Nu tycker ni att jag är pessimistisk kan jag ana. Jag kanske kan hålla med er. Men lite av känslan av midsommarfirande förstörs när man har i bakhuvudet att nästa arbetspass är hyfsat nära. Visst hinner både sill och röda gubbar slinka ner. Och visst hade jag väl hunnit att hoppa som en och annan groda kring en klädd stång också. Frågan är bara vart detta skulle göras?
Ja, jag är väl inte helt anti midsommar i år, men jag är bara en aningen sur. Sur för att det är jag som åker på arbetet i år igen. Nästa år får jag se till att inte ha ett arbete som innebär arbete under högtider eller för den delen vanliga helger heller.
Nu drömmer jag mig tillbaka, till en svunnen tid. Den är för längesedan förbi, men drömma kan man väl få. Bara det sätter ett leende på ens läppar så, och det gör dessa drömmar. Tänk de bekymmerslösa somrarna. De somrarna när man var den lilla flickan som bara följde med, som inte hade något val. Den lilla flickan som gillade läget. Tänk de somrarna när mamma och pappa tog med sig hela familjen och åkte upp till sommarstugan för att i ett par veckors tid låta oss barn springa fritt på den stora tomten, känna gräset under de barfota fötterna, få bada i sjön, dricka saft på verandan till mormors lilla stuga, gå till affären och handla av Bror, sitta på den stora stenen i sjön, hålla mamma i handen på vägen till på utedasset på kvällen, titta på kossorna på ängen, sitta på huk och plocka åt sig smultron som växte i slänten vid mormors stuga.
Jag älskar smultron. De vid mormors stuga var dem bästa. De var stora. Tänk att få vara den lilla flickan igen, som bekymmerslöst mumsar i sig smultron och blir alldeles röd runt munnen. Vilken lycka. Jag ska låta min barn uppleva smultron.
Sju sorters blommor under kudden, jag kan undra om det ger fina drömmar i midsommar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar