Fint, det är bara fint

Idag är en dag av både glädje och lite sorg och lite vårkänslor och samtidigt total trötthet. Allt i en enda röra, jag förstår nästan ingenting. Jag tror att det negativa handlar om brist på träning. Jag hade behövt mer diciplin och jäklar anamma i mig för att ta mig till gymet oftare. Eller en träningskompis.

Jag vill berätta att jag hade en underbart fin helg hemma i min hemstad förra helgen. Ett snabbt lunchmöte med Alicia på fredagen, Gekås besök med Freddan och sen avslutade vi fredagen med middag hos Johanna och hennes sambo och son. Så långa varma kramar, så mycket prat, så många långvariga skrattanfall där mag och käkmusklerna fick sig en rejäl genomkörare. Jag log när jag gick och lade mig mellan lakanen på den uppblåsbara sängen i mitt föräldrarhem den kvällen. Lyckan i magen var obeskrivlig. Jag var hemma, jag var trygg och jag var oerhört glad. Ibland behöver man bara en rejäl dos av det som man är trygg med och det som är en själv.
Helgen fortlöpte i en behaglig takt med aktiviteter som stadsbesök, strandpromenad, fika och middag och kortspel. Nu är jag nästan en inbiten pokerspelare!

Veckan som nu börjar lida mot sitt slut har även den varit bra. Jag har fått känna mig mer och mer säker i arbetet som florist. Min praktikplats har varit väldigt bra och jag fick med mig fina omdömen därifrån. Jag kommer att sakna att gå dit om dagarna. Skolan har liksom känts så avlägsen de senaste två veckorna. Men på måndag förstår jag nog när klockan börjar ringa 05:30 igen. Okristligt, men sant.


Jag sätter punkt och sammanfattar min senaste tid som fin.