Oro

Jag vet inte vad det där är, men någonting gör att jag ofta känner att min glädje dämpas en aning inför att jag ska gå till jobbet av en oro att jag ska få höra något av chefen på saker som kan ha blivit fel, något som missats, om än bara små saker kan förstoras upp. Och det värsta är ju att jag som sagt ibland målar upp dessa händelser innan de ens har blivit påtalade. Det kanske inte ens är något fel. Inget har ju gått snett denna veckan hittills, så varför denna oro? Jag kan verkligen inte förstå vad som ska kunna vara fel från gårdagen eller inför dagen. Men ändå dämpas mitt humör. Jag gillar ju mitt jobb och jag har haft det riktigt bra denna veckan. Jag måste nog sänka mina krav på mig själv, det kan vara där en del av problemet ligger.
Men jag vill inte göra fel. Jag vill vara den där sjukt duktiga medarbetaren.
Suck. Trist att sitta med den känslan inför fredagsjobb. Idag ska ju vara en glad dag!
Det är bara så himla tråkigt att känna såhär ibland. Kanske är det en kombination av trötthet också, då spär jag ju på det där negativa lite extra.
Nåja, nu ska jag i alla fall gå till jobbet, och hålla tummarna för att min oro bara var i onödan.

Ha en fin fredag!

Från sur till glad på trettio minuter

Idag sattes mitt tålamod på prov. En kvinna kommer in och är grinig, gnällig och faktiskt ganska otrevlig. Nog för att man ska vara ärlig, men man kan ofta linda in det lite fint. Hon fick i alla fall mig att utan problem förstå att hon inte var nöjd med någon av de planteringar vi hade i den prisklass hon var ute efter.
Hennes besök varade mellan 30-40 minuter och jag är imponerad av mig själv att jag inte fick ett bryt på henne.
Det hela slutade mad att hon lämnade affären med ett leende på läpparna och en plantering i påsen som hon, enligt henne, med glädje kunde överlämna till sin väninna.
Det är då man känner att man faktiskt kan vända en människas humör - om än bara för en kort stund.

Nu är dock min energi slut för idag. Jag får roffa åt mig ny under natten. Nätter är bra grejer.

Le mot världen och värlen skall le mot dig...

Leva livet

Helgen är gången, som de flesta inser just denna morgon - måndagmorgon. Det är något visst med måndagmorgon. Jag väljer att se denna måndagmorgon som en härlig start på en ny blank bra vecka. Det blir vad man gör det till sägs det. Jag ska göra det bra, varför ska mina dagar vara grå när de kan vara ljusa? Nej, nu kör vi!

Godmorgon världen - nu lever vi livet!

Jag ber

Snälla, snälla, snääääälla någon - ge mig pengar på mitt konto så jag kan shoppa loss! Det finns så mycket jag vill ha, men så lite pengar att betala för. Det är en jobbig sits må jag säga.

Livet är hårt...

Uppåt

Det är mycket jag i den här bloggen för tillfället, men låt så vara. Jag ville bara dela med mig av att jag mår bättre idag. Jag ville bara berätta att jag ego-boostar för fullt och suger åt mig av alla fina kommentarer jag får. Det är inget som är värt att skriva om, men bara att jag fått höra det som sägs om mig är betydelsefullt för mig och får mig att tro på en glad framtid igen. Jag är inte helt kass trots allt.

Everybody got a dark side, will you love me, can you love mine?

Humör

Herregud vilken dag!! Jag vet inte om det är något humör jag inte varit på. Eller någon känsla jag inte kännt idag. Herreherregud!

NU har jag insett det alla sagt till mig tidigare i denna processen. Jag är sen att inse, men nu känner jag det inifrån hjärtat och ut genom kroppen. Jag vill skrika, jag vill banka, jag vill slå, jag vill bara berätta hur jävla förbannat ont det gör!! Jag vill hänga ut honom över hela stan!

Vänner och familj har fått ta emot allt mitt agg och alla mina tankar idag - jag är lyckligt lottad som har människor att prata ut med och att ringa och gråta i örat på... Tack!

Imorgon är en ny vecka, då är det nya tag igen.

Åh Börje!

Godmorgon världen!

När jag satt och åt min frukost imorse så tittade jag på Nyhetsmorgon samtidigt. Där intervjuades Börje Alstedt och jag ska erkänna att jag lyssnade inte med någon vidare entusiasm, men när han nämnde ordet fisk hajade jag till och min uppmärksamhet var hans.

Han berättade att han är född i fiskarnas tecken, liksom jag, och han berättade hur han fungerade känslomässigt och att det är ett karaktäristiskt drag hos fiskar i allmänhet. Han talade om att vid minsta lilla ledsamhet dyker fisken ner till botten och ligger där och tjippar och ältar och funderar, för att sedan vid minsta lilla lycka flyta upp till ytan igen och börja leka och leva glatt.

Det där var så sköna ord för mig att höra idag eftersom jag nu legat på botten och tjippat några dagar. Innan dess var jag ju uppe vid ytan och levde relativt glatt ändå. Hans ord fick mig att tro på ytan igen, på det glada livet som den lilla lax jag är - emellanåt.

Tack Börje!