Var tog den vägen?

Hur lite jag än vill skriva det svart på vitt så är det sanningen och ni får den här: jag är numera inte en av två i ett förhållande, jag är numera ensam. Fri. Singel. Kalla det vad man vill. Jag är bittert sagt bortvald.
Där har ni det. Min december har varit ett rent helvete faktiskt.
Jag vill helst inte sjunka sådär långt ner i gyttjan så jag försöker ändå hålla mig flytande ovan ytan. Jag biter ihop, jag går till mitt jobb, jag gör mitt bästa, jag småpratar med kunderna. Jag går hem, jag ringer familj och vänner och jag lagade till och med mat ikväll.
Jag är förbannat ledsen och vilsen, men jag ska kämpa.

Frågan som snurrar runt är vart jag ska ta vägen nu? Hit flyttade jag för hans skull, för våran skull. Nu vill han inte mer och jag står här utan någonstans att ta vägen. Med ett jobb i en stad vilken jag inte har någon anknytning till. Inte mer än till killen som jag blev så förälskad i den där sommardagen i Falkenberg, han som jag ville leva med. Men det var ju över nu ja, var det inte så han sa?

:(

Nu börjar folk fråga mer och mer om jag bestämt mig för hur jag ska göra och ibland vill jag bara skrika till svar: Nej nej NEJ, jag har inte bestämt mig - hur lätt tror ni att det här är!?!?
Men jag biter ihop såklart och säger; Nej jag har ju inte det...

Kärlek vid första ögonkastet och sen bara försvinner kärleken...var tog den vägen?