Skam den som ger sig

Det var inte med någon direkt sprudlande entusiasm jag stegade in genom sjukhuséntren imorse då jag skulle på återbesök hos diabetessköterskan. Inför varje besök hoppas man så på att man den gången skulle kunna få ett muntert besked om sitt HbA1c-värde (som är det viktiga värdet i längden för en diabetiker) för man tycker att nu, nu har man verkligen kämpat på med sitt blodsocker, ätit bättre, motionerat mera osv osv. Men nähää, inte var det tillräckligt bra den gången heller...och så går man ut med ett jäklar anamma att NÄSTA GÅNG - DÅ SKA DET GÅ!

MEN döm om min förvåning när sköterskan idag meddelade med ett leende att jag sänkt mitt HbA1c riktigt mycket sedan förra besöket och jag nu ligger på målvärdet för HbA1c. Absolut gör det inget att ligga under målvärdet, och det är det jag ska kämpa för nu till nästa gång. Men att ens kommit ner till målvärdet är en personlig seger.

Har även fått nys om en app i mobilen som kan komma att bli en bra hjälp i sin egenvård av diabetesen. Som sköterskan sa; egentligen är det ju jag som ska vara expert på min diabetes, inte hon. Det är trots allt jag som lever i min kropp varje dag, det är jag som vet hur jag påverkas av pasta, av motion, av stress, av hormonrubbningar, av värme - ja av allt egentligen som hör livet till. Det är nu jag börjar min resa på allvar - jag ska bli expert - expert på min kropp!

Jorråserrusåatt...