Hejdå...

...jag åker till jobbet nu!

Yes!

Jag svamlar på

Måndag igen, ännu en helg har passerat. Ingen i min omgivning kan ha undgått att jag längtat efter helgen som just tagit slut. Efter tre veckors längtan fick jag träffa honom igen, grabben med leendet som får mig att smälta och som får mig att le jag också. Vi fick några dagars kvalitetstid. Vi har ägnat tiden åt bubbel och geléhjärtan, shopping, lunch på stan, promenader, film och somna i soffan, flams, söndagsmiddag hos föräldrarna hans tillsammans med bror och familj. Jag måste säga att jag trivs utmärkt i dess sällskap, familjen är som min - man munhuggs med glimten i ögat. Alla mot alla. :)

Jag känner att det blir svårare och svårare att åka från honom när helgen lider mot slutet. Jag vill hålla kvar, inte släppa taget, inte låta honom släppa ner armarna och frigöra mig från hans famn. Det gör ont. Det gör förbannat ont. Nu vet jag vad folk menar när de säger att kärlek gör ont. På riktigt. Men jag tröstar mig med att intala mig att när det gör så ont när jag måste lämna honom så är det bra, då är det riktigt bra och troligen rätt. Jag vet ju att vi ses igen. Jag har nämligen en matlåda som är hans, den vill ha nog ha tillbaka. ;)

För att tala om något annat så har jag idag varit ganska frånvarande min omgivning mest hela dagen. Har troligen kunnat uppfattas som flummig/tjurig/likgiltig/tråkig. Men jag kan tyvärr inte hjälpa det idag, mitt blodsocker har lekt med mig. Om det förut var högt och krånglade åt det hållet har jag nu snarare problem med att det ligger för lågt. På jobbet dök det ner superlågt, jag vet inte värdet när det var som lägst eftersom jag då satt i kassan och fick tugga Dextrosol (NEJ jag tycker inte det är nåt vidare gott längre) efter Dextrosol. Efter fyra stycken tyckte jag att jag började bli okej och jag skulle ju faktiskt ner och fika en stund senare så jag avvaktade med att äta fler. Väl nere på rast 20-30 minuter senare mäter jag upp ett värde på 1,9 i blodsocker, vilket måste betyda att jag säkert var nere på ett socker på 1,0 eller troligen ännu lägre innan min kropp ens reagerade på lågt blodcoker. Inte lätt för icke-diabetiker att förstå hur man egentligen mår i kroppen av högt/lågt blodsocker, men jag blir rädd och tycker det är otäckt. Jag tänker ganska mycket på vad som kan komma att hända på nätterna, om jag nu inte reagerer på låga blodsocker innan det ligger på ca. 1,0 KAN jag ju hamna i koma pga lågt blodoscker. Uscha! Hoppas jag slipper detta. Men som den filosoferande individ jag är måste jag ju lägga lite energi på att tänka om, om, OM.


Sällskapssjuk, trött, sötsugen, ressugen, arbetstrött, lite höstdepp och samtidigt förbannat lycklig. Där har ni mig, just idag.

Härifrån ser jag en svart väska, eller bag om man ska vara korrekt. Den är full med helgens packning. Den ska packas upp. Finns ingen annan än jag själv här. Tror jag åker på att göra det. Segt och trögt att komma upp ur soffan när man väl satt ner sin rumpa där, meeeeeen...

...ett, två, upp och stå!

Jaha, nähä...

Imorse vaknade jag med ett leende på läpparna. Jag vaknade och var omfamnad. Det var riktigt mysigt.

Sekunden senare insåg jag faktum. Jag hade bara hallucinerat. Förutom mig själv, två kuddar och ett täcke så var sängen tom. Han var fortfarande tjugo mil bort.

Putti Putti.

Hur mysigt är det att mysa med en disktrasa?

Träningen tog musten ur mig. Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Peta på mig och jag faller omkull. Be mig resa mig upp och jag räcker min hand mot dig för att be om hjälp. Säg något roligt till mig och se hur min mun inte orkar skratta.

Summan av kardemumman: Min kropp pallar inte att inte ha ätit ordentligt innan den ska träna.

Kom ihåg till mig själv: Min kropp blir lidande av lågt blodsocker när jag inte äter ordentligt och dessutom tränar på det. Vilket resulterar i att ligger som en disktrasa i soffan en ledig fredagseftermiddag. Förvisso med tända ljus på bordet, en kopp te i handen och raggsockor på fötterna.
Är det vad som kallas fredagsmys?

Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyys... (yeah, right...)

Med solen i ögonen

Jag är så glad. Jag kom på en sak nu på morgonen där jag befann mig i köket och pysslade ihop min frukost. Just som jag står och brer mjukost på min smörgås känner jag en glädje i magen, ett litet pirr som säger till mig att jag ju faktiskt mår så himla bra just nu. Att det var längesen jag hade en riktig svacka. Mina svackor som var så vanliga för mig förr kommer nu alltmer sällan. När dipparna kommer är de inte lika djupa och inte alls lika långvariga. Oavsett vad anledningen till detta är fortsätter jag att tacksamt le och njuta av faktumet.

Nu ska jag stega mig mot arbetet. Det blir många timmar idag, det gör sig fint i min plånbok det. (En plånbok som jag för övrigt vill ha ny).
Med solen i ögonen ska jag ut och njuta av höstluften.

Hej o hå, ut o gå!

Söndag med guldkant

Ikväll blir det mys. Söndagsmys med hemmagjord pizza, tända ljus och soffhäng framför tv:n. Jag slipper att äta hela pizzan själv, slipper uppleva de tända ljusen själv, slipper vara den enda i detta hemmet som tittar på min tv. Jag får Alicia på besök. Det här blir fint det!

Om du har ett äpple, vill du dela det med mig...?

Jag har en vän...

Det var längesen jag var här nu. Jag ska komma in en annan dag för att berätta vad som händer, eller inte händer, i mitt liv. Men ikväll vill jag inte rikta orden mot mig. Jag vill rikta orden mot en av mina absolut finaste vänner. Vi har funnits vid varandras sida genom många år nu. Hon ställer alltid upp. Hon finns alltid där när trycket blir för stort. När man behöver en lyssnande själ. När man behöver en kopp te och ett avslappnande sällskap. Hon är så godhjärtad, vill alltid väl och hon är aldrig elak. Hon säger vad hon tycker och tänker. Hon står upp för sig själv. Hon vill, hon vågar, hon kan. Hon är vacker, hon har utstrålning och charm. Hon är så fantastisk så jag hittar inte tillräckliga ord för att beskriva denna tjej helt rättvist. Hon måste upplevas, och jag är så otroligt tacksam för all tid jag fått uppleva med henne, och jag hoppas, tror och vet att vi kommer uppleva ännu mer ihop.


Jag älskar dig Alicia...du är min vän nu och för alltid...