Femtonde februari

Fy skäms på mig!

Idag knallade jag nämligen in på Pressbyrån på stationen och plockade till mig ett och annat smått godis ner i en papperpåse, denna papperspåse följde med mig till tågsätet där jag kurade ner mig med musik inpluggade i öronen. Jag försvann från verkligheten lite. Eller ska jag kanske säga lite mer än tidigare idag.
Hela dagen har jag liksom varit disträ, lite väck så att säga. Mosigheten i kroppen och hjärnan har suttit i hela dagen. Jag har bara velat gå hem och krypa ner under en filt, men den goda fen har hela tiden viskat i mitt öra att jag måste stanna i skolan för att traggla mig genom alla dessa tråkiga teknikmoment som det ska bli prov på om ett par dagar. Inspirationen och kämparglöden har inte varit på topp, men jag har i alla fall gjort mitt bästa i situationen.

Godiset kan man säga fungerade både som uppmuntran efter en trist dag, som tröst mot det sjuka, som firande av mitt MVG på latinprovet.

"Fy skäms" var för att jag sabbat mitt blodsocker med dessa förädiska små salta och chokladiga bitar. Ibland bara finns suget dock och ibland är man bara inte mer än en människa utan karaktär. Så är det och så får det vara just idag.

För att gnälla lite extra så har jag ont i mitt högra öga. Att ha ont i mitt högra öga är något jag inte alls tycker om. Jag har problem med mitt högra öga och ser sämre och sämre med det. Därför blir jag uppriktigt lite nervös när jag får ont i mitt öga, ja mitt högra öga alltså.

Så nu har jag gnällt färdigt. Nu ska jag lägga denna dagen åt sidan och sätta igång tv:n istället och försvinna in i en annan värld, en fantasivärld där allt möjligtvis är enkelt och perfekt.
Men imorgon tänker jag vakna upp till mitt vanliga liv igen, det verkliga.

Klaga idag, gör något åt saken imorgon...