Upp och ner, ner och upp

Jag är så jäkla tjatig och har fått en riktig hang-up, men jag kan inte släppa känslan. Något känns fel, något känns inte helt bra. Det gnager och det får mig att få kramper i magen och illamående. Denna oro jag inte kan släppa...

Suck och stön. Jag blir trött på mig själv. Jag vill slappna av och låta allt ha sin gång och ta problemen när och/eller om de dyker upp.
Det är skratten som ska vara nära, inte gråten och tårarna. Jag vill bubbla av glädje igen.

När det blir såhär längtar jag så mycket efter alla som känner mig utan och innan, alla som varit med i mina "up's and down's". Alla som kan förstå hur jag känner, eller i alla fall orkar lyssna på mitt ältande.
Jag saknar mina nära vänner!

Släpp loss, lev livet, le, dansa och älska...

Puh

Nu är jag ledig, nu borde jag kunna pusta ut och njuta av de lediga dagar som ligger framför mig, men det är tydligen svårt. Det gnager i mig hur det känns som att jag gjort tabbar på jobbet varje dag denna veckan. Jag vrider och vänder på varanda detalj och går igenom dagarna om och om igen. Jag vill gömma mig och bara komma fram som någon annan människa, en ny Tina. En smart Tina, en lugn Tina, en sansad Tina, en påhittig Tina, en ny Tina helt enkelt. Kan det gå på något vis?

Vad som är skönt är att syster med sällskap kommer och sällskapar oss i helgen. Får hoppas och tro att vi kan få det riktigt trevligt. Det krävs att få något roligt efter en sån här skitvecka. Ja, det är vi verkligen förtjänta av.

Nu ska jag nog allt ta och sjunka lite djupare ner i soffan och låta alla de äckliga tankarna sippra ur mig och låta ledigheten sjunka in.

Andas in, andas ut, andas in, andas ut...

Allt jag tänker nu är inte mitt fel

Hormoner, hormoner, hormoner. Jag blir tokig. Släpp taget om min kropp nu, släpp fram det lätta, det fria, det rosa, det humoristiska. Släpp taget om det tunga, det instängda, det gråa, det ledsamma.

Kram...

Bitter eller vaddå

Idag är en dra-täcket-över-huvudet-och-gråt-en-skvätt-mot-kudden-fast-du-inte-förstår-varför-du-gör-det-dag.

Jag har avverkat mina timmar på jobbet. Gjort vad jag skulle, varken mer eller mindre.
Nu är jag hemma och sitter och trycker i ett soffhörn i mina mysigaste myskläder och ska läsare vidare i den där boken. Och dricka upp mitt te. Och försöka må bättre.

10 år med diabetes idag dessutom - hipp hipp hurra...

Sov när du blir gammal, ungdom

Man har jobbat, man är trött på eftermiddagen, man lägger sig i soffan för att vila, de börjar skrika på tv:n så man blir väckt ur sin dvala, man blir irriterad. Man tar filten och lägger sig på sängen istället, man håller efter en lång stund precis på att somna in, det börjar gnissla högt, ljudligt och enerverande utifrån, man blir väckt ur sin dvala, IGEN. Man blir irriterad, man inser att det är kört, man går upp, det blir tyst, man är trött.

Man gillar läget, man tar ett glas vin, man skålar in lördagen, trött...

Jag och Maggio

Idag hade jag en praktikant med mig i butiken. Tjejen hade varit där två dagar tidigare och när hon kom imorse höll jag precis på att låsa upp dörrarna och där står hon med blommor i händerna som ska ut på utsidan och väntar på att jag får upp dörrarna, redo att hugga i direkt minsann. Sådan var hon hela dagen sen, väldigt bra, väldigt snabb i sina göranden och ganska så noga. Det där ställde ju till problem för mig eftersom det var en av de lugnaste dagarna sedan jag själv började på jobbet. Att sysselsätta en annan person sådär hela hela tiden är jag väl inte helt van vid. Allt var liksom tipptopp i butiken och när vi bockat av allt på to-do-listan skickade jag hem henne.
Hoppas innerligt att det är mer som måste göras på onsdag, annars får jag krupp! Jag får inget gjort själv heller när någon bara står och väntar på att jag ska ge direktiv på vad som ska göras.
Jag råkade visst lova att vi skulle göra något roligare då så jag får la städa själv på tisdag då... Jä jä! :)

Ikväll är det en ensam kväll för min del. Inte för att det stör så, det kan ju vara skönt och han måste ju får roa sig utan mig ibland, men jag är ju såklart sällskapssjuk ikväll just bara för det - typico!
Men jag ska pyssla vidare med presenten till min mor, lite fint får hon ju ha det ändå.
Sen har jag väl som alternativ: titta på fotboll, titta på Dobidoo, läsa bok, måla naglar, undvika äta något sött bara för att.

Imorgon är det i alla fall jobb igen. Så är det med det.
Man kanske skulle fixa ihop en go skiva med låtar att spela på jobbet imorgon...varför inte liksom?

Jag dejtar Veronica Maggio ikväll.

Steg för steg

Idag. Ja, vad ska hända idag? Jag tror att det blir en dag i hemmets lugna vrå idag. Jag är iklädd mina skönaste hemmabyxor, min goaste huvtröja i en uppiggande rosa färg och jag anser att håret ser helt OK ut trots en natt mot kudden.

Fast, just som jag skrev det där så tittade jag ut och upptäckte att dimman är borta och det ser ut att vara en riktigt solig och fin höstdag idag. Det blir väl till att ta den där promenaden också. Man kan ju icke sitta inne hela långa dagen insåg jag just nu då.

Boken får alltså vänta. Och pysslet får vänta.
Mor min fyller 60 år om bara ett kort tag och far har gett mig uppgiften att pyssla ihop något så hon får en hint om vad hon ska få. Dock ska det inte vara helt uppenbart och jag har en idé, den ska färdigställas idag.
Kryptiskt? Jamen det är ju så det ska vara!

På med skor och andningsvänlig jacka och motionera nu Tina! Jajajaja!
Jag ska titta på mysiga hus på min väg och drömma om en vacker dag då det kan vara vårt. Jag blir lycklig av att drömma och fantisera om framtiden.

Höger vänster, höger vänster, höger vänster, höger...