Jag vet inte vad det där är, men någonting gör att jag ofta känner att min glädje dämpas en aning inför att jag ska gå till jobbet av en oro att jag ska få höra något av chefen på saker som kan ha blivit fel, något som missats, om än bara små saker kan förstoras upp. Och det värsta är ju att jag som sagt ibland målar upp dessa händelser innan de ens har blivit påtalade. Det kanske inte ens är något fel. Inget har ju gått snett denna veckan hittills, så varför denna oro? Jag kan verkligen inte förstå vad som ska kunna vara fel från gårdagen eller inför dagen. Men ändå dämpas mitt humör. Jag gillar ju mitt jobb och jag har haft det riktigt bra denna veckan. Jag måste nog sänka mina krav på mig själv, det kan vara där en del av problemet ligger.
Men jag vill inte göra fel. Jag vill vara den där sjukt duktiga medarbetaren.
Suck. Trist att sitta med den känslan inför fredagsjobb. Idag ska ju vara en glad dag!
Det är bara så himla tråkigt att känna såhär ibland. Kanske är det en kombination av trötthet också, då spär jag ju på det där negativa lite extra.
Nåja, nu ska jag i alla fall gå till jobbet, och hålla tummarna för att min oro bara var i onödan.
Ha en fin fredag!
Sån kan jag också vara ibland, men det är ändå viktigt för ens egen överlevnad att inte ta problemen förrän det är ett problem. Skapa dig inte några spöken som inte finns! Mamma brukar få påminna mig om detta ibland. :-)
SvaraRaderaEftersom du lyckades omvända surtanten (i förra inlägget) och gjorde henne nöjd är du säkert duktig på ditt jobb och din chef ska vara nöjd!
Du är grymt duktig på det du gör. Lita på dig själv. För du kan mer än vad du tror. Annars hade du inte jobbat kvar där. Och bättre medarbetare än dig kan man nog inte hitta! Jag önskar att jag hade lyckan att få jobba tillsammans med dig.
SvaraRaderaKRAM
Ida: Tack för din kommentar och välkommen hit om du fortsätter läsa :) Jo jag vet, frågan är bara HUR man går tillväga att sparka bort spökena när de kommer.
SvaraRaderaJag vaknade på min lediga dag idag med oro för att något skulle gått fel igår och hade en känsla av att chefen skulle ringa under dagen...när jag väl hade slått bort spökena vid lunchtid RINGER chefen.... Dock inte pga att påtala något fel, utan att ge svar på en fråga jag ställt. Hon var glad och nöjd och jag kunde slappna av helt resten av dagen. Jag är nog knäpp i perioder... ;)
Man har väl sina dagar, men det vore skönt att slippa dem, det tar onödigt med energi och man förlorar så mycket tid av glädje när man hela tiden tror att man gjort fel och väntar på smällen.
Ska sannerligen försöka att inte skapa mig spöken i fortsättningen.
Alicia: Jo jag tänker så då och då, att om hon inte gillat mitt arbete så hade jag ju inte varit kvar där. Dessutom hade hon ju ett ganska så "bra" tillfälle att låta mig gå om hon så velat i samband med allt skit som hände i dec. Så jag får väl tänka ännu mer så när mina dippar kommer.
SvaraRaderaKämpa på, kämpa på - vad annat ska man göra?! :)
Hej igen! Ville bara säga att jag hade en helknäpp kollega och en inkompetent chef på mitt förra jobb. Kollegan gjorde livet på jobbet surt och min chef lyckades mot min vilja få mig omplacerad. (trivdes ändå med så mycket annat) Hur som helst så ledde det ena till det andra och så lite tillfälligheter på det, och nu sitter jag på ett toppenjobb, med helt underbara kollegor och en tjänst som jag suktat efter länge. Så i förlängningen blev det lyckat för mig att Byta jobb, fast just då var livet surt.
RaderaSumman av kardemumman: Livet är för kort för att gå och vantrivas :-) Det brukar min kloke make säga. Kram