En dröm

Melissa Horn och Winnerbäck är gudar på att sätta ord på känslor och situationer. Jag lyssnar och undrar samtidigt varför jag utsätter mig för det. Det river upp mer, det strör salt i såren och jag vet inte om det hjälper ett enda dugg.

Jag vet i alla fall att jag skulle vilja vara som dem. Det är lite av en dröm jag har.

Som jag hade dig förut...

Lycka till

Jag tar på mig kängorna och går ut och går, i snön. Jag försöker att andas och tänka realistiskt. Jag försöker att leva här och nu och inte måla f-n på väggen.

Lycka till flicka lilla, lycka till...

Nej

Nej, det blir inget inlägg idag heller.

Det blir verkligen inte det.

Nej nej...

Ålderstecken

Jag dricker kaffe. Jag har ätit en alltför lyxig frukost för min nya livsstil. Det viner runt knutarna och det smattrar av regn mot fönsterna. Det är tur att jag ska jobba idag, annars hade jag nog inte kommit ut på hela dagen om det här vädret håller i sig. Att prata om väder och gnälla lite på det måste betyda att man börjar komma upp i ålder? Håhåjaja.

Jag tänker lite på den kommande helgen också, den kommer ju snart att vara här. Jag vill bulla upp med massa mys. Vi ska nog socialisera oss med ett annat par, vi ska nog åka och shoppa lite grann, vi ska nog ägna tid åt varandra och kanske smutta på den första glöggen. Trots att vädret är som det är så ska det göras december-saker. Det måste ändå vara den mysigaste månaden på hela året.

December, december, välkommen till oss!

Äntligen kom den...

...glädjen och julkänslan.

Yes, jag är tillbaka i rätt spår igen. Den glada Tina är tillbaka. Jag har ältat klart min oro. Jag har fått höra det jag behöver från mor och far. Jag undrar om jag någonsin kommer att växa ifrån känslan av att behöva mamma och pappa. De där samtalen vi kan ha, där allt bara släpper och de får veta hur man går och tänker. När de sedan visar på ett så kärleksfullt sätt att de finns, att de stöttar, att de får en att släppa det onda och hitta tillbaka till det lättsamma och det fina. Jag undrar hur jag kommer klara mig utan det en dag.

Just nu strömmar julmusiken ur laptopen (vad hände egentligen med stereo, cd-spelare och sånt, någon som använder sig av det idag?) och jag går och pysslar, plockar in advent och smyger in lite jul här och var. Planerar vad som ska inhandlas för att få till det ytterligare. Mossa är ett måste för mig på julen. Och hyacinter såklart. Jag väntar just nu på att mina ska börja sprida den underbara doften i lägenheten. Sniff sniff.

Efter regn kommer solsken. MEN, när kommer snön?

Advent kommer, är vi redo?

Var, var, var är mina två julstjärnor på fot undrar jag. Jag blir tokig. Varför ligger dem inte i jullådan? Har jag slängt dem? Fredrik äger en och den lyckas jag inte ens få ihop. Skrattretande. Men jag vill ju helst ändå ha två lika i fönsterna. Mystiskt. Kanske måste jag vara envis och gå ner i källaren och kolla i kartongen ännu en gång. Jag kan ju inte ha slängt dem? Eller? Det var ju glapp i en sladd minns jag, men ändå... Jaja, inget att göra åt. Fredrik får helt enkelt bygga ihop sin när han kommer hem.

Jag tar väl en påse med saffransbullar och promenerar bort med till svärföräldrarna istället. Det är att göra tre bra saker i en smäll;
1. Jag får en promenad.
2. Svärföräldrarna får bullar att fika på.
3. Vi har färre bullar att äta här hemma.


Eh, ja jag tar väl ett päron jag och dämpar hunger...

Boost

Följ hjärtat, följ känslan, följ din egen lust.
Det är mycket tankar kring detta nu. Det kan verka flummigt och det är det nog också. Men inom en snart framtid ska jag nog ha kunnat bena ut allt och fått lite klarhet i mig själv. I mitt hjärta, i min känsla och i min lust.

Jag är klar med ett beslut i alla fall - i helgen kör jag söderut och boostar mig. Jag vill umgås med er alla jag saknar egentligen (men det kommer nog inte hinnas med alla, om inte vi samlas på ett och samma ställe samtidgt!? :) ), jag vill besöka havet, jag vill bara gå omkring i hemtrakterna och mysa och boosta.

Boost boost boost...