Skam den som ger sig

Det var inte med någon direkt sprudlande entusiasm jag stegade in genom sjukhuséntren imorse då jag skulle på återbesök hos diabetessköterskan. Inför varje besök hoppas man så på att man den gången skulle kunna få ett muntert besked om sitt HbA1c-värde (som är det viktiga värdet i längden för en diabetiker) för man tycker att nu, nu har man verkligen kämpat på med sitt blodsocker, ätit bättre, motionerat mera osv osv. Men nähää, inte var det tillräckligt bra den gången heller...och så går man ut med ett jäklar anamma att NÄSTA GÅNG - DÅ SKA DET GÅ!

MEN döm om min förvåning när sköterskan idag meddelade med ett leende att jag sänkt mitt HbA1c riktigt mycket sedan förra besöket och jag nu ligger på målvärdet för HbA1c. Absolut gör det inget att ligga under målvärdet, och det är det jag ska kämpa för nu till nästa gång. Men att ens kommit ner till målvärdet är en personlig seger.

Har även fått nys om en app i mobilen som kan komma att bli en bra hjälp i sin egenvård av diabetesen. Som sköterskan sa; egentligen är det ju jag som ska vara expert på min diabetes, inte hon. Det är trots allt jag som lever i min kropp varje dag, det är jag som vet hur jag påverkas av pasta, av motion, av stress, av hormonrubbningar, av värme - ja av allt egentligen som hör livet till. Det är nu jag börjar min resa på allvar - jag ska bli expert - expert på min kropp!

Jorråserrusåatt...

En lördag i juni

Långklänning. Vitt vin. Hamburgare på nyttigare vis. Fotbolls EM. Målade naglar. Filade fötter. Djuprengjort ansikte. Solsken genom fönstret. Härlig musik. Pirr i magen. Gräddkolaglass. Trevliga samtal. Hoppfull känsla i magen.

Det är lite så jag kan samanfatta min lördagkväll. Nu blir det film.

Finns det liv finns det hopp...

Femton

Förstår ni? Femton dagar kvar bara. När femton arbetsdagar är gjorda, då är det semester. I fem veckor! Jag längtar. Jag vill insupa havsluft, jag vill träffa personer jag träffar alldeles för sällan pga att jag förflyttat mig dessa milen uppåt i landet. Jag vill vakna på morgnarna, dra upp persiennen och utifrån vad vädret säger sen bestämma vad dagen ska innehålla. Vad jag ser utanför fönstret kommer troligen variera från vecka till vecka. En sak vet jag, det är att semesterns första anhalt är lite längre söderut än barndomsstaden, och väl där är det ju inte långt över till grannlandet.

Men först jobbar vi lite till, mycket förberedelser idag inför ungdomars stora dag imorgon. Det känns otroligt att det är elva år sedan jag själv sprang ut från skolans "trygga värld" och ut i vuxenlivet med allt vad det innebär. Elva år sedan...oj!

Sjung om studentens lyckliga dar...

Hiss

Nu är det strax dags att öppna butiken igen, köra hårt åtta timmar för att sen låsa butiken, köpa med sig thaimat hem och äta, prata strunt och fira in minisemestern. Fyra hela dagar ledigt och jag håller alla mina tummar för uppehållsväder under vistelsen på landet.

Vad finns det mer att säga? Livet känns bra nu. Hänger ni med i mina uppochner-svängar? ;) Knappt så jag gör det själv, men jag njuter när jag befinner mig på topparna av bergochdalbanan.

Idag hissar jag lantställen - det ger ro i kroppen...

Matprat

Regnet det envisas med att ösa ner. Därmed passar jag på att ta en innedag och fyller upp min frys med matlådor. Här ska lagas någon kasslerrätt, chili con carne och även fisk, sej närmare bestämt.

Det är så skönt att ha en frys full med matlådor. Dags att kavla upp ärmarna och gå in i köket och kocka.

Har ni kanske några roliga idéer till bra matlådemat? Jag vet inte riktigt vad som hänt med min matinspiration...den är ganska obefintlig just nu. Lite man-tager-vad-man-haver-stuk på min matlagning för tillfället. Det fungerar ju för att stilla hungern, men det vore roligt med något som ger en; Åhhh-vad-gott-det-här-var-känsla igen!

Äta bör man, annars dör man...

Att finna ro

Ser ni tjejen på bilden högst upp på bloggens sida? Tjejen som ser ut att ta sig tid att gå in i djupet av sig själv. Tänka igenom sitt liv och sin situation hon lever i just nu. Hon går kanske igenom saker som varit tuffa i livet, men förhoppningsvis går hon även igenom roliga stunder hon upplevt. Jag hoppas hon kan dra på munnen och le åt dessa fina stunder hon kommer att tänka på. Jag hoppas att hon inser att det tuffa hon gått igenom i längden har gjort eller kommer att göra henne starkare.

Jag vill vara tjejen på bilden. Jag vill sätta mig på en plats som kan ge mig ro, som kan locka fram tankar och känslor. Jag önskar att jag kunde få klarhet på mina känslor. Jag önskar att jag kunde bena ut ett och annat och jag önskar att jag vore stark nog att sedan enbart lyssna på min magkänsla och handla därefter. Jag önskar att jag kunde sträcka på min rygg och inför alla erkänna att jag må ha misslyckats med vissa saker i livet, men att jag kravlat mig upp ur gyttjan igen. Jag vill knyta min högra näve och slå med den i luften och utbrista; "yes, jag fixade det, jag fixade verkligen det!".

En dag är jag tjejen på bilden och sitter och gråter och ler om vartannat och tänker igenom mitt liv. En sak är säker, jag ska bli starkare. Jag ska vinna och ta makten över mitt liv och mitt välbefinnande igen.

Må bästa kvinna vinna...

Tungt

Om någon bara kunde ta bort det tunga. Om någon bara kunde lätta upp. Om någon bara kunde krama ut all sorg, all smärta, all ängslighet. Jag är svag nu...