Våga för att vinna!

Nu ses vi igen, bloggen min. Piggare idag? Javisst! Sov 45 minuter längre idag, det tar sig.
Jag har laddat med en stadig frukost och en stor mugg fylld med en blandning av kaffe och mjölk. Jag är redo nu.
För inte kan man väl bara sitta hemma och vänta ut semesterdagarna och låta dem rinna iväg utan att fylla dem med roliga, trevliga och glada saker? Nix, nu ska jag ge mig ut på äventyr. Först ska jag ut på en liten tågresa uppåt landet. Om åtta timmar är jag framme på plats. Spännande, pirrigt och glatt. Smått galet också? Ja, men som en vän slasch kollega sa; man lever bara en gång, kör på! De orden sätter jag i bakhuvudet när jag kliver på tåget.

När jag sedan kommit hem igen dagen efter idag, så är det dags för en bilresa neråt i landet istället. Där vankas det konsert med Lasse. Syster med kompis låter mig hänga på. Vilken lycka för en lillasyster att få hänga med storasyster... :D Hon har dessutom gått med på att umgås med mig nästan en hel vecka...vi ska nämligen köra vidare uppåt i landet sen, sommarstuga ska besökas. Bada. Shoppa. Kulturisera oss? Grilla gott. Dricka drinkar. Sörpla vin. Leva. Njuta. Skratta. Prata om livet. Ha semester - ihop - lillasyster och storasyster. Det ska bli fint! :)

Men först. Fixa färdrigt allt som fixas skall innan det där tåget rullar in på perrongen, det där tåget som jag ska hoppa på. Vart det leder mig ortmässigt vet jag såklart, men vart det kommer att leda i livet så att säga, det återstår att se. Men man måste våga. Våga för att vinna. År 2010's måtto är ju och förblir; våga! och inte är jag den som ska frångå detta måtto.


Tuff tuff tåget går...

*gäsp*

Nu börjar jag bli lite trött på mig själv. Varför kan inte min kropp unna sig en enda skön sovmorgon? Det är ändå semester nu! Nejdå, klockan 07:00 senast ska vi vakna - tydligen. Det har hänt alla semesterdagar hittills i alla fall. Det börjar bli tröttsamt.

Jag är trött i armarna av en kombination av just trötthet, träningsvärk och begynnande förkylning - så här sätter jag punkt.

På återseende.

Ord

På sommarfesten med jobbet hamnade jag jämte chefen vid ett tillfälle. Han började prata om min eventuella flytt och påbörjande av ett lite annat liv än det jag lever just nu. Då jag inte nämnt något om detta för honom insåg jag att det var närsmta chefen som pratat med honom om det hela och orden han sa till mig om det hela gjorde mig faktiskt rörd. Man är tyvärr inte bortskämd med beröm och fina ord så att få höra det han sa i lördags gjorde mig förvånad, men också mycket mycket glad. Det bevisade att jag faktiskt är ganska så uppskattad, och när man får veta det ger det extra kraft och energi för att jobba på och försöka göra ett ännu bättre jobb. Ja, jag blev så glad för dessa ord. Tänk så lite som krävs egentligen. Ord, som endast tar några minuter att säga (eller sekunder, om man inte ältar vidare).

Det var bara det. Mitt ego var tvunget att berätta för er andra också...eller egentligen inte mitt ego...bubblet i min mage kunde inte hålla nere känslan där utan skickade upp orden upp genom kroppen, vidare genom armarna, ut i fingertopparna som befann sig vid detta tangentbord...och plötsligt har ni fått veta att jag är uppskattad på mitt jobb. Kul eller? Troligen inte så många fler än jag själv som bryr mig, men nu är det i alla fall nerpräntat.

Jag svamlar bara nu. Jag borde försöka landa lite på de där berömda fötterna, ställa dem på den berömda jorden och stå stabilt och vara allvarlig, seriös och...tråkig? Det låter lite trist, jag tycker bättre om att sväva en liten bit ovanför jordytan, det är fritt och mysigt, pirrigt och alldeles alldeles underbart!



Små små ord kan betyda så mycket...

Say cheese!

Jag log när jag somnade, jag log när jag vaknade och tro det eller ej, jag fortsätter att le.

: )

Le och du skall få ett leende tillbaka...

Sunshine

Igår ägnade jag i princip hela min dag vid havet. Solande och badande på dagen för att sedan svida om och sitta lite mer finklädd med kollegorna och dricka gott och prata strunt med solen skinande ovanför. Vidare intog vi mat på en av strandens restauranger och sedan löpte kvällen på och avslutades frampå småtimmarna.

Att vakna upp denna söndagmorgon skall erkännas var lite...lite...hmm...lite segt. Kände mig lite trött, seg och dagen efter. Men det var bara att ruska om sig och ladda om, samla energi för det inbokade mötet. Ett möte som kom att bli riktigt uppiggande och som bjöd på många goda skratt och en avslappnad känsla. Ett möte som var ett riktigt bra möte.

Nu är jag på plats i soffan framför en film och med en bit choklad, hur med söndag kan det bli? :)

Sunshine...

Sista inlägget

Då har vi tagit ytterligare ett steg framåt, lämnat juni bakom oss och klivit in i juli månad. Jag har fått en bra start på min juli. Inget märkvärdigt har hänt, men så länge jag är glad och frisk så klagar då inte jag. En ynka arbetsdag kvar också innan den omtalade ledigheten.

Det här lär bli det sista inlägget som skrivs på dessa tangenter. När nästa inlägg kommer är tangenterna nya, kanske är de mindre, kanske är de större, kanske är de av samma storlek. Men nya kommer de i alla fall att vara. Varför? Jo för nu har jag och denna maskin gjort slut, vi ska lämna varandra och jag kommer vara aningen kylig mot den och hoppa till en ny maskin direkt. Jag ska bara på jakt först, har spanat in en maskin jag vill ha, ska ut och fånga den nu i eftermiddag. Jorråserrusåatt...

Annars då? Jodå, det rullar. Inte mycket att klaga på. Det rullar på. Som sagt. Och bra är väl det.
Jag ska rulla vidare nu, ut i verkligheten, mot nya äventyr. Jag känner i magen att något är på gång att hända. Jag har ingen aning om vad, men någonting. Snart händer det...jag tror det.

I am flying - higher, higher, higher!

Kattkaxig och slottägare..?

Vad säger man? Jag har inte haft så mycket tid att sätta mig ner här för att berätta om mitt liv för er. Jag har istället umgåtts med kunder i massor och arbetskollegor. Jag har även firat midsommar, som alla andra. Min midsommar blev stillsam i år. Stillsam men trevlig i gott sällskap.

Idag har jag gjort något stort. Idag har jag, utan nervositet, hållt i en katt, gosat med en katt, låtit en katt och dess klor gå på mig och jag har nästan pussat en katt. Det här är stort, mycket stort! Jag är stolt över mig själv när jag säger att jag smälte när jag umgicks med lilla Elsa, Alicias nya sambo. Jag hoppas att vi kommer att trivas i framtiden också. Kommer Elsa vara katten som botar min katträdsla en gnutta måntro?

Den riktiga strandpremiären gick också av stapeln idag. Skönt skönt. Låg och småsov medans vännerna vid sidan om mig pratade på, riktigt skönt, men plötsligt var det en liten herre som väckte mig till liv genom att vifta med en spade framför mig. Jag reste mig således och plockade fram barnasinnet och byggde sandslott med honom, kul det där med spann och spade. Undrar om jag ska köpa mig ett eget kit till semestern kanske...

Nu återstår endast skönhetssömn för denna dam. Fyra dagar kvar...jag har nedräkning. Om fyra dagar säger jag nämligen:

s e m e s t e r .