Damn damn damn vad han är fin att titta på. Vad är det killen har som gör att jag faller? Jag åkte dit för att träffa honom som vän. Och vad kommer jag hem med?
Känslor i total förvirring. Jag känner mig både uppskattad och dissad på samma gång. Jag försöker att förtränga bort känslorna som verkar vilja komma fram, försöker tänka på hur det var förra gången. Dissen. Ledsamheten. Försöker se honom som en vän. Men jag vet, jag är värdelös på det. Jag kan inte vara kompis med en kille.
Jag är knäpp - det är återigen konstaterat.
Nunnekloster - vilket ska man välja?!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar