Mhmm

Min blogg är lite åsidosatt, jag liksom orkar inte just nu. Men jag har ju börjat arbeta och jag måste väl få säga att det gått bra hittills. En vecka har gått och fler ska det bli, jag har numera ett rullande schema - när hade jag det senast?!!? Det är ljuvligt, man kan leva och planera sitt liv på fritiden.

Idag är det sovmorgon och start vid lunchtid. Så här sitter jag i soffan och drar ut på tiden genom att lyssna på regnet som öser ner och smätter mot rutan, jag ojjar mig samtidigt över mitt armveck som värker efter morgonens provtagning, känns och ser ut som att mitt blodkärl har svullnat upp och jag mår illa av bara tanken. Jag är en klen typ...

Jag ska försöka skriva lite mer senare i veckan, men just nu finns varken tiden eller inspirationen.

På återhörande...

Ladda om

Efter en riktigt skön vecka med sambo, syster och svåger på landet är det dags att ladda om - imorgon börjar allvaret och jag stiger in i blomsterbutiken och börjar arbeta.

Pirrigt? Javisst, men än så länge är pirret helt under kontroll och mina nerver befinner sig för tillfället fortfarande innanför kroppen, vilket jag uppskattar.

Fortsättning följer...

Vuxensaft, lön och kjolar - det är grejer det

Lite trötta ögon som jag gnuggar gruset ur, jag vill vara uppe, vill inte sova bort en halv dag.
Solen skiner och jag undrar om det kan bli en dag uppe vid sjön idag med. Kanske skulle jag kunna göra iordning en mysig picknick korg och låta oss cykla iväg och fira in semestern på en filt och en flaska vuxensaft till detta. Min kropp skriker efter picknick nämligen. Det är en favoritsommarsyssla. Jag hoppas att kvällens väder kan tillåta detta.

Men först är det dags att se till att göra sig lite mindre skuldsatt.
Tänk när man får in pengar konternueligt på kontot igen - jag längtar!!! Tänk så mycket friare man blir när man vet att det kommer in pengar varje månad. Då kan man köpa den där kjolen utan att försöka övertala sig att man på något vis är värd den...för att man har diskat många lass och tvättat ett otal antal klädesplagg den där månaden...
När man vet att man får pengar varje månad skulle man kunna köpa den just för att den var så himla snygg och så skön och att man verkligen ville ha den, utan att försöka med usla försök att lura sig själv att man är värd den.

Idag hissar jag LÖN...(och arbete då såklart...)

Tankar

Hur kunde det hända? Hur kan någon göra något sådant? Jag är berörd. Det är sjukt. Galet. Jag finner inte ord.

Men Norge - tankar till er!

Stum...

23/7 är datumet

Och så firar vi då 1 år tillsammans. Tiden har gått oerhört fort, men den gör väl det när man har roligt. För roligt har vi tillsammans. Jag är oerhört lycklig med Fredrik, bättre kan jag inte önska!

23/7 2010 befann vi oss på kvällen på en filt på en gräsplätt nere vid Ätran i Falkenberg, picknick en härlig sommarkväll. Vi kom in på samtalsämnet facebook och jag frågade hur länge han/jag/vi skulle ha "singel" som relationsstatus... Då reser han sig upp på knä, tar min hand, tittar mig i ögonen och frågar: Kristina Nelson, vill du bli tillsammans med mig?

Som ni kan förstå blev mitt svar JA, och det har jag inte ångrat en sekund sedan dess.

Love is in the air...

Andas och räkna till tio

Det är inte så ofta jag känner på den där irritationen längre, den där som sitter i och maler. Men för en stund sen slog den till och jag har svårt att få bort den, trots en timme rask promenad med musik som sällskap.

Egentligen är anledningen så barnslig så jag tänker inte ens skriva ut den här, men jag msåte bara få skriva en sak...

...aarrrgggh...

Barn eller soffa?

Jag har nog inte förstått det ännu, att jag ska börja jobba. I en blomsterbutik. Binda buketter, göra arrangemang, planteringar, slå in fina paket med någon gå-bort-present. Åh, nej, jag har inte förstått det. Men folk gratulerar mig till nya jobbet, så jag antar att det är verklighet. Åh, herregud, hur ska det här gå? (Alltid finns det något att oroa sig över... ;) )

Jag sitter här inne och klurar på hur jag ska fördriva mina två kvarvarande veckor av ledighet. Förslag som att åka ner till skåne och ta hand om systerdotter finns. Gör jag inte det lär jag fördriva tiden som jag hittills gjort - i en rastlös kropp som vill mycket men inte kommer till skott för den där ensamheten sätter stopp. Veckan innan jobbet börjar blir det landet, om min röst får väga tungt. Det kan ju absolut innehålla ett par stopp på vägen och se och uppleva saker utmed vägen, eller varför inte en avstickare...vägen måste ju inte alltid gå rakt här i livet.

Men första frågan är alltså: umgås med en 2½ åring i ett par dagar och mysa och försöka hitta på något som behagar fröken i fråga eller slappa hemma i soffan? Frågan är egentligen oerhört dum, men lite är det ekonomin som väger lite i frågan också. Fast pengar är ju inte allt, jag får väl helt enkelt snåla in på annat. Att umgås med de man tycker om ska väl ändå väga tyngre? Nudlar är ju ganska OK, lite ketchup på det så är det kirrat - billigt och bra!





Kan man motstå?