Resultatet...

Jag kan inte vara tyst. Det bubblar i mig. Men inte av nervositet denna gången. Det bubblar av glädje. Det var fem fina timmar jag spenderade idag, med honom.
Det blev inget hejdå direkt efter promenaden... Då regnet hade börjat komma styrde vi kosan mot videobutiken och hyrde en film som vi sedan tittade på tillsammans. Kladdkaka och kaffe intogs samtidigt. Tur att jag hade bakat. Den blev uppskattad.
Jag märkte att vi dricker kaffe på samma vis, lika stor mängd mjölk i. Ljusbrunt ska kaffet vara. En liten töntig parentes.

Filmen var bra. Han var mysig att titta på film ihop med. Han ler fint. Han har manliga händer. Han kramar härligt.

Jag kan sammanfatta det hela med att jag har svårt, mycket svårt för att sluta le.

:)