Snabbt

Igår spelade vi bowling, det är riktigt roligt, men jag blir så frustrerad för jag är så ojämn i mina resultat - jag måste öva mig - helt klart.

Vet ni vad?
Jag har en teori varför jag inte skriver här så ofta längre. Visst finns det en hel del jag kan berätta om, men samtidigt känner jag mig ännu osäker... Osäker på min förmåga på mitt nya jobb, så det känns som att om jag skriver att allt går bra så kommer allt rasa åt skogen nästa dag... Och om jag skriver att det går åt skogen så ljuger jag egentligen - för jag tror att det går bra, helt OK liksom.
Jag vill bli av med den där osäkra känslan - den gnager i magen och tränger bort det där lätta skrattet.

Jag ska faktiskt iväg till butiken i detta nu, men jag vill bara även berätta att jag saknar er vänner!

Kram...

Grått kan bli rosaskimrande

Det är gråmulet utanför våra fönster idag, men än så länge inget regn. Vi får se vad dagen bjuder på, igår var det det återkommande samtalsämnet med kunderna i butiken då de kom springandes in under pågående skyfall.
En brudbukett med tillhörande näbbbukett osv ska hämtas idag på morgonen och jag hoppas att jag inte kommer att klanta till någonting med det nu så att de faller isär eller liknande... Det går ju liksom inte att komma ifrån - jag är en fumlig människa och jag lyckas då klanta till det lite närsom.

En gråmulen dag, men ändock en glädjens dag - två personer ska erkänna sin kärlek till varandra inför familj och vänner. Jag laddar upp med en låt som jag vill ha på mitt bröllop, innan jag ska ta på mig servicekostymen och lämna ut blommor till höger och vänster idag.

The smile on your face let´s me know that you need me, there´s a trouth in your eyes saying you never leave me. The touch of your hand says you catch me whenever I fall. You say it best when you say nothing at all...

Ps.

Det är dumt att inte äta en ordentlig lunch på dagarna - man blir så himla hungrig på kvällarna.

Glöm inte det...

Mhmm

Min blogg är lite åsidosatt, jag liksom orkar inte just nu. Men jag har ju börjat arbeta och jag måste väl få säga att det gått bra hittills. En vecka har gått och fler ska det bli, jag har numera ett rullande schema - när hade jag det senast?!!? Det är ljuvligt, man kan leva och planera sitt liv på fritiden.

Idag är det sovmorgon och start vid lunchtid. Så här sitter jag i soffan och drar ut på tiden genom att lyssna på regnet som öser ner och smätter mot rutan, jag ojjar mig samtidigt över mitt armveck som värker efter morgonens provtagning, känns och ser ut som att mitt blodkärl har svullnat upp och jag mår illa av bara tanken. Jag är en klen typ...

Jag ska försöka skriva lite mer senare i veckan, men just nu finns varken tiden eller inspirationen.

På återhörande...

Ladda om

Efter en riktigt skön vecka med sambo, syster och svåger på landet är det dags att ladda om - imorgon börjar allvaret och jag stiger in i blomsterbutiken och börjar arbeta.

Pirrigt? Javisst, men än så länge är pirret helt under kontroll och mina nerver befinner sig för tillfället fortfarande innanför kroppen, vilket jag uppskattar.

Fortsättning följer...

Vuxensaft, lön och kjolar - det är grejer det

Lite trötta ögon som jag gnuggar gruset ur, jag vill vara uppe, vill inte sova bort en halv dag.
Solen skiner och jag undrar om det kan bli en dag uppe vid sjön idag med. Kanske skulle jag kunna göra iordning en mysig picknick korg och låta oss cykla iväg och fira in semestern på en filt och en flaska vuxensaft till detta. Min kropp skriker efter picknick nämligen. Det är en favoritsommarsyssla. Jag hoppas att kvällens väder kan tillåta detta.

Men först är det dags att se till att göra sig lite mindre skuldsatt.
Tänk när man får in pengar konternueligt på kontot igen - jag längtar!!! Tänk så mycket friare man blir när man vet att det kommer in pengar varje månad. Då kan man köpa den där kjolen utan att försöka övertala sig att man på något vis är värd den...för att man har diskat många lass och tvättat ett otal antal klädesplagg den där månaden...
När man vet att man får pengar varje månad skulle man kunna köpa den just för att den var så himla snygg och så skön och att man verkligen ville ha den, utan att försöka med usla försök att lura sig själv att man är värd den.

Idag hissar jag LÖN...(och arbete då såklart...)

Tankar

Hur kunde det hända? Hur kan någon göra något sådant? Jag är berörd. Det är sjukt. Galet. Jag finner inte ord.

Men Norge - tankar till er!

Stum...