Älgen och jag äter äpplen

Det fanns inga zebror, inga giraffer och inte heller någon apa på djurparken. Eller jo, jag lyckades fånga en apa på bild. Syster agerade apa, riktigt bra faktiskt. Där fick vi oss alla ett jättegott skratt. Det blev många sådana. Jag hade även en liten show med en utomstående i publiken som sedan tackade för showen - showen som gick ut på att jag gnabbade tillbaka på en fågel som hånskrattade åt mig.
Jag både klappade och red på älg också. Det var en spännande dag på djurparken. ;-)

Nu är helgen över och vardagen är åter igång. Jag har en ledig dag idag, vilket är mycket skönt. Jag lyckades ta en skön sovmorgon och nu ska jag ägna några timmar åt att dona i mitt hem, för att sedan dra igång träningsveckan med ett par pass. Gårdagens halva glassbytta ska bort från min kropp. Jag får jobba på det under denna veckan. Samt hålla igen lite med andra lockande godheter. Om 3 veckor går jag på semester och då vill jag vara lite mer strandredo än vad jag är just nu. Varför lyckades jag sabba det som jag var på gång med? Jag vet ju att om jag väl tappar greppet och tillåter mig att äta chokladen och glassen och de extra portionerna mat så går vågen upp direkt. Karaktär Tina, karaktär!

Nu ska jag gå och botanisera i kyl, frys och skafferi och göra upp en bra matplan för veckan. Om det står skrivet svart på vitt vad jag ska äta för nyttigheter så kanske jag kan hålla mig till det. Det är i alla fall värt ett försök!

Äpple är gott, äpple är godis. Älgen på djurparken äter äpple, då kan jag med!

Näe - jag kommer inte på någon bra rubrik

Idag lördag: Jobb för hela slanten. Jag har haft roligt på mitt jobb idag. Tiden har gått fort och jag har mått fint. Blipperi, blippera.

Imorgon söndag: Familjen ska mötas upp på Skånes djurpark. Det ska aktiveras världens sötaste lilla tösabit, tittas på giraffer, noshörningar,elefanter och andra exotiska djur och sen ska det grillas korv. Familjedag helt enkelt. Myspys kallas det!

Nu: Sova - som en stock!

Jag undrar om Alice vet vilket djur i djurparken som ser bäst...jag ska fråga henne imorgon! Vet ni?

Efter idag kommer en morgondag - det är tur det

Det man inte gör idag, det kan man göra imorgon. Visst?
Bra, då säger vi så!
Jag är vilsen och trött. Om jag väl kommer på vad jag vill göra så hittar jag inte energi till att göra det. Tokigt.
Jag vill somna om och vakna upp till semester.

Det finns så mycket man kan fundera på. Det finns så många saker man kan vrida och vända på. Det finns så galet mycket som jag inte vet någonting om. Det finns en sak som jag nog för alltid kommer fundera på.

Fröken svår.

Forskning utförd

Det regnar ute. Småspik som uttrycket säger. Min tänkta långpromenad är inställd. Istället tar jag det väldigt lugnt och stillsamt här i mitt hem. Jag gjorde nyss lite forskning om hur många som sökt samma utbildningar som jag själv till hösten. Den som jag satt på första plats är den av mina totalt fyra sökta utbildningar som är minst sökt av andra. Det borde alltså innebära att det är den som jag har störst chans att komma in på. Det känns både roligt och skrämmande på samma gång. Inte konstigt att min kropp innehåller en lite skum och nervös känsla nuför tiden. Det är en stor ändring i mitt liv som kan komma att infalla. Men ännu är väl ingen säker på om jag skulle våga ta steget. Sista kortet är inte lagt.

I vilket fall så är det 30 platser det handlar om. Jag är en av de som är med och kämpar om en av dem. Totalt är vi 189 personer som sökt, varav vi är 56 stycken som sökt till denna utbildning som vårt förstahands val. Det känns inte helt solklart att jag kommer att få en plats, men inte heller helt omöjligt. En månad känns som väldigt lång tid just nu. Jag borde slappna av denna månaden, för när beskedet kommer och om jag får ett ja, då kommer jag vara ett nervvrak. Sanna mina ord. Jag känner mig själv såpass.


Nej, nu vill det till att andas djupt och leva varje dag riktigt avslappnat. Hänga med i vad som händer. Le och ha roligt. Det är måhända ingen som känner för en liten förändring i sitt liv och kanske testa på vad Eskilstuna har att erbjuda? Vem vet, ni kanske hittar ett toppenjobb där uppe. Och en riktigt fin lägenhet. Och vi skulle kunna umgås titt som tätt - fika, prata strunt, gå ut och roa oss på helger, titta på film och äta choklad på söndagar, vad du vill! Fundera på saken vettja, så återkommer jag om det blir aktuellt och verklighet.

Inget är som väntans tider...

Tänk att få bli alldeles röd runt munnen

Snart är det midsommar. Aftonen då man ska äta sill, dillkokt nypotatis och diverse andra tillbehör. Jordgubbar som dessert. Svensk sommar. Alla ska vi fira midsommar, på ena eller andra sättet. Jag funderar dock på att smått bojkotta midsommar i år. Jag har exakt 17 timmar på mig att fira, från att jag går av mitt arbetspass på midsommaraftonen till jag ska påbörja mitt nästa på midsommardagen.
Nu tycker ni att jag är pessimistisk kan jag ana. Jag kanske kan hålla med er. Men lite av känslan av midsommarfirande förstörs när man har i bakhuvudet att nästa arbetspass är hyfsat nära. Visst hinner både sill och röda gubbar slinka ner. Och visst hade jag väl hunnit att hoppa som en och annan groda kring en klädd stång också. Frågan är bara vart detta skulle göras?
Ja, jag är väl inte helt anti midsommar i år, men jag är bara en aningen sur. Sur för att det är jag som åker på arbetet i år igen. Nästa år får jag se till att inte ha ett arbete som innebär arbete under högtider eller för den delen vanliga helger heller.

Nu drömmer jag mig tillbaka, till en svunnen tid. Den är för längesedan förbi, men drömma kan man väl få. Bara det sätter ett leende på ens läppar så, och det gör dessa drömmar. Tänk de bekymmerslösa somrarna. De somrarna när man var den lilla flickan som bara följde med, som inte hade något val. Den lilla flickan som gillade läget. Tänk de somrarna när mamma och pappa tog med sig hela familjen och åkte upp till sommarstugan för att i ett par veckors tid låta oss barn springa fritt på den stora tomten, känna gräset under de barfota fötterna, få bada i sjön, dricka saft på verandan till mormors lilla stuga, gå till affären och handla av Bror, sitta på den stora stenen i sjön, hålla mamma i handen på vägen till på utedasset på kvällen, titta på kossorna på ängen, sitta på huk och plocka åt sig smultron som växte i slänten vid mormors stuga.


Jag älskar smultron. De vid mormors stuga var dem bästa. De var stora. Tänk att få vara den lilla flickan igen, som bekymmerslöst mumsar i sig smultron och blir alldeles röd runt munnen. Vilken lycka. Jag ska låta min barn uppleva smultron.

Sju sorters blommor under kudden, jag kan undra om det ger fina drömmar i midsommar...

Jag fick en Award, det ni!

Award, award, award. Jag har fått en. Alicia har skickat en award vidare till mig. Jag ska härmed alltså visa er vilken bild jag lade upp som den tionde bilden sedan jag startade denna blogg. När jag letade efter min tionde bild insåg jag att jag inte använder bilder så värst flitigt på min blogg. Tycker ni läsare att detta är bra eller dåligt? Önskas fler bilder till inläggen? Jag är ju här främst för min egen skull, men jag vill ju ändå att ni som läser ska trivs här inne i min lilla värld av tankar och filosoferingar.

Hur som haver, så ska jag ju givetvis berätta vilken min tionde bild är. Det var inte längesen ni fick se den och den ser ut såhär:


Informationen om bilder lyder som följer.

Detta är en ros som jag fick av en dejt. En söt handling tycker jag verkligen, då det var andra gången vi sågs. Erkännas skall att jag var framme med näsan och doftade på rosen varje dag i en veckas tid. Fin rosa färg. Rosen är nu dock utblommad och frågan är hur det blir med dejten. Ni får läsa vidare så kommer jag troligen hålla er uppdaterade inom detta ämne. Jag har ju som de flesta vet ganska svårt att hålla inne med uppgifter om kärlekens upp och nergångar. Men en fin ros var det i alla fall, jag blev mycket glad! :)

Dags för mig att skicka vidare awarden. Jag väljer ut två av de bloggar som jag följer. Dessa två är:

Katharina, med sin Yra Mammans Blogg
och
Anna, med sin blogg om Liten Tilda.

Do I cross your mind?

När jag är trött en söndag då blir det sällan bra. Jag är sällskapssjuk. Jag är lite ledsen. Jag ser allt en gnutta gråare. Jag får inget gjort. Jag tänker mycket.

Jag undrar om jag ska sluta tänka på dig. Jag tänker på saker som skrivits, som sagts, som hänt. Jag känner att jag vill ha mer. Jag anser inte att vi är klara än. Jag vill få en chans. Jag vill inte ge upp det här ännu. Det är så jag känner. Det tär på mig att inte veta hur du tänker. Jag funderar på om jag ska våga fråga. Jag tänker att jag kanske förstör något genom att fråga. Jag funderar på om du tycker att jag borde veta eller förstå hur du tänker och vad du tycker. Jag funderar, försöker läsa av och jag försöker förstå vad du känner. Det slutar endast med att jag blir förvirrad.
Troligen är inte detta ditt "fel". Troligen ligger problemet hos mig. Det är väl jag som just nu inte riktigt klarar av att slappna av och bara leva med i detta, lugnt och stilla se vart det leder.
Igår gick det bra. Imorgon går det kanske bra. Men idag går det inte bra. För idag är det söndag och idag är jag trött.

Idag vill jag låna dina armar, jag vill lägga dem runt min kropp. Idag vill jag låna dina läppar, jag vill låta dem möta min panna. Idag vill jag låna dina fingrar, jag vill låta dem sammanfläta sig med mina. Idag vill jag låna din mun, jag vill att den ska le mot mig. Idag vill jag låna dina blåa ögon, jag vill drunkna i dem.

And I wonder if I ever cross your mind, for me it happens all the time...