Leende torsdag

Idag är det torsdag och för min del innebär det sista praktikdagen för denna veckan. Imorgon är det nämligen ledigt pga besök hos diabetessköterskan i Varberg. Jag är osäker på vad hon kommer att säga om mina värden. De låg ju bra sist, men vi ville ändå få de ännu lite bättre. Jag är tveksam till om jag lyckats med detta, men jag hoppas. Svaret kommer imorgon.
Bestämt blev att F tar ledigt på fredag han också och följer med mig neråt landet direkt på fredag...det kommer troligen bli lite vandrande i Varberg innan vi styr vidare mot Gekås och sedan Falkenberg och mina föräldrar och mina vänner! Förhoppningsvis träffar vi även Alicia i Varberg innan vi lämnar den staden såklart.

Idag känner jag mig glad och jag hoppas att det sitter i hela dagen lång!

Dags att kavla upp ärmarna och gå till arbetet...so long gott folk!

Le och världen skall le mot dig.

Presenter gillas, vatten kunde kvittat

Hej internetvärld!

Jag sitter här och funderar och googlar. Jag hittar dock inget svar på mitt bekymmer. Det får mig att undra om jag är den enda idioten som lyckats dammsuga upp vatten som sedan stannat kvar i maskinen och sedan kommer ut ur den när man dammsuger nästa gång. Att det dessutom stinker illa gör inte det hela roligare.
Jag bör byta dammsugarpåse först och främst, det är vad jag tror. Men sen då...blåsa torrt med hårblås eller? Suck på mig, jag är ett hopplöst fall och kan ta sönder allt jag rör vid.

Men innan det är dags för detta ska jag be att få tala om att jag är mäkta nöjd med alla mina födelsedagspresenter och sällskapet på kalaset! I högen bland presenter finns sminkväska (som jag kommer använda den till iaf), vinglas, en sjal, ett armband, presentkort på de flesta butiker i stan och en skinnjacka! Dessutom ingår en middag på en av stadens restauranger på fredag kväll. Här ska ätas och njutas och fira lite till...

Vatten vatten, bara vanligt vatten...eller?

O'boy o'boy

Idag anländer dem, min familj, mitt eget kött och blod. Och till råga på allt så skiner solen (mellan lite molntussar, men ändå) precis som jag önskat oss.

Det här blir en bra helg, nu lägger jag undan mina nerviga nerver inför praktiserande i butik i de kommande tre veckorna. Ska de komma så får de vänta till söndagkväll, för nu ska jag njuta!

O'boy vilket vackert väudeur, solen skineur idauuu...

Jag blommade upp!

Jag må berätta om att jag har haft en jättefin helg. Besöket av Alicia var precis vad jag behövde. Skatt och prat om livet. Ja, det var verkligen vad jag behövde - lite av mig här i Falköping.
Känslan har suttit i näst intill hela dagen då hela jag liksom strålat och mått så gott så gott. Jag liksom blommade upp efter ditt besök, min vän!

Sen var det som att all luft gick ur mig och jag blev tokigt trött. Jag är kvar i samma dimma av trötthet nu med och det är inte bra då jag måste plugga latin och verkligen lära mig det. Prov imorgon och jag vill ju inte var sämre än förra gången, men jag anar att jag inte kommer att få läsa några 3 bokstäver på pappret när provsvaret kommer.

Jag ska nog börja med en dusch och sen blir det mat och SEN latin.

Slut.

Ensam med tankar och känslor

Let's Dance...äsch jag bojkottar. Jag njuter istället av musik. Jag tänker, jag ler, jag grubblar och lägger pannan i veck. Men mest av allt så ler jag åt allt fint som finns runt mig. Mina vänner som tycks vilja stanna kvar trots att jag lämnade dem för att bosätta mig i en annan stad. Jag ler för att jag tycker om att jag och min syster kommit varandra närmare med åren, att vi kan umgås och prata om allt. Jag ler för att hela min familj snart kommer upp och ser hur jag fått det. Att vi ska fira min födelsedag blir som en bisak nästan känns det som. Huvudsaken för mig är att jag får träffa alla, krama om alla.

När jag hade kramat Fredrik adjö ikväll inför hans resa lite norrut för att umgås med vänner över helgen och efter att jag städat inför mitt kommande besök tog jag upp luren och slog numret som jag aldrig kommer att glömma, numret som funnits med mig sedan födseln. Mamma svarade och vi pratade en lång stund. Jag berättade om allt och det kändes som att prata med en vän.

Jag tror jag behövde den här kvällen, en kväll helt i ensamhet. En kväll där jag kan göra allt som jag vill utan att någon frågar eller tycker annorlunda. Jag är ju en typen av människa som behöver lite tid för mig själv då och då. Tänka och känna och grubbla lite i ensamhet. Ikväll kommer jag endast fram till bra och positiva saker, vilket jag är oerhört glad över. Kanske är det så att det stämmer, det där med att efter regn kommer solsken? I söndags hade jag ju min absoluta största flipp sen jag flyttade från min trygghet hit till kärleken, men i övrigt okänd mark. Tårarna bara rann och när jag trodde att det ebbade ut tog det en ny start. Jag grät och jag grät och allt jag kände och grubblade på bara rann nerför mina kinder. Oerhört befriande, men jag kunde ändå inte sluta känna mig fånig och lite som en dramaqueen. Men det är nog bara att inse att jag är typen, jag är typen som öppnar kranen ibland och släpper ut allt som vill ut. Att det kommer i form av tårar får vara OK. Jag tycker ändå om känslan efter en flod av tårar. Jag känner mig så lätt, så tom och så redo att fylla på med nytt, med positivitet.

Jag ska nu fortsätta min kväll, även om jag tror att den kommer att ta slut ganska tidigt då jag redan känner att ögonen vill gå i kors medan jag envisas med att skriva ord efter ord här på bloggen. Mina fingrar har saknat att få skriva ner ord. Inte för att det ska bli lästa i första hand, utan just för att bli skrivna.
Men efter telefonsamtalet med mamma tidigare så känner jag för att skriva på papper med penna. Som förr i tiden. Brevkompisar, minns ni ens det? Vad hände med det? Är det inte helt underbart roligt att få ett handskrivet brev på posten? Det känns mer personligt.

Oj, nu i all mina villervallande tankar kom jag och tänka på något nostalgiskt, med tanker på att skriva med penna på papper...minns ni..?

PellePennan och SuddiGumman...

I feel good

Tre dagar har gått av denna vecka som i almenackan heter åtta. Jag är nöjd med veckan såhär långt, mina arbeten i skolan har både jag själv och lärarna varit nöjda med. Det är så mycket roligare att åka hemåt när man känner sig nöjd med det man åstadkommit under dagen, men så är det väl med allt man gör.

Någonting säger mig att resten av veckan också kommer bli helbra. Det största av allt är att bästa Alicia kommer upp och besöker mig i helgen, jag längtar och saknar henne så! Ska bli så roligt att hon kommer! Vad vi gör det är oklart, men klart är att det kommer att bli en fin stund vi kommer att ha tillsammans, min vän och jag.

Full fart mot lördag och mot efterlängtat besök...

Femtonde februari

Fy skäms på mig!

Idag knallade jag nämligen in på Pressbyrån på stationen och plockade till mig ett och annat smått godis ner i en papperpåse, denna papperspåse följde med mig till tågsätet där jag kurade ner mig med musik inpluggade i öronen. Jag försvann från verkligheten lite. Eller ska jag kanske säga lite mer än tidigare idag.
Hela dagen har jag liksom varit disträ, lite väck så att säga. Mosigheten i kroppen och hjärnan har suttit i hela dagen. Jag har bara velat gå hem och krypa ner under en filt, men den goda fen har hela tiden viskat i mitt öra att jag måste stanna i skolan för att traggla mig genom alla dessa tråkiga teknikmoment som det ska bli prov på om ett par dagar. Inspirationen och kämparglöden har inte varit på topp, men jag har i alla fall gjort mitt bästa i situationen.

Godiset kan man säga fungerade både som uppmuntran efter en trist dag, som tröst mot det sjuka, som firande av mitt MVG på latinprovet.

"Fy skäms" var för att jag sabbat mitt blodsocker med dessa förädiska små salta och chokladiga bitar. Ibland bara finns suget dock och ibland är man bara inte mer än en människa utan karaktär. Så är det och så får det vara just idag.

För att gnälla lite extra så har jag ont i mitt högra öga. Att ha ont i mitt högra öga är något jag inte alls tycker om. Jag har problem med mitt högra öga och ser sämre och sämre med det. Därför blir jag uppriktigt lite nervös när jag får ont i mitt öga, ja mitt högra öga alltså.

Så nu har jag gnällt färdigt. Nu ska jag lägga denna dagen åt sidan och sätta igång tv:n istället och försvinna in i en annan värld, en fantasivärld där allt möjligtvis är enkelt och perfekt.
Men imorgon tänker jag vakna upp till mitt vanliga liv igen, det verkliga.

Klaga idag, gör något åt saken imorgon...