Var tog den vägen?

Hur lite jag än vill skriva det svart på vitt så är det sanningen och ni får den här: jag är numera inte en av två i ett förhållande, jag är numera ensam. Fri. Singel. Kalla det vad man vill. Jag är bittert sagt bortvald.
Där har ni det. Min december har varit ett rent helvete faktiskt.
Jag vill helst inte sjunka sådär långt ner i gyttjan så jag försöker ändå hålla mig flytande ovan ytan. Jag biter ihop, jag går till mitt jobb, jag gör mitt bästa, jag småpratar med kunderna. Jag går hem, jag ringer familj och vänner och jag lagade till och med mat ikväll.
Jag är förbannat ledsen och vilsen, men jag ska kämpa.

Frågan som snurrar runt är vart jag ska ta vägen nu? Hit flyttade jag för hans skull, för våran skull. Nu vill han inte mer och jag står här utan någonstans att ta vägen. Med ett jobb i en stad vilken jag inte har någon anknytning till. Inte mer än till killen som jag blev så förälskad i den där sommardagen i Falkenberg, han som jag ville leva med. Men det var ju över nu ja, var det inte så han sa?

:(

Nu börjar folk fråga mer och mer om jag bestämt mig för hur jag ska göra och ibland vill jag bara skrika till svar: Nej nej NEJ, jag har inte bestämt mig - hur lätt tror ni att det här är!?!?
Men jag biter ihop såklart och säger; Nej jag har ju inte det...

Kärlek vid första ögonkastet och sen bara försvinner kärleken...var tog den vägen?

Nytt fräscht

Julen är över. Får jag säga tack och lov för det?
Jag har varit med min familj såklart och de är guld värda! Jag har gosat med söta systerdotter som är en sån go unge. Jag har dock varit lite opedagogisk och hon har nu tagit fasta på att hon ska ut och flyga med mig och få ha sina Hello Kitty trosor på sig och bygga sandslott på en strand i ett varmt land. Hoppas att hon glömmer det, jag vet inte om jag är kapabel till att åka utomlands ensam med ett barn just nu. Men skönt vore det givetvis. Jag hade ju tankar på att skämma bort mig i samband med min högtidsdag om bara några månader...men tja...det verkar brinna inne... :(

Nu är det vardag några dagar och jag ska knalla bort till jobbet nu. Göra nyårsfint. Vitt vitt vitt, och lite ljusrosa har jag hört ryktas om. Nu laddar vi om för nytt fräscht år! Heja 2012!

God fortsättning till alla ni fina som hänger med här!

Juletid

Jag planterar, jag packar in blommor, jag slår in paket, jag planterar mera, jag äter, jag planterar ännu mer, jag gör buketter, jag tvättar bort jord från händerna, jag äter, jag sover. Puh. Blomsterbranchen har sina fina dagar nu, jag är lycklig som får vara där och jag skiner upp när kollegan ger komplimanger och tycker att jag är en bättre kollega än den hon hade förra året. Jag suger åt mig av allt positivt som en svamp nu. Jag är glad att jag lyckas, jag är förvånad själv faktiskt.

Två hektiska, långa dagar kvar, sen ska jag sätta mig på ett tåg och gotta mig med min familj under julen. Julen ska inte få bli helt förstörd, det är den enda högtiden på året jag verkligen känner starkt för och jag vill kunna få slappna av och njuta av den även i år. Trots allt.

Julen är härlig...

Musik

Nu önskar jag mer än någonsin att jag bara kunde ta upp min gitarr, börja spela och sätta musik till text.
Jag inser mer och mer att det är en dröm som jag struntat i att ta tag i. Tänk om jag ägnat min ungdom åt att lära mig spela och sjunga, då skulle jag komponerat låtar nu. Men istället får jag hålla tillgodo med andras musik, vilket inte är fy skam.

Musik är bra för själen.

Fyra skedar fil och tre stulna pepparkakor

Fyra skedar fil och en stulen pepparkaka, det är vad jag fått i mig såhär långt idag. Kaffet står och bara retas...vad fan har jag ens bryggt det för? Jag klarar inte ens av att dricka det. Och de där två andra pepparkakorna bara ligger där och glor på mig. Pepparkakor till frukost Tina, allvarligt...
Men egentligen är det inte just saken att pepparkakor ligger på frukostbordet som är det anmärkningsvärda. Det ni ska lägga märke till är att jag var tvungen att tvinga i mig en och att de andra två ligger orörda såhär en timme efter att de lagts fram. Att jag inte äter är ett starkt tecken på att jag inte mår bra!

Vet ni vad? Jag tänker inte ens skämmas för att skriva att just nu tycker jag mest synd om mig själv i hela världen. Hela mitt liv har nämligen rasat. Mina tårar tycks inte ta slut. Jag mår illa och jag fattar ingenting! Jag är tillbaka på noll. Jag hade lämnat allt, jag hade satsat allt. All in, eller vad säger man? Och vem är förloraren? Jo, jag!

Jag har fastnat i en fråga och frågan är: varför lyckas aldrig jag? Varför? Ska det vara såhär alltid? Jag har just nu inget hopp om framtiden. Jag är bara så sjukt galet förbannat jävla ledsen! Allt har rasat.

Allt är förlorat, allt är förstört, allt är raserat!

Ehhh

Jag är ganska tyst för tillfället. Det blir så ibland som ni vet.
Och seriöst, jag får inte fram så mycket ikväll heller. Jag är nog för hungrig nu, så typiskt när man snart ska lägga sig. Jag tar väl och äter något, lägger mig sen och imorgon går jag till jobbet igen och hoppas ha samma energi som idag så butiken kan bli riktigt mysig inför helgen och den stundande julveckan!

Julkänsla, välkommen...

Röra eller inte röra

Ny mobil är på gång in i mitt liv. Men hörrni, vad ska man ha? Ska man satsta stort när man ändå byter eller ska man hålla sig på en basic nivå? Ska man köpa en som är snygg eller ska man forska i bäst-i-test-mobiler-träsket?
Det är en djungel. Samtidigt som jag tycker om knappar på mobiler så vill man ju hänga med någorlunda i alla fall, alla andra touchar ju nu.

Ring ring, bara du slog en signal...