Ikväll gör han premiär i min blogg, bildmässigt. Han vet inget om det själv. Han vet nog inte ens om att jag skriver här. I alla fall vet inte jag att han vet. Och det man inte vet, det har man inte ont av - eller?
Här är han i alla fall, han som tituleras F här i bloggen. Han som får mig att le. Han som får mig att finna hopp i de mest hopplösa situationer.
Hej hå, hej hå, nu ska vi ut o gå...
Tänk den dagen det är ert barn :)
SvaraRaderaMysbild!
Mmmm, Carro, tänk! :)
SvaraRaderaJa det ser onekligen bra ut! Det gör det! :)
SvaraRaderaHihi, och när du längtar fööör mycket ska du minnas fikat hos mig sist! Med en skrikis och en trotsis... ;)
SvaraRaderaJavisst ser det lovande ut...! :)
SvaraRaderaMen ja, Katta, än så länge håller vi nog tillgodo med lånebarn... ;)
Ser jättemysigt ut. Det är bra härligt att ha någon att luta sig mot ibland.
SvaraRadera