Julen kom och gick. Julafton firades lugnt och fridfullt hos föräldrarna med ena systern. Syster nr 2 med familj var insöade och kunde inte komma och sällskapa oss.
Julpromenad, dopp i grytan, Kalle Anka och julfika, tomte med julklappsutdelning, julmiddag och sedan paketspel och annat spel. Ja, i princip sådär såg vår dag ut.
Fina paket som jag är nöjd med.
Men varför blir julen inte som förr, när man var liten? Jag borde sluta jaga den känslan. Växa upp och inse faktum.
Juldagen kom och även familjen i Skåne hade kunnat ta sig hemifrån och kunde sällskapa oss i övriga familjen på kalkonmiddagen. Även denna dag paketspel och frågespel. Alice var i sitt esse och delade gladeligen ut pussar och kramar till allt och alla, även på foton av sig själv. Ego eller ego? ;)
Annandag Jul är för mig en rätt så dämpad dag. Det är liksom beviset på att allt är över. Julen säger tack och hej för sig. Jag har krupit ner i soffan i mitt hem efter att ha huserat hos föräldrarna i 3 nätter. Jag tittar på de 12 flyttkartongerna som ligger i mitt vardagsrum. Jag borde resa mig upp och fylla ett par av dem. Men ångesten tar över och jag slöar vidare i soffan.
Känner mig ensam, känner mig dämpad, känner mig ledsen.
Imorgon är det lika bra att jobba de 3 timmar som jag blivit erbjuden. Låt vardagen komma.
Ångest försvinn, det kommer att bli bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar