Hiss

Nu är det strax dags att öppna butiken igen, köra hårt åtta timmar för att sen låsa butiken, köpa med sig thaimat hem och äta, prata strunt och fira in minisemestern. Fyra hela dagar ledigt och jag håller alla mina tummar för uppehållsväder under vistelsen på landet.

Vad finns det mer att säga? Livet känns bra nu. Hänger ni med i mina uppochner-svängar? ;) Knappt så jag gör det själv, men jag njuter när jag befinner mig på topparna av bergochdalbanan.

Idag hissar jag lantställen - det ger ro i kroppen...

Matprat

Regnet det envisas med att ösa ner. Därmed passar jag på att ta en innedag och fyller upp min frys med matlådor. Här ska lagas någon kasslerrätt, chili con carne och även fisk, sej närmare bestämt.

Det är så skönt att ha en frys full med matlådor. Dags att kavla upp ärmarna och gå in i köket och kocka.

Har ni kanske några roliga idéer till bra matlådemat? Jag vet inte riktigt vad som hänt med min matinspiration...den är ganska obefintlig just nu. Lite man-tager-vad-man-haver-stuk på min matlagning för tillfället. Det fungerar ju för att stilla hungern, men det vore roligt med något som ger en; Åhhh-vad-gott-det-här-var-känsla igen!

Äta bör man, annars dör man...

Att finna ro

Ser ni tjejen på bilden högst upp på bloggens sida? Tjejen som ser ut att ta sig tid att gå in i djupet av sig själv. Tänka igenom sitt liv och sin situation hon lever i just nu. Hon går kanske igenom saker som varit tuffa i livet, men förhoppningsvis går hon även igenom roliga stunder hon upplevt. Jag hoppas hon kan dra på munnen och le åt dessa fina stunder hon kommer att tänka på. Jag hoppas att hon inser att det tuffa hon gått igenom i längden har gjort eller kommer att göra henne starkare.

Jag vill vara tjejen på bilden. Jag vill sätta mig på en plats som kan ge mig ro, som kan locka fram tankar och känslor. Jag önskar att jag kunde få klarhet på mina känslor. Jag önskar att jag kunde bena ut ett och annat och jag önskar att jag vore stark nog att sedan enbart lyssna på min magkänsla och handla därefter. Jag önskar att jag kunde sträcka på min rygg och inför alla erkänna att jag må ha misslyckats med vissa saker i livet, men att jag kravlat mig upp ur gyttjan igen. Jag vill knyta min högra näve och slå med den i luften och utbrista; "yes, jag fixade det, jag fixade verkligen det!".

En dag är jag tjejen på bilden och sitter och gråter och ler om vartannat och tänker igenom mitt liv. En sak är säker, jag ska bli starkare. Jag ska vinna och ta makten över mitt liv och mitt välbefinnande igen.

Må bästa kvinna vinna...

Tungt

Om någon bara kunde ta bort det tunga. Om någon bara kunde lätta upp. Om någon bara kunde krama ut all sorg, all smärta, all ängslighet. Jag är svag nu...

Känsla av att bli fri

Under promenaden idag fick jag en känsla. En känsla som sa att jag vill befinna mig vid vår stuga, i lugnet, i ödemarken. Jag skulle gå ut ensam, höja upp volymen i öronen och sjunga med högt i musiktexter som lockar fram känslorna i mig. Jag skulle låtar tårarna rinna och jag skulle inte gå hem förrän jag kände mig tömd. Tömd på tankar och känslor som stör. Sen skulle jag med en lättare kropp stiga in i det röda huset med vita knutar och umgås med de som befann sig där inne, lättare, gladare, trevligare, fri från grubblerier. Thank you for the music...

Man tackar

Jaha, men tack då blogger för att ni gör om och gör så att jag inte förstår mig på att skriva ett lite mer lättläst inlägg på min egen blogg. Jag gör radbrytningar, men det syns minsann inte när jag publicerar mitt inlägg i bloggen för allmänheten. Det känns sådär bra, eftersom jag själv lite ogillar att läsa en text i en-enda-lång-ihopgrötad-textmassa-så-man-inte-får-något-andrum-eller-ens-en-liten-småpaus-mellan-ämnena-i-inlägget. Nu gör jag själv sådana inlägg tydligen, sådana som jag inte gillar, bara för att jag inte kan förstå hur ni tänker er att man ska byta rad. Enter har funkat i alla tider, kan det inte funka även år 2012? Pust...

Somliga går utan skor...trallalalala

Att vakna, titta på klockan och se 09:50 och rycka till och tro att man ska vara på jobbet om TIO minuter får en att vakna till snabbt. Ett par sekunder senare ligger huvudet på kudden igen - det är ju fredag och jag är ledig! Gästspelade dock på jobbet en kortis när kollegan skulle iväg en sväng, men nu är jag ledig igen. Jag kommer att ägna dagen åt att leta efter ett par skor. Jag förstår inte vart jag har lagt dessa. Det är det enda paret finskor jag äger och de kommer att behövas om en vecka, och jag har alltså lyckats lägga dem någonstans jag verkligen inte kommer ihåg. 33kvm med tillhörande källarförråd kan vara otroligt stort verkar det som, men många bra gömställen. Det känns lite illa att ta på sig ett par converse till en svart finklänning, även om det hade vart det allra skönaste. Jag är ju inte direkt någon finsko-människa, jag gillar bekvämt o gött, men ibland får man väl försöka göra sig till. Äh, nog om skor, det där är mina buisness. Förvirrad som jag är får jag skylla mig själv. Jag känner för att göra om här hemma, få in massa massa färger! Men det är svårt, det är så litet utrymme och jag vet inte riktigt hur jag ska få till det. Jag bara vill! Men ni som sett mitt boende live eller på bild - hit me - kom med förslag på hur jag ska piffa till mitt just nu rätt så beiga hem (men en riktigt liten touch av grönt)!! Trodde faktiskt jag skulle ha någonting att berätta när jag satte mig bakom tangenterna idag, men jag inser nu att det bara blir ordspotteri som inte är så vidare intressant. Så jag struttar vidare här i mitt hem, letar och röjer och städar här och var med en go känsla i fredagsmagen. Att det kommer snöblandat regn på snedden utanför fönstret ignorerar jag idag. Egentligen lägger man för mycket energi på vad det är för väder - till vilken nytta? Det är ju något man verkligen inte kan påverka. Om vi inte hade haft snöblandat regn denna veckan skulle vi nog inte uppskatta solens strålar lika mycket nästa vecka... Skulle inte jag vara tyst? Jo just det, så var det ja. Men bara en sak till som jag kom på under lunchen - riven parmesanost är så galet gott! Sssccccchhhh....