Det är jag igen, hon som gnäller och klagar mest hela tiden nu. Hon som klagar över problem som kanske inte ens existerar enligt andras sätt att se det. Men saken är att jag ser det som bekymmer och därför är jag här igen.
Idag har varit en riktigt skitdag rent ut sagt. Jag har velat ta till gråt många gånger under dagen. Jag har pendlat mellan att frysa och vara varm, jag har haft ont i huvudet och jag har ena timmen haft för lågt blodsocker för att andra timmen ha på tok för högt. Sådär har det pendlat hela dagen, och illamåendet och den extrema tröttheten har varit närvarande alla timmar. Men envis som man är så har jag tagit mig igenom dagen, dock ej överdrivet social, kanske inte ens normalt social.
En kvinna i klassen påpekade mina ögon, tydligen var mina pupiller gigantiska och hon höll koll på mig under resten av dagen. Vissa stunder har jag enbart suttit och glott ut i tomma intet, säkert enbart sett sur ut, men jag vet att jag mådde dåligt.
Dessa osynliga sjukdomar är så jobbiga. Det är inte många friska som förstår hur påfrestande det verkligen är. Varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år finns den där, den osynliga sjukdomen som är otroligt påfrestande både psykiskt och fysiskt.
Slut på gnäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar