Jag är så jäkla tjatig och har fått en riktig hang-up, men jag kan inte släppa känslan. Något känns fel, något känns inte helt bra. Det gnager och det får mig att få kramper i magen och illamående. Denna oro jag inte kan släppa...
Suck och stön. Jag blir trött på mig själv. Jag vill slappna av och låta allt ha sin gång och ta problemen när och/eller om de dyker upp.
Det är skratten som ska vara nära, inte gråten och tårarna. Jag vill bubbla av glädje igen.
När det blir såhär längtar jag så mycket efter alla som känner mig utan och innan, alla som varit med i mina "up's and down's". Alla som kan förstå hur jag känner, eller i alla fall orkar lyssna på mitt ältande.
Jag saknar mina nära vänner!
Släpp loss, lev livet, le, dansa och älska...
Du tänker på tok för mycket! Släpp all tvivel. För du är duktig på ditt jobb. Du är världens bästa flickvän. Du är smart. Du är vacker som en sommardag. Se till allt du har och är istället så kommer allt att gå lättare tror jag. Åtminstone så känns det en strimma bättre i magen för ett slag. För du har en herrans massa fina och bra saker i ditt liv. Och vi vänner vi finns också i ditt liv. Ett telefonsamtal bort. Anytime you need me.
SvaraRaderaKRAM