Fyra skedar fil och tre stulna pepparkakor

Fyra skedar fil och en stulen pepparkaka, det är vad jag fått i mig såhär långt idag. Kaffet står och bara retas...vad fan har jag ens bryggt det för? Jag klarar inte ens av att dricka det. Och de där två andra pepparkakorna bara ligger där och glor på mig. Pepparkakor till frukost Tina, allvarligt...
Men egentligen är det inte just saken att pepparkakor ligger på frukostbordet som är det anmärkningsvärda. Det ni ska lägga märke till är att jag var tvungen att tvinga i mig en och att de andra två ligger orörda såhär en timme efter att de lagts fram. Att jag inte äter är ett starkt tecken på att jag inte mår bra!

Vet ni vad? Jag tänker inte ens skämmas för att skriva att just nu tycker jag mest synd om mig själv i hela världen. Hela mitt liv har nämligen rasat. Mina tårar tycks inte ta slut. Jag mår illa och jag fattar ingenting! Jag är tillbaka på noll. Jag hade lämnat allt, jag hade satsat allt. All in, eller vad säger man? Och vem är förloraren? Jo, jag!

Jag har fastnat i en fråga och frågan är: varför lyckas aldrig jag? Varför? Ska det vara såhär alltid? Jag har just nu inget hopp om framtiden. Jag är bara så sjukt galet förbannat jävla ledsen! Allt har rasat.

Allt är förlorat, allt är förstört, allt är raserat!