Jag halkar emellanåt ner, ner i en liten sörja av dysterhet och frånvaro från livet. Jag har varit där nere i ett par dagar nu, men jag vantrivs så otroligt och jag vill bara komma upp igen!
Jag gör så gott jag kan, men det är som att någon där nere håller fast min fot och inte vill låta mig leva livet fullt ut än. Kanske ska jag gilla läget som det är, eller så får jag ta i av all kraft jag har och inte har och verkligen sparka mig loss från sörje-trollet.
Två val har man alltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar