Mittemellanlandet

En känsla jag ogillar är den som sitter i mig nu. Tomheten. Känslan av att vara varken eller. Inte glad, men inte heller helt ledsen. Likgiltig. Tom. Jag tycker inte om att befinna mig i detta mittemellanland. Jag vill känna. Även om det är ledsamhet, låt mig känna den.

Idag har jag låtit bli. Jag har medvetet valt att låta bli. Jag har inte hört av mig. Därmed har jag hittills inte heller blivit hörd av till, ännu. Är jag hård? Är jag kall? Nej. Jag testar bara. Mig själv och honom.

Idag har det dansat runt två små filurer i mitt huvud. När jag tänkte på att jag faktiskt kanske kommer att komma in på skola många mil härifrån dansade en av filurerna runt och ropade "Jippi, hurra! Det här är bra, det här är början på något nytt - let's do it!"
Den andra filuren satte sig ner på sin lilla rumpa och stöttade huvudet i händerna, såg allmänt nere ut och pustade fram ett ynkligt "Men, är det verkligen det här jag vill? Är det verkligen det här jag ska göra NU?"
I juli vet vi vilken av filurerna som vinner.

John Mayer sjunger för mig ikväll. Det är mysigt. Han sjunger mjukt och fint. Jag skulle kunna somna till tonerna av hans röst. Han sjunger I'm perfectly lonley. Jag vet inte om han har rätt eller fel. Kanske har han rätt i sina ord.

I don't belong to anyone, nobody belongs to me...