Döm om min förvåning när jag var pigg när klockan ringde imorse! Det fanns inga tvivel - jag skulle till gymmet och ställa mig på ett av löpbanden. Det var som om hjärnan hade sagt detta till kroppen hela natten. Jag kände dock att en förkylning sitter i kroppen och vill komma ut. Jag ignorerade detta och ställde mig på bandet trots allt och började springa. Jag kan inte påstå att jag sprang så jättelångt, men 4 km tog jag mig igenom i alla fall. Man måste ju börja någonstans, sen är det bara att öka.
Sedan fick jag ny färg i håret. Ser lite finare ut nu. Det handlade endast om millimetrar som blev avklippta på håret. Det ska sparas ut. Tina ska få långt hår igen, med uppklippningar i etage. Men först ska det sparas, som sagt. Jag vill nästan gödsla det och vifta med ett trollspö medans jag säger en ramsa som skulle kunna lyda något i stil med: "väx väx väx hår, väx!"
Jag tog sedan plats i en brassestol på mina föräldrars altan och satte ansiktet mot solen. Jag slumrade även till ett slag, oerhört skönt. Lite hälsosam lunch och kaffe på det och sen var jag laddad för att ta mig an studierna igen. Nu känner jag mig på G. Äntligen.
Let the sun shine...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar