Orka eller inte orka - det är frågan

Om jag hade orkat ikväll hade jag kunnat skriva massor här på den gröna bakgrunden. Jag skulle kunna skriva att jag haft ett par fantastiskt bra dagar på jobbet nu. Jag skulle kunna skriva om min fina, avslappnande helg med sällskap som min älskade mamma och min fantastiska vän J. Jag skulle kunna skriva om min lilla vilsenhet. Jag skulle kunna berätta för er att jag väljer att vända saker till det positiva snarare än det negativa. Om jag inte vore för trött skulle jag även kunna berätta för er att jag blir mycket glad varje gång jag hör vinnarlåten i årets Eurovision.

Men eftersom jag är för trött nu och ska gå och lägga mig, så kommer det ju inte bli sagt. Eller? Fick ni veta allt det där i alla fall nu? Jag hänger inte med i svängarna. Jag är för trött. För trött för att tänka. För trött för att förstå. Godnatt.



I even painted my toenails for you...

Happy summertime

Vet ni vad?

Jag har inte så mycket som jag har behov av att berätta just nu. Det är inte så mycket som trycker mig. Jag försöker att se allt från den ljusa sidan. Jag är så glad att mina mörka dagar kommer alltmer sällan. När de kommer så får de vara där. Jag vet ju att det går över och att det strax efteråt kommer ljusare dagar igen. Livet är inte alltid perfekt. Man får bara följa med i det. Leva varje dag för vad den är. Självklart med en del styrsel av en själv. Man kan ju ändå ändra en hel del med rätt tanke och inställning.

Slutfilosoferat.

Jag känner att sommaren närmar sig. Det känns i magen att det är på väg. Den lättsammaste perioden på hela året. För visst blir allt en aning lättare på sommaren? Man krånglar inte till det. Alla hoppar i lätta kläder, avslappnat och i sin enkelhet. Maten lägger man på grillen, en sallad till detta och majoriteten av människorna är nöjda. Jordgubbar och glass som efterrätt, inga krångligheter som panacottor eller chokladfondanter. Om man känner sig rastlös kan man helt sonika ta filten under armen och bege sig ner till stranden och bara vara i några timmar. Man kan ta en stillsam promenad när som helst på dygnet, köpa en glass på vägen och bara njuta. Man kan sätta sig på sin cykel och trampa sig runt staden, bara för att. Man kan ringa en vän och sätta sig på en uteservering och dricka rosé och prata bort några timmar. På sommaren - ja då är ingenting så märkvärdigt. Välkommen!

Som som som sommaren...

Friday betyder fri dag

Jag bara är. Jag drömmer, tänker, ler, mår bra i mig själv. Idag är en bra dag. Jag valde sovmorgon framför tidig träning. Har sagt det förr, men jag säger det igen; sömn är också bra för kroppen.
Jag tvättar, jag dammsuger, jag vattnar och pratar med mina växter. Jag rensar i min frys och kyl, jag skriver inhandlingslista och matlista. Jag skriver ner allt jag tänker att jag önskar mig. Jag målar tånaglarna ljusrosa. Jag tittar på ösregnet utanför fönstret. Jag dricker kaffe och äter chokladöverdragna nötter. Jag ser solen torka upp regnet på gatorna. Jag lyssnar på massor av musik, gammal som ny. Jag laddar upp inför eftermiddagsträning. Jag tar ut räkor som jag ska använda till min kvällsmat.

Vilken tur att jag är ledig idag, hur skulle jag annars hinna med allt detta vettiga?

Vill och vill

Jag vill ha en ny dator att skriva på. Jag vill ha en ny klocka att hålla koll på viktiga tider med. Jag vill ha många nya linnen och tröjor i glada färger. Jag vill ha nya skor att strutta runt i när sommaren kommer. Jag vill ha fin färg på kroppen. Jag vill ha långt hår som jag kan sätta upp i fina frisyrer.

Att vilja är lika med att få! Eller är det inte så?

Mittemellanlandet

En känsla jag ogillar är den som sitter i mig nu. Tomheten. Känslan av att vara varken eller. Inte glad, men inte heller helt ledsen. Likgiltig. Tom. Jag tycker inte om att befinna mig i detta mittemellanland. Jag vill känna. Även om det är ledsamhet, låt mig känna den.

Idag har jag låtit bli. Jag har medvetet valt att låta bli. Jag har inte hört av mig. Därmed har jag hittills inte heller blivit hörd av till, ännu. Är jag hård? Är jag kall? Nej. Jag testar bara. Mig själv och honom.

Idag har det dansat runt två små filurer i mitt huvud. När jag tänkte på att jag faktiskt kanske kommer att komma in på skola många mil härifrån dansade en av filurerna runt och ropade "Jippi, hurra! Det här är bra, det här är början på något nytt - let's do it!"
Den andra filuren satte sig ner på sin lilla rumpa och stöttade huvudet i händerna, såg allmänt nere ut och pustade fram ett ynkligt "Men, är det verkligen det här jag vill? Är det verkligen det här jag ska göra NU?"
I juli vet vi vilken av filurerna som vinner.

John Mayer sjunger för mig ikväll. Det är mysigt. Han sjunger mjukt och fint. Jag skulle kunna somna till tonerna av hans röst. Han sjunger I'm perfectly lonley. Jag vet inte om han har rätt eller fel. Kanske har han rätt i sina ord.

I don't belong to anyone, nobody belongs to me...

Opp och ner, ner och opp

Jag letar. Jag gräver. Jag slappnar av. Jag gillar läget. Jag är hång. Jag skrattar. Jag känner oron i magen. Jag försöker. Jag ler. Jag är låg. Jag njuter. Jag oroar mig.

Jag är allt och inget på samma gång hela tiden idag. Jobbig känsla? Ehh, ja!
Vad ska man göra åt det? Ska man låta sig sitta kvar på sin plats i den känslomässiga bergochdalbanans tåg eller ska man hoppa av, ställa sig vid sidan av, bara le och titta på när andra åker upp och ner, ner och upp igen? Ska man stå där på den plana marken och bara le och må ganska gott just här och nu.
Det låter bra idag. Jag skulle nog bli smått illamående av allt upp och ner idag - jag vill må bra, så jag låter mina fötter stå stadigt på marken. Idag är det positivt att bara stå stilla.

Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp...

Jag sammanfattar

I tisdags trodde jag aldrig att det skulle bli fredag denna veckan. Men jag hade fel, fredagen kom. Han kom. Där stod han på trappen utanför min röda dörr. Lika lång som sist och med det fina leendet. När han kommit in i min lägenhet räcker han fram en ros till mig. En rosa ros fint inpackad i cellofan med dekoration på. Jag blev så glad. Jag doftade på rosen, log och gav honom en varm kram. Temat kramar höll i sig under resten av kvällen. Vi tycker båda om att kramas. Vi åt mat, drack av vinet som han hade med sig. Vi tittade på tv och vi pustade ut efter en hård vecka. Det var lycka att pusta ut i soffan en fredag, tillsammans med någon.

Lördagen sov vi länge. Frukost intogs vid tolv-snåret och efter en stund på en bänk i solen vid ån hade det blivit dags att säga hejdå för denna gången. Det är väl så livet är, till en början. Man ses, man säger hejdå, man planerar en ny träff, säger hej, säger hejdå...tills man tillslut älskar varandra och flyttar ihop... :) (Ja, jag är av stjärntecknet Fisk och är därmed en drömmande romantiker - inte mycket att göra något åt...)

Helgen fortsatte jag med ett besök hos föräldrarna där jag satt och tog igen mig i en solstol länge och väl, färg fastnade i ansikte bland annat. Grillning, rosévin, romantisk film och choklad på det gjorde att lördagen avslutades på ett bra sätt. Söndagen ägnades åt att städa och tvätta bilen, och sedan en avslappnande stund på en filt vid stranden med Alicia. Ruttna physalis, färsk ananas, röd saft, blommig filt, tre kulor glass, en glimt av en viss E och en hel del sol. Me like.

Nu ska jag ta igen mig i min soffa ikväll. Ladda inför kommande vecka. Vad den innehåller vet man aldrig, det gäller att vara redo för allt.
Jag ska nog bara gå fram och sniffa på rosen igen. Den doftar gott. Den är fin. Det är en av de finaste rosor jag vet. Den ljusrosa. Bra val. Han hade inte behövt, men han gav mig en ros. Fin handling.