SUMMERing

Semestern lider mot sitt slut. Imorgon börjar min arbetsvecka igen, fast jag börjar den turligt nog med en ledig dag, ibland har man det för bra..
Det ska väl på ett vis bli roligt att komma igång igen, men samtidigt hade jag inte tackat nej till ett par veckors ledighet till. Dock inget att göra något åt så jag väljer ju såklart att se på verkligheten med en positiv syn.

Jag har hur som helst haft en mycket bra semester. Har kunnat vara på stranden de dagar jag varit hemma i stan, och sen har det fina vädret varit med mig och syster på vår resa. Vi besökte sommarstugan uppe i Östergötland och hade några riktigt bra dagar där. Det är vackert där, man blir lugn och harmonisk och fridfull. Vi hann med mycket shopping också, och vi avslutade semesterresan med en hotellnatt inne i Linköping. Jag klagar inte på något på vår resa. Sen var det hem för att mellanlanda, prova sin egen säng en natt för att sedan bege sig till Skåne på 40-års kalas och trevligheter. Nu har jag landat i mitt eget hem och sitter här och tänker försöka berätta på ett bra sätt vad som har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. Jag känner att det blir en tråkig text för er att läsa, men jag känner även att jag inte har någon ork att försöka spexa till den. Det får bli ord efter ord, förklarande ord, om möjligt tråkiga ord.

Jag kan inte hålla igen med en sak som för mig känns riktigt riktigt bra och något som ger mig sådan positiv energi och en sådan go känsla i magen och något som sätter ett leende på mina läppar varje dag. Jag har träffat en pojk. Jodå. Han känns som han och jag hoppas så innerligt att vi båda kommer att behålla och ta hand om de fina känslor som hittills uppstått mellan oss. Han kommer att kallas F här, ganska naturligt. F är han som får mina magfjärilar att flyga runt nästan alla dygnets timmar, så är det.

Att läsa en bok eller att titta på tv är kvällens svåra dilemma. Är troligen lika bra att välja tv direkt, det kommer väl ändå troligen sluta så.

En trött typ säger tack och hej för idag...

Våga för att vinna!

Nu ses vi igen, bloggen min. Piggare idag? Javisst! Sov 45 minuter längre idag, det tar sig.
Jag har laddat med en stadig frukost och en stor mugg fylld med en blandning av kaffe och mjölk. Jag är redo nu.
För inte kan man väl bara sitta hemma och vänta ut semesterdagarna och låta dem rinna iväg utan att fylla dem med roliga, trevliga och glada saker? Nix, nu ska jag ge mig ut på äventyr. Först ska jag ut på en liten tågresa uppåt landet. Om åtta timmar är jag framme på plats. Spännande, pirrigt och glatt. Smått galet också? Ja, men som en vän slasch kollega sa; man lever bara en gång, kör på! De orden sätter jag i bakhuvudet när jag kliver på tåget.

När jag sedan kommit hem igen dagen efter idag, så är det dags för en bilresa neråt i landet istället. Där vankas det konsert med Lasse. Syster med kompis låter mig hänga på. Vilken lycka för en lillasyster att få hänga med storasyster... :D Hon har dessutom gått med på att umgås med mig nästan en hel vecka...vi ska nämligen köra vidare uppåt i landet sen, sommarstuga ska besökas. Bada. Shoppa. Kulturisera oss? Grilla gott. Dricka drinkar. Sörpla vin. Leva. Njuta. Skratta. Prata om livet. Ha semester - ihop - lillasyster och storasyster. Det ska bli fint! :)

Men först. Fixa färdrigt allt som fixas skall innan det där tåget rullar in på perrongen, det där tåget som jag ska hoppa på. Vart det leder mig ortmässigt vet jag såklart, men vart det kommer att leda i livet så att säga, det återstår att se. Men man måste våga. Våga för att vinna. År 2010's måtto är ju och förblir; våga! och inte är jag den som ska frångå detta måtto.


Tuff tuff tåget går...

*gäsp*

Nu börjar jag bli lite trött på mig själv. Varför kan inte min kropp unna sig en enda skön sovmorgon? Det är ändå semester nu! Nejdå, klockan 07:00 senast ska vi vakna - tydligen. Det har hänt alla semesterdagar hittills i alla fall. Det börjar bli tröttsamt.

Jag är trött i armarna av en kombination av just trötthet, träningsvärk och begynnande förkylning - så här sätter jag punkt.

På återseende.

Ord

På sommarfesten med jobbet hamnade jag jämte chefen vid ett tillfälle. Han började prata om min eventuella flytt och påbörjande av ett lite annat liv än det jag lever just nu. Då jag inte nämnt något om detta för honom insåg jag att det var närsmta chefen som pratat med honom om det hela och orden han sa till mig om det hela gjorde mig faktiskt rörd. Man är tyvärr inte bortskämd med beröm och fina ord så att få höra det han sa i lördags gjorde mig förvånad, men också mycket mycket glad. Det bevisade att jag faktiskt är ganska så uppskattad, och när man får veta det ger det extra kraft och energi för att jobba på och försöka göra ett ännu bättre jobb. Ja, jag blev så glad för dessa ord. Tänk så lite som krävs egentligen. Ord, som endast tar några minuter att säga (eller sekunder, om man inte ältar vidare).

Det var bara det. Mitt ego var tvunget att berätta för er andra också...eller egentligen inte mitt ego...bubblet i min mage kunde inte hålla nere känslan där utan skickade upp orden upp genom kroppen, vidare genom armarna, ut i fingertopparna som befann sig vid detta tangentbord...och plötsligt har ni fått veta att jag är uppskattad på mitt jobb. Kul eller? Troligen inte så många fler än jag själv som bryr mig, men nu är det i alla fall nerpräntat.

Jag svamlar bara nu. Jag borde försöka landa lite på de där berömda fötterna, ställa dem på den berömda jorden och stå stabilt och vara allvarlig, seriös och...tråkig? Det låter lite trist, jag tycker bättre om att sväva en liten bit ovanför jordytan, det är fritt och mysigt, pirrigt och alldeles alldeles underbart!



Små små ord kan betyda så mycket...

Say cheese!

Jag log när jag somnade, jag log när jag vaknade och tro det eller ej, jag fortsätter att le.

: )

Le och du skall få ett leende tillbaka...

Sunshine

Igår ägnade jag i princip hela min dag vid havet. Solande och badande på dagen för att sedan svida om och sitta lite mer finklädd med kollegorna och dricka gott och prata strunt med solen skinande ovanför. Vidare intog vi mat på en av strandens restauranger och sedan löpte kvällen på och avslutades frampå småtimmarna.

Att vakna upp denna söndagmorgon skall erkännas var lite...lite...hmm...lite segt. Kände mig lite trött, seg och dagen efter. Men det var bara att ruska om sig och ladda om, samla energi för det inbokade mötet. Ett möte som kom att bli riktigt uppiggande och som bjöd på många goda skratt och en avslappnad känsla. Ett möte som var ett riktigt bra möte.

Nu är jag på plats i soffan framför en film och med en bit choklad, hur med söndag kan det bli? :)

Sunshine...

Sista inlägget

Då har vi tagit ytterligare ett steg framåt, lämnat juni bakom oss och klivit in i juli månad. Jag har fått en bra start på min juli. Inget märkvärdigt har hänt, men så länge jag är glad och frisk så klagar då inte jag. En ynka arbetsdag kvar också innan den omtalade ledigheten.

Det här lär bli det sista inlägget som skrivs på dessa tangenter. När nästa inlägg kommer är tangenterna nya, kanske är de mindre, kanske är de större, kanske är de av samma storlek. Men nya kommer de i alla fall att vara. Varför? Jo för nu har jag och denna maskin gjort slut, vi ska lämna varandra och jag kommer vara aningen kylig mot den och hoppa till en ny maskin direkt. Jag ska bara på jakt först, har spanat in en maskin jag vill ha, ska ut och fånga den nu i eftermiddag. Jorråserrusåatt...

Annars då? Jodå, det rullar. Inte mycket att klaga på. Det rullar på. Som sagt. Och bra är väl det.
Jag ska rulla vidare nu, ut i verkligheten, mot nya äventyr. Jag känner i magen att något är på gång att hända. Jag har ingen aning om vad, men någonting. Snart händer det...jag tror det.

I am flying - higher, higher, higher!