Bladderi bladdera

Fredagkväll och jag har intagit plats i soffan. Ljudet på tv är avstängt, jag orkar inte med dansande kändisar och jag orkar inte tänka klurigt och vara så vuxen och titta på På spåret. Jag är ungdomlig ikväll och väljer Spotify. Jag testar Ellie Goulding ikväll.
Vet ni vad? Jag har även ett glas rött framför mig. Jag pustar ut, och jag gör det med en go känsla i magen och ett leende på läpparna.

Jag har blivit gräsänka för en kväll, en morgon, en förmiddag och en tidig eftermiddag. Mannen har nyss lämnat mig för att åka ner i södern för att fylla på vin och öl förrådet. Vad ska jag säga om det? Jag tycker ju om vin så jag kan knappast gnälla när han frivilligt spenderar en fredagkväll, natt och nästan en hel lördag i en minibuss, på en båt, i en galet stor spritbutik och sen minibuss hem igen. Själv kan jag sitta här och berätta för er om mitt liv och när det är klart kan jag krypa ner i vår nya bredare säng och lägga mig på diagonalen och snarka ifred.
Nu kanske ni tror att jag är känslokall och inte bryr mig alls, men så är det inte, klart jag saknar pöjken, men ikväll känner jag mig stark och självständig. :)

Min vecka, jag ber er alla nyfikna om ursäkt för att jag inte har uppdaterat här som ni kanske trott och velat. Jag har endast en förklaring till anledningen: jag har varit så sjukt trött på kvällarna! Fredrik skulle kunna intyga om ni inte vill tro mig. Jag har somnat i soffan varje kväll för att sedan släpa mig som en trasdocka till sängen. Väl i sängen har jag slocknat igen, sovit som en klubbad säl hela nätterna igenom. Dessvärre har jag lagt mig till med en ovana, en riktigt irriterande sådan - tydligen - jag verkar snarka. Jag verkar snarka så mycket att Fredrik natten till idag valde att ta sitt täcke och bädda ner sig i soffan för att försöka få lite sömn. Jag har då inte märkt av hans påstådda puffande, knuffande och pussande. Jag skyller detta på en förkylning. Han hotar med kallvatten om det inte blir skärpning, ysch ysch! Vore ju tråkigt om vi tvingas till skilda sovrum redan efter två veckors samboskap.

Men ärligt talat, vilket totalt bladder det här blev, jag ville ju egentligen berätta om det stora nya i mitt liv - min utbildning och min nya hemstad. Ska vi börja med staden?
Egentligen vet jag inte vad jag ska säga, jag har knappt lärt känna staden, jag har ju mest sett stationen och Ica. Jag har förvisso lärt mig att hitta till Willys på egen hand bilvägen - wihoooo. Men om vi bortser från själva staden och riktar in oss på folket här istället så anser jag att jag stormtrivs i Fredriks familj i alla fall. Hans föräldrar är helt underbara. De bryr sig så som man inte skulle kunna begära. I söndags var vi hos dom några timmar för mat och sen sällskapande, det kom fram att jag var toknervös för skolan och de försökte att peppa och stötta, säga allt det där som man gör. Och på måndagkvällen ringde Fredriks mamma till honom och jag förstod på Fredriks svar att hon undrade hur det hade gått för mig på min första skoldag. De verkade inte prata om så mycket annat innan samtalet avslutades. Det är vad jag kallar söt svärmor. :) Annat folk, eller fölk som man säger här, tycks granska mig från lilltårna upp till hårfästet när jag är ute och promenerar. Vad gör man? Säger "hej hopp, jag är ny i stan, ska vi ta en kopp eller två?"

Men skolan, den går i stora drag bra. Denna veckan har gått åt till att vi fått ett antal uppdrag på arbeten att utföra utifrån våra kunskaper från grundkursen. Det har mestadels gått bra. Viss kritik har givetvis varit motsatsen till bra, men jag tar åt mig och försöker att rätta till det i fortsättningen. Det är av misstag man lär sig. En del arbeten har jag blivit nöjd med. Jag avslutade veckan bra, med en känsla av att jag kan och en tumme upp från läraren. Jag hoppas lära mig mer och framför allt bli än mer självsäker, det kommer att behövas ute i butik.
Lärarna tycker jag om och det är ärligt och rakt i bedömningarna och det finns humor i sinnet vilket jag tycker om.
Mina klasskamrater är ganska så väl sammansvetsade, då de flesta gick i samma klass i grundkursen i höstas, men det börjar öppnas upp mer och mer och det är ju inte så att man känner sig direkt utanför eller så. Men kramkalaset första morgonen kände jag mig inte så välkommen i. Vem brydde sig liksom vad jag hade haft för mig de senaste veckorna? Oj, nu lät jag lite bitter va? Inte meningen, men det är ju sant så jag satte mig på min plats i skolsalen och bläddrade igenom häftet om veckoplaneringen för kursen.

En bild på brudbuketten som fick läraren att göra tummen upp och säga att jag fått till det, hittat rätt i placering av material och så vidare och så vidare. Att 3:5:8 var bra också säger väl kanske inte er så mycket, men jag fick till det rätt i alla fall. Här är då skapelsen som gör att jag kan fira en glad helg istället för en ångesthelg med negativa känslor:


Godnatt på er. Snark.