Svettig spänning

Idag har jag på allvar börjat att försöka mig på min tid som student. Nätstudent (för tillfället dock utan internet). Osmidigt? Ja, men vad gör man? Jo man snyltar hos föräldrarna och håller tummarna för att brevbäraren har med sig en glad överraskning imorgon i form av ett paket innehållande ett nytt mobilt modem.

Dessutom hade det inte heller varit fel om han hade med sig två stycken kursböcker. Spännande dag imorgon. Tjoooo vad dagarna är spännande nuförtiden. (ironi!!)

Ikväll är det faktiskt en stor kväll i mitt liv. Nerverna börjar smyga sig på nu. Magen pirrar och händerna och armhålor är fyllda med kallsvett. Uuuärk.

Innan jag lägger mig ikväll måste jag nog duscha...

Innan duschen...

...några frågor bara;

Visst är det väldigt viktigt att man kan känna sig helt avslappnad och som sig själv i alla lägen med en pojkvän? Visst är det han som man ska kunna flippa ut tillsammans med och kunna kikna av skratt ihop med? Visst är det han man ska vara ett grymt bra team ihop med? Visst kan man göra ett uppbrott med en kille som man verkligen verkligen vill att det ska fungera med, men att det känns mer som på en vänskaplig nivå med?

Spelar det någon roll att man har fem år i bagaget och att man nu avslutar det efter en nystart efter tre års uppehåll?

Jobbar mig på min lediga dag

Jag börjar känna mig jobbig nu. Jobbig inför mig själv och inför andra. När mina tankar hela tiden återkommer till om jag gjort rätt beslut eller inte. Jag orkar inte älta det för mig själv längre. Klart mitt beslut är det rätta. Eller? Tänk om jag gjort fel? Se - jag kan inte sluta.
Och mina vänner, dom ska inte varenda dag behöva höra på samma dravvel.

Jag går och duschar istället. Gör mig fräsch och sätter igång kaffebryggaren...

Nerverna jobbar

Mina föräldrar gör mig orolig. Dom vill säga mig något om situationen som har blivit, om mitt beslut med M. På lördag kväll ska jag dit för att äta middag med dom och då ska dom säga sin syn på saken. Tydligen hade dom föredragit att jag inte träffar/pratar med M innan dess.

Utan att dom nog egentligen förstår så gör dom mig otroligt nervös av detta. Jag funderar vilt på vad dom tänker komma med för tankar och åsikter.
Nu är mina föräldrar tack och lov väldigt ödmjuka människor trots allt och jag vet att det enda dom vill är att se till att jag blir lycklig, men dom har ju därmed en förmåga att lätt få mig att skyffla undan mina egna tankar och känslor och istället tro att det dom anser är det rätta för mig.

För föräldrar har alltid rätt. Är det inte så? Nej, det är kanske inte så!

En sak som är säker är att det är långt till lördag i min värld.

Fredagen den trettonde

I min värld är det fredagen den trettonde idag. Dagen startade på helt fel sätt och den har åtminstone fram till nu fortsatt i samma felaktiga bana. Men jag intalar mig att det vänder nu.
Vaknade med ett ryck tjugo minuter innan jag skulle stämpla in på jobbet. Jag brukar åka hemifrån tjugo minuter innan jag börjar i vanliga fall. Snabbt upp och en snabbtvätt och dutta på lite mascara och borsta tänderna samtidigt som kläderna skulle på - ungefär.
Jag stämplade in med en minuts marginal.

Men där tog det inte slut. Hjärnsläpp när jag skulle logga in på datorn för att kunna utföra mina uppgifter. Total hjärnsläpp och min användare blev spärrad. Fick ringa för att låna chefens inloggning. Sen rullade det på med småelände.

Utan frukost i magen var jag inte så upplagd för en sådan dag. Men det är väl då dom kommer - dom eländiga dagarna. Som ett brev på posten.

Väl hemma med nyinköpta saker för att fixa en rejäl frukost/brunch skulle jag vara redig och bära ut ett vattenglas och en vattenbringare från vardagsrummet till köket. Jag är glad att jag på någon vänster lyckades stabilisera upp mig igen när jag höll på att ramla omkull totalt på en glashal fläck på golvet. Men man kan ju inte rädda både sig själv från fall och vatten i bringaren uppenbarligen då jag sen fick ligga och torka upp en sjö på golvet sedan.

Kan upplysa om att jag inte tänker ge mig på några stora projekt idag. Nu är jag landad i soffan och ska läsa en bok, slumra in och få ny energi för att åka tillbaka till jobbet sen och köra kvällspasset.

Jag tänker förtränga onsdagen den tjugonde januari år tvåtusentio ganska fort ur min minnesbank.

PS. Jag mår skit idag, för jag tänker på att jag sårar han som var min tilltänkta livskamrat så förbannat hårt. Och om sanningen ska fram så är jag idag lite skraj för min framtid. Den skrämmer mig idag.

Premiären äro kommen.

Min ventil där jag ska vädra mina bryderier när dom dyker upp är skapad. Men likväl kommer jag skriva här när jag är glad och är tom i tanken och inte har några bryderier - helt enkelt; obryderier.

Igår kväll lade jag mig med huvudet fullt av bryderier, jag vaknade således med huvudet fullt av bryderier och oro i hela kroppen. Detta botades dock av en heldag på soffan hos J. Tv-såpor, pizza, prat och skratt skrämde bort oron och tankarna blev gladare.

Lycka är att kunna omge sig med sköna människor!