Jag svamlar på

Måndag igen, ännu en helg har passerat. Ingen i min omgivning kan ha undgått att jag längtat efter helgen som just tagit slut. Efter tre veckors längtan fick jag träffa honom igen, grabben med leendet som får mig att smälta och som får mig att le jag också. Vi fick några dagars kvalitetstid. Vi har ägnat tiden åt bubbel och geléhjärtan, shopping, lunch på stan, promenader, film och somna i soffan, flams, söndagsmiddag hos föräldrarna hans tillsammans med bror och familj. Jag måste säga att jag trivs utmärkt i dess sällskap, familjen är som min - man munhuggs med glimten i ögat. Alla mot alla. :)

Jag känner att det blir svårare och svårare att åka från honom när helgen lider mot slutet. Jag vill hålla kvar, inte släppa taget, inte låta honom släppa ner armarna och frigöra mig från hans famn. Det gör ont. Det gör förbannat ont. Nu vet jag vad folk menar när de säger att kärlek gör ont. På riktigt. Men jag tröstar mig med att intala mig att när det gör så ont när jag måste lämna honom så är det bra, då är det riktigt bra och troligen rätt. Jag vet ju att vi ses igen. Jag har nämligen en matlåda som är hans, den vill ha nog ha tillbaka. ;)

För att tala om något annat så har jag idag varit ganska frånvarande min omgivning mest hela dagen. Har troligen kunnat uppfattas som flummig/tjurig/likgiltig/tråkig. Men jag kan tyvärr inte hjälpa det idag, mitt blodsocker har lekt med mig. Om det förut var högt och krånglade åt det hållet har jag nu snarare problem med att det ligger för lågt. På jobbet dök det ner superlågt, jag vet inte värdet när det var som lägst eftersom jag då satt i kassan och fick tugga Dextrosol (NEJ jag tycker inte det är nåt vidare gott längre) efter Dextrosol. Efter fyra stycken tyckte jag att jag började bli okej och jag skulle ju faktiskt ner och fika en stund senare så jag avvaktade med att äta fler. Väl nere på rast 20-30 minuter senare mäter jag upp ett värde på 1,9 i blodsocker, vilket måste betyda att jag säkert var nere på ett socker på 1,0 eller troligen ännu lägre innan min kropp ens reagerade på lågt blodcoker. Inte lätt för icke-diabetiker att förstå hur man egentligen mår i kroppen av högt/lågt blodsocker, men jag blir rädd och tycker det är otäckt. Jag tänker ganska mycket på vad som kan komma att hända på nätterna, om jag nu inte reagerer på låga blodsocker innan det ligger på ca. 1,0 KAN jag ju hamna i koma pga lågt blodoscker. Uscha! Hoppas jag slipper detta. Men som den filosoferande individ jag är måste jag ju lägga lite energi på att tänka om, om, OM.


Sällskapssjuk, trött, sötsugen, ressugen, arbetstrött, lite höstdepp och samtidigt förbannat lycklig. Där har ni mig, just idag.

Härifrån ser jag en svart väska, eller bag om man ska vara korrekt. Den är full med helgens packning. Den ska packas upp. Finns ingen annan än jag själv här. Tror jag åker på att göra det. Segt och trögt att komma upp ur soffan när man väl satt ner sin rumpa där, meeeeeen...

...ett, två, upp och stå!