Så kom dagen...

...och så möttes vi. Han stod vid bankomaten. Jag gick fram, sa; Hej!
Jag pratade och pratade, som vanligt. Han stod och lyssnade. Han är så samlad. Jag är ett nervvrak.
Vi stod på Icas parkering och bytte nycklar, för det har vi glömt tidigare. Först höll jag på att ge honom min egen hemnyckel till min lägenhet, sen höll jag på att ge honom nyckeln hem till mamma och pappa. Till sist fick jag fram nyckeln som är till hans lägenhet. Yr eller vad.
Han sa att det var roligt att ses, när vi skiljdes vid. Det hade han rätt i. Men jag känner mig som en skithög.

Gråten trycker på så galet mycket nu!