Det knyter sig, jag fastnar i att inte få något gjort. Jag störs av känslan av gråt i magen. Jag vänder mig snabbt när jag gått fram för att se mig i spegeln. Jag går ut, men får ingen ro. Jag går in igen, men får ingen ro.
Jag försöker tänka vad jag vill, men allt jag kommer på känns så tungt, så jobbigt och så stort. Egentligen är det små, små ting jag vill göra. Men det knyter sig. Det tar stopp. Jag har fastnat och allt jag vill är att komma loss.
Hur hjälper man sig själv att komma upp när man är nere? Det är ju ingen annan som kan rädda mig.
När livet känns sådär tungt för en stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar