Stenen som föll och bacillerna som tar plats

Jag är lättad. Jag har fått ett svar. Stenen föll pladask, bort från min kropp. Tack för det, den var tung att bära.
Så, jag känner att jag som sagt är påväg åt rätt håll nu. Jag är lite piggare. Och även dagar som jag är trött så är jag ändå gladare, lättare, närmare till skratt.

Idag har jag lyckats vara så produktiv. Det enda jag saknar i min vardag nu är träningen. Den har blivit åsidosatt, blir visst lätt så när man hellre känner för att vända sig om i soffan och sova bort den där timmen som man egentligen borde motionerat. Dålig karaktär, lathet, eller helt enkelt bara i behov av en periods vila? Spelar ingen roll. Nu är det i alla fall snart dags att sätta igång igen. Nu finns lusten återigen. Men är det en analkande förkylning jag känner i näsan och i halsen? Japp, jag tror minsann så. Det kom ju lägligt.

Fast å andra sidan - när kommer en förkylning någonsin lägligt?

Atjo!