hej Tina!

Sorgliga stunder, ljuvliga tider

Det är slut nu, det är över nu, det är ingen skola på måndag.
Jag har tagit min examen, jag är florist!
Jag har en titel, nu behöver jag ett jobb.
Det är lite sorgligt det här, jag kommer sakna många från min klass. Det är underligt, när man lärt känna varandra ska man skiljas åt. Jag tycker inte om avsked, jag tycker inte om uppbrott från människor jag tycker om! Men vem gör det?

Min fina klass:
Outfiten för den varma examensdagen, för den intresserade:
Passade dekor på tallrikarna på restaurangen där kvällen firades med mor och sambo:
Mannen jag älskar och vars leende jag inte får nog av:
Nu firar jag semester. Det låter finare än arbetslöshet, det är ju ändock sommar och sommar är semester och ljuvliga tider.

Sommartider Hej Hej, sommartider...

Idag är dagen då jag gör det

Idag är det dags. Ett prov att utföra. Måtte jag hålla tungan rätt i mun och sköta mina händer rätt.

Var bara dig själv säger ni - räcker verkligen det undrar jag?

Plask plask plask

Jag har sovit bort en hel helg. Eller i alla fall en halv, idag är det ju söndag och än så länge så är jag vaken. Men att inte kunna hålla ögonen öppna längre än till kl 21 på fredagar och lördagar är inte riktigt likt mig. Då ska även tilläggas att jag då sovit bort ett par timmar på seneftermiddagarna också. Något säger mig att även jag behöver en paus, semester. Kanske är det så att pressen man har på sig själv tar hårdare på kroppen än man förstår.

Idag är det i alla fall inget bra tillfälle att vara seg och slö och sömnig.

Det regnar och lusten att strutta omkring utomhus är ganska kluven. Första instinkten när man tittar ut är ju att man ska kura ihop sig inomhus och försjunka in i en bok eller film eller...sömn... En annan del av mig vill gå ut, dra in frisk luft i lungorna, känna dropparna mot händerna och höra droppandet på luvan som huvudet är inbakat i.
Jag skulle vilja köpa ett par gummistövlar, såna där snygga. Så man kan plaska i vattenpölarna med stil.

Vatten, bara vanligt vatten...

Rosor är röda, violer är blå

Okej, nu står disken ren och blöt i diskstället. I det tillståndet tycker om disk - osmutsig. Nog ordat om det.

Jag måste få dela med mig av allt mitt bubbel i kroppen. Jag vet att jag må vara rätt barnslig och icke speciellt vuxen i alla lägen, speciellt inte de tillfällena det går riktigt bra för mig...då vill jag gärna bara låta det bubbla ut ur munnen och berätta för alla vad jag gjort och vad jag fått för respons på det. Jag ska samla mig lite och enbart berätta att de senaste veckorna i skolan verkligen varit mina när det gäller hantverket. Känns som att jag är mer jämn í mina resultat nu, vilket lärarna påpekade i mitten av terminen att de önskade att jag skulle bli och inte vara en "varannan-dag-elev".
Jag tar tillfället i akt och suger på denna godagoda karamell och njuter så länge jag kan.

Ni ska få en uppgift av mig!
Eftersom ni tycktes hålla era tummar så himla bra för mig sist jag bad er så ska ni nu få göra om det. Om alla bara kniper så kanskekanske det verkligen går som jag vill. Snälla, det handlar inte om så många dagar - ni fixar det - kniiiiiiip!

Just nu känner jag att jag har tillräckligt med energi för att kämpa på lite till i skolan, göra mitt individuella brudarbete som blir vårt examensarbete och sen är jag redo för en midsommarpaus. Det är då jag ska andas ut. Då är min utbildning sånär som på en vecka över och jag kan titulera mig florist.
På midsommar är jag placerad bland familj och släktingar i vårt underbara smultronställe i den östgötska skogen vid den härliga sjön, i vilken vi ska bada och fiska. Det är en midsommar jag verkligen längtar till. Jag drömmer om att solen skiner, att se många glada miner, att bara vara, att linda midsommarkransar och att umgås och njuta av det underbara Sverige vi bor i.
Det är dessutom första gången Fredrik följer med dit upp, han har endast sett bilder därifrån och försökt bilda sig en uppfattning utifrån dem. Idag sa han spontant att han verkligen längtar till midsommar, att få komma bort, att få andas.
Jag tror på den här midsommaren - den kommer att bli fin!

Nu ska jag återgå till att söka efter inspiration till mitt brudarbete. Jag har en otrolig beslutsångest över vad jag vill göra. Det ska inte vara för simpelt, men samtidigt vill jag inte ta mig för mycket vatten över huvudet. En utmaning i vettig storlek. Jaja, google is my friend.

Hon har blommor i sitt hår...

Efter regn kommer solsken

Små lätta moln
ser jag på min himmel
min himmel som är blå...

la lala la lalala la la lala...

Om det där med glädje

Jag är som en bergochdalbana i humöret för tillfället.

Ena dagen rinner det tårar nerför mina kinder i 10 mil på en bilresa mellan mina två städer. Tårar rinner av saknad, av ovisshet och av osäkerhet.

Andra dagen går jag med fjäderlätta steg från skolan och hem. Glad över fina komplimanger, över en tro på mig själv och mitt hantverk. Glad för att jag har så fina människor runt mig som jag dessutom snartsnartsnart får återse och krama om.

Om man aldrig är ledsen, kan man då känna äkta glädje?

I min lilla lilla värld av tankar

Jag har en förmåga att fly till min lilla rosa låtsasvärld lite väl ofta kanske, men ibland vill man bara ha en paus vet ni. Bli kvitt stressen och pressen, andas och få perspektiv och lägga ett par pusselbitar på plats. I lugn och ro. Helst någon annanstans än hemma.

Önska är aldrig fel att göra har jag hört...

Förresten...jag vill att ni alla håller era tummar för mig nu...kom igen...knip!

Bland blommor och blad

Min sista praktikdag är över. Det är lite dystert för jag trivs så himla himla bra där! Denna veckan har verkligen varit toppen i butiken, för min del alltså. Jag har fått kliva fram och ta mer ansvar än jag tidigare gjort. Mycket pga bortfall från ordinarie personal och rejält med begravningsbinderier. Jag har agerat och kännt mig som en av personalen mer än förut.
När det lugnat sig idag och alla kommit i fas tar en av de anställda ett djupt andetag och säger till chefen "oh, herregud vilka praktikanter vi har, jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem!!" Detta höll chefen med om och jag och den andra praktikanten gjorde high five!
Nu är jag mer taggad än någonsin att få tag i ett finfint floristjobb!

Men först, bio...

Festligt

Det var festligheter i helgen. F's arbetsplats hade stort 70-års jubileum och jag som respektive fick följa med att fira detta. Det var 3-rätters, uppträdande, liveband, dans, prat och många skratt. Jag har blivit erbjuden att hänga med ut på promenader och orientering (liten sak för mänskligheten, stor sak för Tina). Det var bra folk han jobbar med, lättsamma och lättpratade. Jag är otroligt glad att jag kunde vara mig själv till fullo. Ingen ångest eller dåligt självförtroende igår inte...nu ser jag till att stanna på den nivån igen...det är ju där jag trivs som allra bäst!

Nog är man småseg dagen efter och då vädret varit keligt idag har vi mest kurat inomhus med den inspelade melodifestivalen, middag och fika hos svärföräldrar, film och nu hockey VM-final med ena ögat. Det andra ögat ber mig att vi ska lägga oss och sova och vänta in ännu en ny orörd vecka.

Efter regn kommer solsken...

Val

Det är lördag och jag känner mig lite koffeinhög. Jobbigt det där när man konsumerar kaffe för att bli pigg, men att man på köpet blir stirrig.
En uns av rastlöshet befinner sig i kroppen också. Men jag har ju att göra, tvätt, disk bland annat. Annars finns det även lite roligare saker att göra, som att öva på att skriva kalligrafi till exempel, eller läsa inför stundande prov i skolan. Eller varför inte klädmanekänga framför spegeln och komma fram till vad man ska ha på sig på kvällens stora baluns. Egentligen borde jag också ge mig ut på ännu en promenad eller kanske rent utav en löprunda.
Man kan ju fråga sig vilket av detta jag väljer att börja med. Som ni kan utläsa så har jag inte så mycket intressant att dela med mig av just idag, men sådant är ju livet emellanåt.

Livet är fullt av val...

Nu var det klippt igen

Jag har klippt av mig en hel del av mitt hår och min ångest har kommit tillbaka. Det är det stora av det senaste i livet.
Lusten att gråta finns varje dag.
Tur att jag vet att jag har folk i mitt liv som bryr sig och som finns när allt känns jobbigt. Jag måste få vara mig själv, måste få släppa fram ångesten när den kommer fram. Även fast jag helst bara vill att den släpper greppet om mig och låter mig leva livet just nu, nu när allt är så himla fint egentligen.

Upp med hakan...

OBS!

I en halvtimme har jag försökt skriva ett blogginlägg, men det blir bara blaj varje gång. Så nu raderade jag nyss allt jag tidigare skrivit och skrev det här istället. Det är väl egentligen ganska okej för det beskriver min dag - trist och onödig.

Lill-lördag var det ja...hurra hurra...

Bara så att ni vet...

Den engelska prinsen har gift sig.

Den svenska kungen har fyllt år.

Den goe sambon har börjat odla mustasch. Mustaschkampen i all ära, men jag är tveksam alltså. Han ser ut som en tysk.

Over and out.

Påsken anno 2011

Den spökvita färgen är utbytt mot en mer färgrik nyans, låt oss kalla den rödbrun. Den är fin och den gör att jag ser fräschare ut, piggare.
Den satte sig på min hud när jag befann mig på en liten solstol utanför den stora röda huset med vita knutar som ligger på den stora tomten som ligger precis vid den ljuvliga sjön. Vår sommarstuga och smultronställe är ett litet paradis. Ett paradis dit man kan åka för att samla kraft och energi för att orka med det som vardagen kräver från en.


Påsken firade jag med mor, ena systern, morbror, moster, kusin och kusinbarn uppe i stugan. Vi har fikat, pratat, ätit, promenerat, badat och fått skrattanfall i massor. Vi har bara varit - alla som de är på sitt sätt - och det är ju det som är så fantastiskt underbart!
Fint väder, fint sällskap, fint liv!


I midsommar vill vi dit igen och fira en riktigt midsommar med massa glada människor och fritt ute på landet med närheten till ett kvällsdopp.
Och om man har tur så finns det ett och annat smultron kvar till en själv som ingen annan redan har hunnit stoppa in i munnen. Kanske trä på ett strå och lägga sig på gräsmattan, titta upp mot himmelen, vicka på tårna och bara existera i nuet...

Skor

Jag är inte helt förtjust i att jag verkligen insett att jag har väldigt höga krav på mig själv. Jag har så länge velat förneka detta, trott att det inte är så, men sanningen är att så är det. Det irriterar mig.

Efter förra veckans skolarbete var jag otroligt taggad för sista delen av kursen och hoppades kunna hålla mig på samma nivå som läraren sagt att jag kommit upp till. Men vad gör jag istället? Börjar denna veckan med halvdana resultat, glömt vissa punkter och när dessa påpekas och jag inser det själv sjunker jag en smula, ner i en beige-brun-aktig sörja. Jag klafsar runt där och mina skor blir geggiga och tunga, stegen jag tar med dessa geggiga tunga kängor är släpiga och tröga. Men ju mer jag kommer gå desto mer kommer geggan åka av...snart kanske jag skuttar runt i lätta vita tygskor igen. Det är mitt mål.

Lär av dina misstag.

Kärlek är en kär lek som vi alla gillar att leka

Dagens hiss till min fantastiska pojkvän. Jag är enormt tacksam och glad att han finns i mitt liv.
Tänk vad bra att jag vågade låta honom komma till Falkenberg den där vackra dagen i juli 2010. Dagarna och livet känns ofta så lätt med Fredrik vid min sida. Han kan spela lite tuff korta stunder, men inte långt efter förstår man att han är enormt omtänksam och rädd om dem han har i sin närhet. Kärleksfull är ordet.
Jag är glad över allt som har med oss att göra.

Vad vore jag utan dina andetag?

Sol och glädje

Idag är jag glad. Jaa, ni läste rätt - G L A D !
Kan det vara att jag fick krama min mamma? Kan det vara för att det har känts som vår idag? Eller något helt annat? Jag vet inte, men ångesten släppte någon gång under dagen bara vipps.
Jag tackar för det och fortsätter att hålla humöret uppe.

Sol ute, sol inne, sol i sinne.

Var det gnällsoppa jag åt till lunch?

Det är jag igen, hon som gnäller och klagar mest hela tiden nu. Hon som klagar över problem som kanske inte ens existerar enligt andras sätt att se det. Men saken är att jag ser det som bekymmer och därför är jag här igen.

Idag har varit en riktigt skitdag rent ut sagt. Jag har velat ta till gråt många gånger under dagen. Jag har pendlat mellan att frysa och vara varm, jag har haft ont i huvudet och jag har ena timmen haft för lågt blodsocker för att andra timmen ha på tok för högt. Sådär har det pendlat hela dagen, och illamåendet och den extrema tröttheten har varit närvarande alla timmar. Men envis som man är så har jag tagit mig igenom dagen, dock ej överdrivet social, kanske inte ens normalt social.
En kvinna i klassen påpekade mina ögon, tydligen var mina pupiller gigantiska och hon höll koll på mig under resten av dagen. Vissa stunder har jag enbart suttit och glott ut i tomma intet, säkert enbart sett sur ut, men jag vet att jag mådde dåligt.

Dessa osynliga sjukdomar är så jobbiga. Det är inte många friska som förstår hur påfrestande det verkligen är. Varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år finns den där, den osynliga sjukdomen som är otroligt påfrestande både psykiskt och fysiskt.

Slut på gnäll.

Nu släpper jag loss lite

Ni vet den där ångesten. Den där känslan man får ibland. Jo jag tror vi alla till mans får det lite då och då, i större eller mindre dos. Jo, den där känslan av ångest kommer till mig titt som tätt nu. Även egenskapen av att vända från glad till ledsen på en minut är en återkommande gäst just nu. Hormoner som lever loppan i kroppen? Vuxenlivet? Ja jag vet inte vad man ska ange som orsak, ångesten kommer trots allt. Den gör mig irriterad, den gör mig ledsen, den gör mig svag.

Känn på det här liksom; jag har hittat en kille som jag tycker otroligt mycket om, en kille som får mig att må så himla fint, en kille som verkligen kan få mig att skratta gott och som kan skratta med mig sådär härligt. Vi kan kikna ihop en helt vanlig grå tisdag, det måste vara lycka och kärlek. Jag är oerhört tacksam för detta. Jag vet att jag borde vara sprudlande glad varje morgon jag slår upp ögonen, och givetvis är jag glad och tacksam, men ändå finns det en tung känsla inom mig många dagar. En tygd som liksom bara finns där och trycker på mina axlar. Det kan trycka så hårt och jag begriper inte alltid anledningen. Men jag blir svagare och svagare och till sist orkar jag inte stå emot trycket och då brister det och tårarna nästan bokstavligt talat sprutar ur mina ögon.
När min omtänksamma pojkvän frågar vad det handlar om gnyr jag oftast efter en lång stund fram ord som vänner, saknar, *snörvel*, allt som jag lämnat, *snyft* längtar, trygghet.
Mycket av mina dippar handlar alltså fortfarande om mina älskade vänner och min kära familj. Ja, det är bara 20 mil till de flesta, men man åker inte 20 mil sådär spontant en måndagkväll när man behöver prata eller bara få umgås med någon som känner en utan och innan. Någon som är någon annan än den man lever tillsammans med.

Jag har mycket känslor inom mig just nu. Det går mycket upp och ner för mig nu, och som jag skrev här ovan så kan känslorna växla fort. Från glad till ledsen, från ledsen till glad.
Jag är en komlex människa att leva med just nu. Jag försöker behärska mig. Men erfarenheten säger också att ju mer och ju längre jag behärskar mig, desto större blir smällen när den väl kommer.

Jag tror att jag kommer gråta en liten skvätt ikväll när jag bäddat ner mig i sängen, det är där det brukar komma. Jag blir fri av att gråta och morgonen efter brukar jag känna mig lättare och axlarna har kommit lite högre upp igen.

Om jag gråter idag så ler jag troligen imorgon...

Fint, det är bara fint

Idag är en dag av både glädje och lite sorg och lite vårkänslor och samtidigt total trötthet. Allt i en enda röra, jag förstår nästan ingenting. Jag tror att det negativa handlar om brist på träning. Jag hade behövt mer diciplin och jäklar anamma i mig för att ta mig till gymet oftare. Eller en träningskompis.

Jag vill berätta att jag hade en underbart fin helg hemma i min hemstad förra helgen. Ett snabbt lunchmöte med Alicia på fredagen, Gekås besök med Freddan och sen avslutade vi fredagen med middag hos Johanna och hennes sambo och son. Så långa varma kramar, så mycket prat, så många långvariga skrattanfall där mag och käkmusklerna fick sig en rejäl genomkörare. Jag log när jag gick och lade mig mellan lakanen på den uppblåsbara sängen i mitt föräldrarhem den kvällen. Lyckan i magen var obeskrivlig. Jag var hemma, jag var trygg och jag var oerhört glad. Ibland behöver man bara en rejäl dos av det som man är trygg med och det som är en själv.
Helgen fortlöpte i en behaglig takt med aktiviteter som stadsbesök, strandpromenad, fika och middag och kortspel. Nu är jag nästan en inbiten pokerspelare!

Veckan som nu börjar lida mot sitt slut har även den varit bra. Jag har fått känna mig mer och mer säker i arbetet som florist. Min praktikplats har varit väldigt bra och jag fick med mig fina omdömen därifrån. Jag kommer att sakna att gå dit om dagarna. Skolan har liksom känts så avlägsen de senaste två veckorna. Men på måndag förstår jag nog när klockan börjar ringa 05:30 igen. Okristligt, men sant.


Jag sätter punkt och sammanfattar min senaste tid som fin.

Leende torsdag

Idag är det torsdag och för min del innebär det sista praktikdagen för denna veckan. Imorgon är det nämligen ledigt pga besök hos diabetessköterskan i Varberg. Jag är osäker på vad hon kommer att säga om mina värden. De låg ju bra sist, men vi ville ändå få de ännu lite bättre. Jag är tveksam till om jag lyckats med detta, men jag hoppas. Svaret kommer imorgon.
Bestämt blev att F tar ledigt på fredag han också och följer med mig neråt landet direkt på fredag...det kommer troligen bli lite vandrande i Varberg innan vi styr vidare mot Gekås och sedan Falkenberg och mina föräldrar och mina vänner! Förhoppningsvis träffar vi även Alicia i Varberg innan vi lämnar den staden såklart.

Idag känner jag mig glad och jag hoppas att det sitter i hela dagen lång!

Dags att kavla upp ärmarna och gå till arbetet...so long gott folk!

Le och världen skall le mot dig.

Presenter gillas, vatten kunde kvittat

Hej internetvärld!

Jag sitter här och funderar och googlar. Jag hittar dock inget svar på mitt bekymmer. Det får mig att undra om jag är den enda idioten som lyckats dammsuga upp vatten som sedan stannat kvar i maskinen och sedan kommer ut ur den när man dammsuger nästa gång. Att det dessutom stinker illa gör inte det hela roligare.
Jag bör byta dammsugarpåse först och främst, det är vad jag tror. Men sen då...blåsa torrt med hårblås eller? Suck på mig, jag är ett hopplöst fall och kan ta sönder allt jag rör vid.

Men innan det är dags för detta ska jag be att få tala om att jag är mäkta nöjd med alla mina födelsedagspresenter och sällskapet på kalaset! I högen bland presenter finns sminkväska (som jag kommer använda den till iaf), vinglas, en sjal, ett armband, presentkort på de flesta butiker i stan och en skinnjacka! Dessutom ingår en middag på en av stadens restauranger på fredag kväll. Här ska ätas och njutas och fira lite till...

Vatten vatten, bara vanligt vatten...eller?

O'boy o'boy

Idag anländer dem, min familj, mitt eget kött och blod. Och till råga på allt så skiner solen (mellan lite molntussar, men ändå) precis som jag önskat oss.

Det här blir en bra helg, nu lägger jag undan mina nerviga nerver inför praktiserande i butik i de kommande tre veckorna. Ska de komma så får de vänta till söndagkväll, för nu ska jag njuta!

O'boy vilket vackert väudeur, solen skineur idauuu...

Jag blommade upp!

Jag må berätta om att jag har haft en jättefin helg. Besöket av Alicia var precis vad jag behövde. Skatt och prat om livet. Ja, det var verkligen vad jag behövde - lite av mig här i Falköping.
Känslan har suttit i näst intill hela dagen då hela jag liksom strålat och mått så gott så gott. Jag liksom blommade upp efter ditt besök, min vän!

Sen var det som att all luft gick ur mig och jag blev tokigt trött. Jag är kvar i samma dimma av trötthet nu med och det är inte bra då jag måste plugga latin och verkligen lära mig det. Prov imorgon och jag vill ju inte var sämre än förra gången, men jag anar att jag inte kommer att få läsa några 3 bokstäver på pappret när provsvaret kommer.

Jag ska nog börja med en dusch och sen blir det mat och SEN latin.

Slut.

Ensam med tankar och känslor

Let's Dance...äsch jag bojkottar. Jag njuter istället av musik. Jag tänker, jag ler, jag grubblar och lägger pannan i veck. Men mest av allt så ler jag åt allt fint som finns runt mig. Mina vänner som tycks vilja stanna kvar trots att jag lämnade dem för att bosätta mig i en annan stad. Jag ler för att jag tycker om att jag och min syster kommit varandra närmare med åren, att vi kan umgås och prata om allt. Jag ler för att hela min familj snart kommer upp och ser hur jag fått det. Att vi ska fira min födelsedag blir som en bisak nästan känns det som. Huvudsaken för mig är att jag får träffa alla, krama om alla.

När jag hade kramat Fredrik adjö ikväll inför hans resa lite norrut för att umgås med vänner över helgen och efter att jag städat inför mitt kommande besök tog jag upp luren och slog numret som jag aldrig kommer att glömma, numret som funnits med mig sedan födseln. Mamma svarade och vi pratade en lång stund. Jag berättade om allt och det kändes som att prata med en vän.

Jag tror jag behövde den här kvällen, en kväll helt i ensamhet. En kväll där jag kan göra allt som jag vill utan att någon frågar eller tycker annorlunda. Jag är ju en typen av människa som behöver lite tid för mig själv då och då. Tänka och känna och grubbla lite i ensamhet. Ikväll kommer jag endast fram till bra och positiva saker, vilket jag är oerhört glad över. Kanske är det så att det stämmer, det där med att efter regn kommer solsken? I söndags hade jag ju min absoluta största flipp sen jag flyttade från min trygghet hit till kärleken, men i övrigt okänd mark. Tårarna bara rann och när jag trodde att det ebbade ut tog det en ny start. Jag grät och jag grät och allt jag kände och grubblade på bara rann nerför mina kinder. Oerhört befriande, men jag kunde ändå inte sluta känna mig fånig och lite som en dramaqueen. Men det är nog bara att inse att jag är typen, jag är typen som öppnar kranen ibland och släpper ut allt som vill ut. Att det kommer i form av tårar får vara OK. Jag tycker ändå om känslan efter en flod av tårar. Jag känner mig så lätt, så tom och så redo att fylla på med nytt, med positivitet.

Jag ska nu fortsätta min kväll, även om jag tror att den kommer att ta slut ganska tidigt då jag redan känner att ögonen vill gå i kors medan jag envisas med att skriva ord efter ord här på bloggen. Mina fingrar har saknat att få skriva ner ord. Inte för att det ska bli lästa i första hand, utan just för att bli skrivna.
Men efter telefonsamtalet med mamma tidigare så känner jag för att skriva på papper med penna. Som förr i tiden. Brevkompisar, minns ni ens det? Vad hände med det? Är det inte helt underbart roligt att få ett handskrivet brev på posten? Det känns mer personligt.

Oj, nu i all mina villervallande tankar kom jag och tänka på något nostalgiskt, med tanker på att skriva med penna på papper...minns ni..?

PellePennan och SuddiGumman...

I feel good

Tre dagar har gått av denna vecka som i almenackan heter åtta. Jag är nöjd med veckan såhär långt, mina arbeten i skolan har både jag själv och lärarna varit nöjda med. Det är så mycket roligare att åka hemåt när man känner sig nöjd med det man åstadkommit under dagen, men så är det väl med allt man gör.

Någonting säger mig att resten av veckan också kommer bli helbra. Det största av allt är att bästa Alicia kommer upp och besöker mig i helgen, jag längtar och saknar henne så! Ska bli så roligt att hon kommer! Vad vi gör det är oklart, men klart är att det kommer att bli en fin stund vi kommer att ha tillsammans, min vän och jag.

Full fart mot lördag och mot efterlängtat besök...

Femtonde februari

Fy skäms på mig!

Idag knallade jag nämligen in på Pressbyrån på stationen och plockade till mig ett och annat smått godis ner i en papperpåse, denna papperspåse följde med mig till tågsätet där jag kurade ner mig med musik inpluggade i öronen. Jag försvann från verkligheten lite. Eller ska jag kanske säga lite mer än tidigare idag.
Hela dagen har jag liksom varit disträ, lite väck så att säga. Mosigheten i kroppen och hjärnan har suttit i hela dagen. Jag har bara velat gå hem och krypa ner under en filt, men den goda fen har hela tiden viskat i mitt öra att jag måste stanna i skolan för att traggla mig genom alla dessa tråkiga teknikmoment som det ska bli prov på om ett par dagar. Inspirationen och kämparglöden har inte varit på topp, men jag har i alla fall gjort mitt bästa i situationen.

Godiset kan man säga fungerade både som uppmuntran efter en trist dag, som tröst mot det sjuka, som firande av mitt MVG på latinprovet.

"Fy skäms" var för att jag sabbat mitt blodsocker med dessa förädiska små salta och chokladiga bitar. Ibland bara finns suget dock och ibland är man bara inte mer än en människa utan karaktär. Så är det och så får det vara just idag.

För att gnälla lite extra så har jag ont i mitt högra öga. Att ha ont i mitt högra öga är något jag inte alls tycker om. Jag har problem med mitt högra öga och ser sämre och sämre med det. Därför blir jag uppriktigt lite nervös när jag får ont i mitt öga, ja mitt högra öga alltså.

Så nu har jag gnällt färdigt. Nu ska jag lägga denna dagen åt sidan och sätta igång tv:n istället och försvinna in i en annan värld, en fantasivärld där allt möjligtvis är enkelt och perfekt.
Men imorgon tänker jag vakna upp till mitt vanliga liv igen, det verkliga.

Klaga idag, gör något åt saken imorgon...